Förflyttningar

Allt är tyst, allt är stilla...

Önskar att inget heller ska hända.

Backar än en gång på frågan. Frågan om jag vill. Frågan om jag vågar. Frågan om jag har landat.

Hur länge ska det vara såhär?

Vill jag något annat eller räcker det såhär?

Eller känns det bara lättare, tryggare att längta efter något ouppnåeligt? Slippa ta ansvar...

Sprider stök omkring mig. Hinner aldrig plocka upp trådarna efter mig.

Rusar vidare!

Funderar, funderar... Vänder utochin på tankarna. Försöker hitta känslorna, gräva fram det jag egentligen känner. Men de flyr undan, liksom jag.

Ännu en helg borta. Ännu en aktivitet som får mig att helt glömma allt. Härligt, roligt, fantastiskt kul! Nu är vi på gång!

Ännu en helg på flykt...

Från en plats till en annan - bara för att inse att jag egentligen aldrig flyttade mig från den första platsen.

Och längtar ständigt tillbaka till något jag hade, fast jag aldrig hade det...

Tillfällets låt: Robyn - Be mine