Por la lucha de la vida

La vida es una lucha - cada día...

Vart gör man av sig själv när det känns som om insidan vibrerar, på väg att brista..?

Vart tar man vägen när orden inte räcker till?

Hur närmar man sig någon som sträcker ut en hand, men ändå är för avlägsen för att man ska nå fram med den närhet som krävs?

Och hur gör man för att stänga av den affektiva magneten?

Blir så oerhört påverkad av andras känslor.

För det är inte jag som går sönder, det är inte min kamp.

Det är en kollega till mig som kom och berättade om sin kamp, hur han varje dag sätter på leendet och säger till alla hur bra han mår. Och hans ord räcker inte till, men han kan inte byta språk, för då kommer jag inte att förstå... Och jag kan inte öppna munnen och säga att jag förstår, för då bryts känslan, hans mod, hans lättnad över att äntligen få berätta. Allt vill bara ut - så stoppa det inte!

Él trata de su lucha, la lucha de la vida, la lucha para la felicidad de su hijo..

Jag berättar om Robert, vad som hände, men inte att vi till slut inte berättade ens för honom vad som skulle hända, hur vi alla visste, men ville bespara honom den smärta som han hela tiden försökt att bespara oss.

Han berättar om sitt liv, sin familj i Chile, att han är konstnär. Lovar att jag ska få en av hans böcker. Och jag känner bara en så stor innerlig tacksamhet, över att han delar detta med mig, detta som är det största i hans liv - det sista i hans liv...

Porque la vida no es fácil, es una lucha. Yo tambien tengo una lucha, la lucha para estar feliz.

Tillfällets låt: Kristoffer Åström - The Wild