Tomt inne

Plötsligt känns lägenheten så tom... När vännerna har gått finns bara jag och min ensamhet kvar.

Jag vet att jag har klarat mig bra själv förut och trivts bra med det. Men nu vill jag inte vara själv, jag vill vara med Johan.

Även om alla hans saker är borta, undangömda, så påminns jag ständigt om att vi varit två. Den nya rumsavdelaren gapar nu tom, eftersom den främst var till för hans saker. Den nya byrån står också tom, för den var bara hans. I båda badrumsskåpen finns plötsligt nästan ingenting kvar...

Den enda fördelen jag ser just nu är att jag verkligen får plats med mina grejer och att jag därför har lättare att plocka undan. Jag vet också att ingen annan kan få för sig att plocka undan något, så jag måste göra det själv. Och städning är också ett sätt att sysselsätta sig, för att glömma ensamheten...

Det är tomt både i lägenheten och inuti. Mår illa hela tiden, både för att jag är hungrig och för att jag är ledsen. Kom idag upp i 1000 kalorier, men de har inte räckt långt...

Nedanför min säng ligger nu min sista vän, en golden retriver. Man ska inte lämna mig ensam... Jag vet inte vad som händer då. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner både ingenting och allt. Hur ska man göra då?

Tillfällets låt: Christian Walz - The corner