Ambivalent - gå vidare?

Varför är det så svårt att gå vidare?
Varför är det så lätt att träffa fel?
Varför är det så viktigt att vara med någon över huvud taget?
Varför är det så lätt att fastna vid alla dessa någon?
Varför är det så lätt att tappa bort sig själv?

Och här sitter jag igen...
Låtsas som om exet inte existerar längre, som om det aldrig funnits. Och det gör så ont att veta att jag försöker glömma allt. Det fanns ju så mycket som var fint, så mycket som jag mådde bra av. Och sen valde han alkoholen framför mig...
Och jag vägrar att tänka på att han tappat alla dessa känslor som han öst över mig. För om dom känslorna inte finns längre, så kan det ju betyda att det delvis är mitt fel att det inte funkade. Och hur ska jag då kunna gå vidare?

Hur går man vidare?
Det vanligaste är att byta fokus, tills man kan sluta ignorera det som varit. Och detta nya fokus brukar aldrig vara särskilt bra.
Men jag tänkte att det här gången skulle jag få välja, jag skulle välja den bästa jag kunde hitta. Och kanske skulle det funka så...

När jag sen hittar någon som lyckas behålla mitt fokus verkar personen först rätt och sen så fel. Och sen kan jag inte låta bli att låta fokus stanna där...

Varför blir jag alltid så beroende..?

Ok, jag vet att inget egentligen blir bättre av att haka upp sig på nån annan. Man ska först klara sig själv. Och sen...
Ja, jag vet inte vad som kommer sen.
Jag vet att ett tag när jag var med Johan så var jag väldigt rädd för att bli själv igen. För jag minns inte hur man gör, men jag minns att jag klarade det bra innan. Och jag var rädd för att behöva gå igenom allt det här med att träffa nån ny, lämna ut sig själv, lära känna nån annan och alla gånger som det blir fel...

Jag tänkte att det skulle vara bra för mig att göra nånting kul. Så det var målet. Men istället fastnade jag för mycket. Och vad är det egentligen jag har fastnat för? En grabbig, sexistisk typ med massa humor, som får mig att skratta, men som ändå ständigt gör mig osäker. Eller är det jag själv som framkallar osäkerheten?

Då är det tur att man har en fin bror som har tid att bry sig ibland...
Men det enda jag vill nu är att ringa och höra hans röst. Få vara ledsen och prata med nån som förstår mig, nån som vet vad som händer.

Tillfällets låt: Maroon 5 - She will be loved