Vad hände..?

Ingen aning...

Men plötligt är det en självklarhet att nån annan kan rota runt i köket, sno nästan hela täcket och bara kliva rakt in genom ytterdörren utan att ens knacka.
Och det händer v-a-r-j-e dag.
Shit! Jag var inte alls förberedd...

Stor förändring. Men jobbigast är nog att jag ändå är så osäker - undrar om han verkligen kommer ändå...
Och ändp är jag rätt lugn, det är inte hela världen om han inte gör det - det är skönt att vara själv, men vill ändå inte riktigt.

Konstigt!

Tillfällets låt: By Heart - A Poem

Fantastisk helg

Måste bara nämna nånting om helgen också…

Fredagskvällen kan vi ju dra ett stort streck över.
Det var jag och den tafatte polisen som skulle försöka äta nåt och kanske säga nåt, men betoning på kanske.
Eftersom jag går på antibiotika blev det ingen alkohol. Och såna förhållanden funkade tydligen inte för honom. Dessutom kände jag mig inte tillräckligt intresserad för att gå med på nåt. Han retirerade hem till sig och jag kunde andas ut.

Jag tillbringade fredagskvällens sista timmar framför MSN och planerade lördagen.

Mm, lördagen… Det var då han klev in, tog plats och sen blev han visst kvar…
Han var inbjuden på pannkaka, men hade visst glömt mjölken. Så vi gjorde en liten expedition för att hitta specialmjölk.
Han intog spisen och stekte för fullt, jag fick bara titta på. Fatta att nån tog över Mitt kök! Och jag hade inget emot det! Resten av dagen ägnades åt mest ingenting, men ändå tog han plats, var överallt och jag hade inget emot det – det kändes inte ens jobbigt om han skulle hitta mina dunisar eller att han rotade runt i skafferiet efter nåt han inte hittade med ändå inte tänkte på att fråga om.
Det blev kväll, han somnade till på min säng, vi fixade middag, tittade på en film och sen fick han en tandborste.
Idag var han rätt trögstartad men ändå helt självgående, tog för givet att jag är här, han är här, vi går om varann, med varann, i varann.
Och hela tiden kände jag mig lugn och bekväm. Om jag kände honom bättre skulle jag nog våga mig på att kalla honom fantastisk.

Nu är han på väg tillbaka – helt galet! Det är nästan som om han aldrig gick (fast det var ju jag som gick)…

God natt!
Jag lovar att försöka sova…

Tillfällets låt: U2 - One

På två veckor kan det hända mycket...

... till exempel:

- Jag skrev ett jättelångt fint inlägg om mina senaste förehavanden, som försvann helt precis innan jag skulle lägga upp det. (därför skrivs det här i Word)

- Vi jobbar hypereffektivt i team c-uppsats. Nästan för effektivt och ofta åt olika håll – ska vi vidga eller avgränsa? Vad ska vi välja egentligen? Och måste vi älta kvinnofrågan?

- Två dejter med en tråkig och tafatt polis. Ok, jag vet att det lät lovande förut, men han var ändå rätt tråkig…

- En hemmafest med PU-folket – Mysigt! Och en inplanering av en danskväll ute med samma härliga gäng.

- En inflammerad visdomstand, som orsakade mig en dyr morgon på akuten och en antibiotikakur + läbbiga värktabletter (jag blev hög!). Samma tand har även opererats bort *wiiee*

- Namnfest för lilla Lotten, där jag lekte paparazzi och föråt mig på tårta... =P

- En fantastisk kväll på Cirkus med Jonas Gardell. Ja, det var ikväll och jag har en sån skön känsla i kroppen. (Tack för presenten lillebror!)

- Känslan kan iofs också bero på gårdagen, eller kanske imorse när jag blev helt överrumplad. Plötsligt klev det in någon i mitt liv, som liksom bara passade in, gled runt och lovade att komma tillbaka. Jag känner honom knappt, men ändå känns det som att vi alltid känt varann, som om vi alltid varit. Ok, nu kanske jag överdriver, men han är fin ändå. (Jaja, han kommer säkert att försvinna nånstans, som dom andra, men är mer än värd att notera.)

Tillfällets låt: Jonas Gardell – Aldrig ska jag skuta älska dig

P.S.

Måste bara tillägga att jag gick på Grönan och såg Håkan iklädd mina mörkblå seglarstövlar.
Gissa om jag kände mig snygg! *not*
Men torr var jag! Synd bara att det slutade regna innan konserten, så jag inte fick användning för all min överlevnadsutrustning... Haha!

Ville mest bara påpeka att fåfängan fick vika sig.

Ååh, Håkan!

Idag åkte jag Djurgårdsfärjan för första (och sista) gången i år.
Träffade S utanför Grönan för att se Håkan.

Där inne sprang jag på några firande klasskompiar - kul, kul! =)

Jag och S kalasade lite på några halvgräddade björnbärsmuffins. Men hallå, det är ju smeten som är godast, så då måste ju halvgräddade vara perfekta!
Jag passade på att hälsa på J också, som jobbar där. (Hoppas bara att han inte får för sig att jag är intresserad igen...)

Efter en evighetslång väntan i toalettkön placerade vi oss lite lagom långt från scenen. Därifrån kunde vi tydligt se hur mammas vän Å jobbade bakom barrikaderna =P

Det blev allt mer folk och folkmassan tätnade...
Och så kom han - Håkan! Alldeles själv promenerade han ut och vinkade till publiken. Sen bjöd han in bandet.
Spelningen var skitbra! Hela publiken var med och Håkan var sååå snygg!
Men det blev trångt... Haha! Redan första låten kastades jag och S runt, runt, ibland t.o.m. åt samma håll. Haha! Fjortisarna var helt galna! (och fulla...)

