Ja, det är så det känns... Som om jag är väldigt ensam...
Fast iofs så kanske det bara är måndagsångest ;-P
Nej, jag känner mig faktiskt ensam. Vaknar upp i den stora sängen, i det stora rummet. Och tittar ut på mörkret och kylan. Och kanske är det nån som rör sig inne i sin egen lägenhet där på andra sidan gatan...
Jag har alltid varit morgontrött. Men nu är det extra svårt att ta sig ur sängen...
Tycker inte om att det är kallt. Jag har för livlig fantasi för att trivas med mörker. Och jag har alltid varit rädd för att bli lämnad ensam...
Aja, enligt alla så blir det nog bättre snart. Det påstås att jag kommer att börja trivas med ensamheten allt mer och till slut inte ens kunna tänka mig att inte längre vara ensam i det som är mitt...
Kanske har de rätt. Men just nu känns det tomt...
Tillfällets låt: Laleh - Live tomorrow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar