Förflyttningar

Allt är tyst, allt är stilla...

Önskar att inget heller ska hända.

Backar än en gång på frågan. Frågan om jag vill. Frågan om jag vågar. Frågan om jag har landat.

Hur länge ska det vara såhär?

Vill jag något annat eller räcker det såhär?

Eller känns det bara lättare, tryggare att längta efter något ouppnåeligt? Slippa ta ansvar...

Sprider stök omkring mig. Hinner aldrig plocka upp trådarna efter mig.

Rusar vidare!

Funderar, funderar... Vänder utochin på tankarna. Försöker hitta känslorna, gräva fram det jag egentligen känner. Men de flyr undan, liksom jag.

Ännu en helg borta. Ännu en aktivitet som får mig att helt glömma allt. Härligt, roligt, fantastiskt kul! Nu är vi på gång!

Ännu en helg på flykt...

Från en plats till en annan - bara för att inse att jag egentligen aldrig flyttade mig från den första platsen.

Och längtar ständigt tillbaka till något jag hade, fast jag aldrig hade det...

Tillfällets låt: Robyn - Be mine

Och sen då?

Dags att vakna, stiga upp - upp, upp och iväg!
Eller var det landa jag skulle göra? Har varit på väg någonstans konstant sedan början av december. På väg till vad? Till nåt bättre? Till nån annan? Till något alls eller bara bort?
Eller är det vägen som är målet?
Många äventyr blir det iaf på vägen dit.

Fann mig själv ståendes i kylan, mätt på alla intryck, väntandes på att det skulle kännas mer. Mer, mer, mer! Såg mig omkring och fann något att känna något för - men hur vågar man?

Hur går man vidare då?
Väntar på mera energi, mera lust, mera ...vadå?

Sträcker ut lederna, känner ut värk och stelhet har trängt långt, långt in.
Känner att något ont har fastnat. Känslan släpper inte..!

Önskar att jag kunde sluta bry mig - slita ut den biten och sen fortsätta som om inget hänt, eller som om nu kan allt hända.

Vill fylla på med mer energi. Eller kanske bara ta bort det som dränerar.
Jobbar vidare... Drömmer vidare...
Slutar drömma om "någon", drömmer om "något". En vinst! Kakan klarar allt!

Tillfällets låt: Killers - When you were young