tisdag, oktober 09, 2007

Ego...

Om jag går nu, så kommer jag aldrig mer tillbaka...
Det gör så ont i magen!

Plötsligt blir det svårt att återgå till det som varit innan. Shit, jag har ju alltid klarat mig själv!(Fast två veckor kan man nästan intala sig att dom aldrig har hänt...)

Och hemma i mitt kylskåp står det en sojamjölk och skrattar åt mig.
Jag vågade, men föll och det gjorde ont...
Varför ska jag alltid vara så modig?

Hur ska jag nu kunna bevisa för dig att vi är det bästa som kan hända?
När du bara fegar ur, bestämmer dig och stänger mig ute...
Jag känner mig bortkastad, det är orättvist, du gav mig aldrig nån riktig chans.

Nu är det bara jag kvar. Och ja, jag klarar mig ju alltid. Jag kan! Jag vill!
Frågan är bara om du nånsin kommer förstå vad du har kastat bort..?!

Shit, jag kastade mig in med huvudet före - hoppade utan att titta efter.
Sen landade jag på basäsngens botten, för det fanns ju inget vatten i och du fångade mig inte.

Magen känns igen...
Jag trodde liksom att det inte var sant när du sa att du inte visste. Hur kan man inte veta när man beter sig som du? Hur kan man låtsas så?

Bara jag kvar... Jag och dammråttorna!
Och i badrummet står det en tandborste och blänger på mig.

Blir bara så ledsen, för jag hade ju äntligen hittat nåt som kändes så rätt - det var ju det här jag hade väntat på...

Tillfällets låt: Counting Crows - Round here

torsdag, oktober 04, 2007

Fast!

Ajaj...
Kom på mig själv igår med att vara sådär helt inne i nån annan att jag glömmer bort mig själv nånstans...
Av nån anledning blir jag alltid så när jag träffar någon.

Men shit, jag vet fortfarande inte riktigt vad det här är!
Igår fick jag iaf se bakgrundsbilden på hans mobil, nån tjejkompis till honom. Och då säger han! "Men du behöver inte oroa dig..."
Det måste ju betyda nåt =)
Åh, jag borde ha sagt nåt imorse, men jag är ju alltför upptagen med att bara vara...

Men nu sitter jag iaf helt fast i det här...
Vet inte vart jag skulle ta vägen om jag inte fick ha det så här.
Så jag är visst inte singel längre...

Det är jättekonstigt! För jag kände ju verkligen att jag trivdes så bra med att vara själv. Och jag var rätt orolig för att hamna i nåt som skulle inkräkta för mycket på allt jag gör.
Men det blev inte så knepigt, det känns bara bra.
Förutom nu då, när han ska åka bort hela helgen...

Tillfällets låt: Damien Rice - Eskimo