Vad mer kan jag säga?
Ibland kommer man alldeles för nära någon. Och det är ok, tills relationen börjar omdefinieras. Kan man vara så nära någon utan att riskera att något går sönder?
Kan man vara så nära någon och alltid få behålla närheten?
Kan man stanna så nära utan att börja känna något mer?
På ett sätt känns det som om han alltid har funnits där, fast det egentligen bara är under ett åt vi varit så nära. Och jag kan idag inte föreställa mig hur det skulle vara utan honom.
Jag börjar alltid en relation med att överväga någon som potentiell eller inte. Och i det här fallet fick det blir inte, eftersom jag redan befann mig i ett inte-stadium. Så när mitt inte upphörde så fortsatte jag att tänka på det som inte.
Och det fortsatte att vara inte tills vi råkade komma lite för nära. Helt oskyldigt, helt oplanerat. Men ändå planerat på så sätt att vi ville vara nära.
Men man får inte vara för nära sina vänner, för då börjar gränsen för vänskapen att bli otydlig.
Jag tänkte mig hela tiden att jag inte skulle känna något mer, att det bara var närhet och intellektuell stimulans jag var ute efter. Kan man inte ha en sån relation?
Om inte annat är det lättare att stanna i något som man inte behöver engagera sig så mycket i, där man inte riskerar att bli sårad. Nånstans att få bara vara en av två.
När jag sen fick frågan om allt va ok, så började jag känna efter. Och samtidigt som jag hör mig själv säga att allt är bra och samma som förut, så inser jag att det är inte alls så jag känner...
Vi vet båda att vi är för fega för att både känna efter. Och ingen av oss skulle våga berätta vad vi kände om det råkade vara något annat än det önskade.
Men jag har råkat hitta en av världens mest fantastiska människor och jag har fått vara nära honom. Men han låter mig inte komma närmare än så. Vi stannar här...
Jag har tänkt många gånger att jag antagligen projicerar känslor på honom, för att jag vill ha någon att ha såna känslor för. För han är inte min typ och jag är inte hans.
Men hur kan jag veta det när alla val jag gjort innan har varit fel?
Att se honom igen gjorde ändå att känslorna föll på plats. Jag blev lycklig bara av att se honom, samtidigt som jag blev ledsen av att veta att jag inte får stanna så nära. Jag såg honom, kände honom - kände allt som för mig var både välbekant och spännande - kände att det är precis det här jag vill ha. Kände att det här är en människa jag vill uppleva saker med, uppleva mer med, uppleva allt med.
Men så tog kvällen slut och jag sa aldrig hur jag kände - allting blev osagt.
Jag vågar fortfarande inte... Men jag har bestämt mig, för se men inte röra gör för ont...
Tillfällets låt: The Tiny - Last Weekend
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar