Att komplicera det hela...

Jag har mitt enklaste förhållande nånsin. Vi förstår varann, pratar om allt, trivs, är själva och tillsammans.
Men man är ju mer än bara ett par, man är också två personer. Och känner man sig inte bra själv, så funkar det ju inte, då blir det för mycket fokus på en...
*suck*
Att vara arbetslös och inte kunna få nåt jobb som jag är utbildad till gör att jag känner mig oviktig...
Usch! Jag måste ta tag i det här, inte tillåta mig själv att känna så här. Och jag ska börja imorn, med att söka jobb på en garanterat trevlig arbetsplats =)

Tillfällets låt: Dashboard Confesional - Vindicated

Jobb, jobb å jobb...

I helgen blev det fantastiska dagar på jobbet!
Fantastiskt jobbiga, men väldigt kul och många kramar..! =)
Och så hade jag äntligen tid att släppa in pojken.
När timmarna på jobbet bara går, så försvinner tankarna en efter en, och till slut är hjärnan helt tom. Och varje gång säger jag till mig själv att jag ska aldrig mer gå med på såna här arbetspass. Men har man tid att jobba så har man - så är det bara att bita ihop...
Det var hemskt mysigt med sällskap hemma igen också!

Idag var jag på min första och enda jobbintervju (sen examen) - sorgligt men sant. Jag var jättenervös innan, kutade runt och försökte hitta kläder att ha på mig och glömde vattenflaskan i hallen. Väl framme fick jag kasta mig in på en toalett, man kan ju inte hålla sig när man är nervös. Och mitt i allt det här insåg jag hur gärna jag faktiskt ville ha jobbet..! Men vi får se... Om dom gillade mig så måste jag först klara en andra intervju nästa vecka och sen måste vi enas om det praktiska. Om, om om...
Aja, dom va trevliga - jag med. Vad mer kan man göra..?

Tillfällets låt: Michael Bublé - Home

Tillbaka...

Är det inte konstigt att man bloggar när man har minst och tråkigast att skriva om?
- Men det är ju då man behöver skrivandet...

Nu är jag tillbaka iaf!
Jag är färdigstuderad, jättekär, trött, värkbesatt, upptagten, arbetslös, stressad, uttråkad, tankspridd, slarvig, glad, ledsen och helt färdig..!

Vad gör man när melankolin inte släpper? ... när spärrarna till det där ledsna bara släpper? ... när allt det där glada som man vill vara inte längre sprudlar? ... när kärleken inte riktigt orkar lyfta allt det där tunga inuti?

Kanske är det den okunniga allmänläkaren som har rätt - kanske är det nu höstdeppen kommer. Eller så kanske det är lite för mycket på en gång.
Och har man en tant som beter sig illa, när man blir fråntagen en fristad och tappar ett förtroende, så är det inte så lätt.

Jag fortsätter på jobbet. Har visst trampat på ett par tår. Men det är ju inte tårna jag ska jobba för, det är människan som även tårna ska hjälpa att utvecklas mot självständighet.

... you had a bad day...
- Ja... Orkade inte ta mig upp för att fixa träningskort och träna - vad gör man när motivationen bara inte infinner sig, när man vaknar med den där huvudvärken varje morgon? Vaknade av en mördande mardröm. Och ingen tid gick det att få tag på pojken, för lite pepp och en kram. Vad gör man när man är så nere att man känner sig bortvald, när så egentligen inte är fallet?

Världens sötaste pojke bor hos mig ibland och lånar ut ett täcke resten av tiden. Och han tittar sådär oroligt på mig när jag säger att jag inte orkar. Och sen håller han om mig tills jag bara finns precis här och nu; så väldigt, väldigt nära...

Lista på saker som skulle underlätta:
- Få komma bort och ladda om.
- Ett riktigt jobb.
- En städad lägenhet, men alla dom viktiga pappren upphittade.
- Lite mera tid för musik.
- Sova mera.
- En plattare mage.
- En gladare pojke, att jag vågar lite på att han håller i ordentligt.

Alltså måste jag göra följande:
- Hitta en respartner och boka bort mig, som lillebror - på väg till Thailand nu.
- Vänta på att nån inser att jag är ett stort tillskott för arbetsmarknaden.
- Ta mig tid att städa.
- Ställa lite mindre krav...
- Komma igång och träna.

Usch, usch... men nu har jag fått skriva lite iaf.
Det känns nästan lite lättare att skriva när jag vet att ingen läser längre ;-P

Tillfällets låt: Allt med Sigur Ros