Bloggar alldeles för lite nu, men tiden bara försvinner iväg till annat. Känns så skönt att hålla sig sysselsatt, känna hur man viner fram genom luften, hur adrenalinet sätter igång!
Alla dessa vänner som man inte vill vara utan! Och alla dessa vänner som trots allt inte vill vara utan mig.
Hittade tillbaka till en av dem i helgen. Vi hade inte setts på 1,5 år och jag var lite orolig innan. Men där var han, samma som alltid, nej, lite bättre än vanligt, tror han har landat lite mera i sig själv.
Han bjöd in mig och jag kände mig välkommen och hemma hela helgen. Det är en sån skön känsla att kunna vara lugn och hemma. Och det var det du gav mig vännen =)
Jag var lite orolig och kurade ihop mig under mitt täcke, för att inte störa. Men hur kan man störa när det faktiskt finns avsatt plats?
Men det är inte bara vännerna som rör sig, det är känslorna också...
Precis som jag misstänkte kunde inte senaste pojken vara seriös. Och mellanrummen blev allt längre. Som sagt, historien återupprepar sig, men bara till en viss del. För den här gången kommer jag inte att stanna. Ett avslut är numera definitivt. Det enda som återstår är någon sorts vän. För det säger han att han vill vara.
Vi får se... För även om han är rolig, så har jag aldrig kunnat släppa in honom. Han vet inte vad mitt liv handlar om. Han konstaterar att jag har känslorna på utsidan, men tycker mest att det är roligt, istället för att ta reda på varför.
Kakan tog över och bokade in en middag, för det är ju roligt. Men vad finns kvar när allt det fysiska avslutats? Vi får väl se... =P Kakan bara flinar och förbereder sig på att hoppa, studsa och skratta hela kvällen.
Hon e bra cool den där Kakan! Hon maratondejtade visst här om dagen också.
Ibland kan jag verkligen känna mig träffad, upphittad, hemma. Och den känslan kan jag leva på länge, för det är ett sånt bra avbrott mot all stress och press jag annars bygger upp.
Får ofta frågan vad det är jag letar efter. Och det blir alltid samma svar: någon jag kan känna mig lugn och hemma med. För jag vet att livet är spännande i sig, alltid händer det nånting. Men när detta nånting är över, var ska man då landa?
Ytterligare en anledning att vara nöjd med helgen. Visst, Kakan gjorde en insats med fultal på en kul sammankomst, men innan dess fanns där någon väldigt nära. Någon som tog plats där bredvid, utan att inkräkta.
Så nu har den där alltför ivriga osäkerheten infunnit sig igen, den som drar i en åt alla håll, men mest ett. Ett som säger att det här är nånting att försöka behålla, men hur gör man då?
Ja, hur gör man då..?
Tillfällets låt: Melody club - Baby (Stand up)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar