Tillbaka...

Är det inte konstigt att man bloggar när man har minst och tråkigast att skriva om?
- Men det är ju då man behöver skrivandet...

Nu är jag tillbaka iaf!
Jag är färdigstuderad, jättekär, trött, värkbesatt, upptagten, arbetslös, stressad, uttråkad, tankspridd, slarvig, glad, ledsen och helt färdig..!

Vad gör man när melankolin inte släpper? ... när spärrarna till det där ledsna bara släpper? ... när allt det där glada som man vill vara inte längre sprudlar? ... när kärleken inte riktigt orkar lyfta allt det där tunga inuti?

Kanske är det den okunniga allmänläkaren som har rätt - kanske är det nu höstdeppen kommer. Eller så kanske det är lite för mycket på en gång.
Och har man en tant som beter sig illa, när man blir fråntagen en fristad och tappar ett förtroende, så är det inte så lätt.

Jag fortsätter på jobbet. Har visst trampat på ett par tår. Men det är ju inte tårna jag ska jobba för, det är människan som även tårna ska hjälpa att utvecklas mot självständighet.

... you had a bad day...
- Ja... Orkade inte ta mig upp för att fixa träningskort och träna - vad gör man när motivationen bara inte infinner sig, när man vaknar med den där huvudvärken varje morgon? Vaknade av en mördande mardröm. Och ingen tid gick det att få tag på pojken, för lite pepp och en kram. Vad gör man när man är så nere att man känner sig bortvald, när så egentligen inte är fallet?

Världens sötaste pojke bor hos mig ibland och lånar ut ett täcke resten av tiden. Och han tittar sådär oroligt på mig när jag säger att jag inte orkar. Och sen håller han om mig tills jag bara finns precis här och nu; så väldigt, väldigt nära...

Lista på saker som skulle underlätta:
- Få komma bort och ladda om.
- Ett riktigt jobb.
- En städad lägenhet, men alla dom viktiga pappren upphittade.
- Lite mera tid för musik.
- Sova mera.
- En plattare mage.
- En gladare pojke, att jag vågar lite på att han håller i ordentligt.

Alltså måste jag göra följande:
- Hitta en respartner och boka bort mig, som lillebror - på väg till Thailand nu.
- Vänta på att nån inser att jag är ett stort tillskott för arbetsmarknaden.
- Ta mig tid att städa.
- Ställa lite mindre krav...
- Komma igång och träna.

Usch, usch... men nu har jag fått skriva lite iaf.
Det känns nästan lite lättare att skriva när jag vet att ingen läser längre ;-P

Tillfällets låt: Allt med Sigur Ros