Ååh, Håkan!

Idag åkte jag Djurgårdsfärjan för första (och sista) gången i år.
Träffade S utanför Grönan för att se Håkan.

Där inne sprang jag på några firande klasskompiar - kul, kul! =)

Jag och S kalasade lite på några halvgräddade björnbärsmuffins. Men hallå, det är ju smeten som är godast, så då måste ju halvgräddade vara perfekta!
Jag passade på att hälsa på J också, som jobbar där. (Hoppas bara att han inte får för sig att jag är intresserad igen...)

Efter en evighetslång väntan i toalettkön placerade vi oss lite lagom långt från scenen. Därifrån kunde vi tydligt se hur mammas vän Å jobbade bakom barrikaderna =P

Det blev allt mer folk och folkmassan tätnade...
Och så kom han - Håkan! Alldeles själv promenerade han ut och vinkade till publiken. Sen bjöd han in bandet.
Spelningen var skitbra! Hela publiken var med och Håkan var sååå snygg!
Men det blev trångt... Haha! Redan första låten kastades jag och S runt, runt, ibland t.o.m. åt samma håll. Haha! Fjortisarna var helt galna! (och fulla...)

Jag fick en idé om att vi borde använda fjortisarna till att bryta fiendelinjer i krig, eftersom de på nåt mystiskt sätt alltid lyckas kasta sig förbi den allra tyngsta eller den tätaste formationen... Hihi! Då skulle dom ju göra nytta iaf... =P

Sista låten var mäktigast - hela publiken sjöng med, nästan finstämt och det kändes som att sångens form växte fram vartefter vi sjöng. Han är iaf musikalisk den där Håkan =)

Vi skildes åt vid Centralen (alltså jag och S, Håkan fick vi tyvärr inte med oss...)
Jag hamnade hemma under täcket framför en b-komedi. Och S åkte hem för att städa ut sitt nyblivna ex ur sitt hem och få mer ordning på hela sitt liv. (Ja, så stort är det.)
Som kontrast fick jag dejtplanera. Stackars S - men det löser sig...

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Ramlar
(För det gjorde vi. Jag föll ännu lite mera för Håkan medan vi kastades runt handlöst i fjortishavet.)