Jag fick en idé om att vi borde använda fjortisarna till att bryta fiendelinjer i krig, eftersom de på nåt mystiskt sätt alltid lyckas kasta sig förbi den allra tyngsta eller den tätaste formationen... Hihi! Då skulle dom ju göra nytta iaf... =P

Sista låten var mäktigast - hela publiken sjöng med, nästan finstämt och det kändes som att sångens form växte fram vartefter vi sjöng. Han är iaf musikalisk den där Håkan =)

Vi skildes åt vid Centralen (alltså jag och S, Håkan fick vi tyvärr inte med oss...)
Jag hamnade hemma under täcket framför en b-komedi. Och S åkte hem för att städa ut sitt nyblivna ex ur sitt hem och få mer ordning på hela sitt liv. (Ja, så stort är det.)
Som kontrast fick jag dejtplanera. Stackars S - men det löser sig...

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Ramlar
(För det gjorde vi. Jag föll ännu lite mera för Håkan medan vi kastades runt handlöst i fjortishavet.)

Dejtz!

Haha! Det låter som ett sunkigt dansband =P
Men det är väl inte en helt elegant historia, å andra sidan...

I torsdags hade jag en ledig kväll, som någon bokade in sig på. Det råkade vara den långe, snygge polisen som hånglade upp mig mot väggen på Rockklubben...
Vi hamnade på ett café där vi blev kvar ett tag. (Och ja, han bjöd.)
Samtalet gick lite trögt, jag kände mig rätt ställd - vad har jag att säga honom liksom? Men han var desto bättre på att komma på frågor, så det gick framåt iaf.
Sen fortsatte vi ut på en promenad, hittade utsikten mot Riddarfjärden, tittade på stjärnorna och gjorde en favorit i repris från lördagen, något lugnare nu bara...
Försökte krångla oss tillbaka till t-banan över kullerstenar och trappor, utan att släppa varann - kändes fint. Och framför allt var det så skönt att vara med nån som är rätt mycket större!
End of story? =P

I fredags skulle jag ut och äta med killen som ramlade in på vår insparkspub förra veckan. Han hade skrivit en massa på MSN kvällen innan, så jag gick till slut med på att träffa honom.
Men oj, vilket misstag! Eller tvärt om kanske, väldigt bra att jag träffade honom igen, så jag fick klart för mig att hela han är ett stort No-no.
Och såklart råkade jag ju ta med honom till en av mina favoritrestauranger - Sibirien. Han var liksom överallt, tog upp all plats, all luft. Och det gick ju nästan inte att få tyst på honom, särskilt som jag var dödstrött efter en hel skolvecka. Som tur var/tyvärr gillade han maten och bredde ut sig ännu mer med spontana små smackljud.
Åh, jag vet inte, men hela han fick det liksom att krypa i mig... (Och nej, han bjöd inte.)
På vägen därifrån lyckades han föreslå att jag skulle hänga med honom på en konsert om några veckor - nej tack! Och sen fick jag sällskap halvvägs hem. Iofs skönt att säga hejdå på ett tåg, än att hamna i ett lugnt hörn nånstans.
Och så fort jag kommit innanför dörren hemma fick jag sms där han skrev att han gärna ville träffas fler gånger. - Men snälla, ge mig en utmaning som inte består i att bara försöka stå ut med dig..!
Nu måste jag bara lyckas komma på ett bra och T-y-d-l-i-g-t sätt att säga nej.

FYI: Polisen hörde av sig nyss och bad om en till dejt. Hihi! Historien är inte slut än alltså... ;-P

Nu ska jag skriva lite till och sen soooova...

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Hurricane

Rock!

Igår fick jag äntligen lite tid med Essi!! *wiiee*
Men det blev inte så mycket ändå... Vi hamnade på Rocks med ett par till.
Vi fick sällskap av ett gäng kostymnissar, som mer än gärna ville köpa öl. =P Tyvärr var de rätt svåra att skaka av sig, eller iaf att skaka av sig dem man inte var intresserad av.
Till slut lyckades jag iaf hamna i ett hörn med Snyggingen - ojoj! (Som btw, precis skickade ett sms...) Men han gick tidigt och vi stannade kvar.
Tyvärr fanns det nåt äckel på dansgolvet, som bara "råkade" komma åt en hela tiden...
Men så dök kusinens sambo upp! Haha! Extra kul med mer kul folk! =)
Sen var det nån liten bitch som tyckte det var en bra idé att hälla öl på mig. Antagligen var det väl det också, eftersom jag inte slåss, för annars hade den lilla tjejen blivit mos ju! =P (Jag fick iaf en ursäkt från hennes kompis lite senare.)

Haha! Så kul!

Idag har det iofs känts att jag va ute igår, men inte så illa.
Skulle träffa M, men han hade rört till det och gick inte att få tag på, så det var bara att åka hem. Så han kom hit istället. Ibland blir jag bara tokig på honom! Hur kan någon vara så irriterande?! Och idag beskyllde han mig dessutom för att ha ett slit-och-släng-beteende i förhållande till mina vänner - så oförskämt! (Och det var efter att jag hade stekt pannkakor...)

Sen slocknade jag på sängen - skönt!

Nästa vecka blir en tajt en... =P

Tillfällets låt: Nirvana - Nevermind