Önsketänkande och övertolkningar, som vanligt. Men vad ska jag annars klamra mig fast vid? Pendlar fram och tillbaka mellan att jag vill tillbaka och att han aldrig funnits.
Vet inte vad som gör mest ont egentligen... För det går aldrig att komma bort och glömma helt... Det går inte att fly från sina bästa vänner när man ingår i samma nätverk.
Tänker att jag måste släppa, men vill inte! Skulle kunna göra vadsomhelst för att inte släppa, få komma tillbaka...
Har aldrig tidigare känt mig så trygg, blivit instinktivt förstådd och kunnat landa.
Trivs verkligen inte med mig själv... Särskilt inte när jag blivit lämnad...
Finns inget kvar att göra. Enda återstående strategin är att backa, gå åt motsatt håll. För det finns inte längre någon möjlighet att han kommer tillbaka.
Eller..?
Som sagt, jag övertolkar. Men vad menar han egentligen..?
Vet inte riktigt vad jag ska tro. Vill tro att han vill nånting, men borde tro att han fortfarande har bestämt sig. Undrar nu om han gör det han gör för min eller hans skull...
Tillfällets låt: El Torito - Me duele la cabeza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar