För jag skriver inte längre
... inte som förut
... inte som jag
Men är jag fullkomlig?
- Ja, kanske har jag kommit hem, funnit mitt lugn, stannat hos mig själv
- Jo, jag är fullkomlig, för alltid.
Och min poesi är silikonet som man tätar sprickorna (i fasaden) med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar