73 är mitt tal...

Jag har gjort det igen...
Ännu en 73:a (nu e dom iofs bara 4 totalt, men det är mycket för att vara jag)

Ja, vad kan man förvänta sig när man är på Ålandskryssning..?!

Men var får jag alla dessa idéer ifrån? Och varför lyclas jag alltid pricka in dom som inte passar? Den här gången var ju värre än alla dom tidigare. Sist var det ju exfru och barn. Nu blev det sambo och barn. Shit!

Aja, det var fint ändå.
Det borde iaf ses som nåt fint när nån visar ett genuint intresse, inte bara sex, för det av inget sånt. Och att sen göra det bästa av situationen. Bara sitta och uttrycka hur mycket man egentligen tycler om varann. Det var fint...
Men jag förstår ändå inte vad han höll på med. Jag hade verkligen inte velat vara hans sambo. Vad är egentligen värst? Fysisk eller känslomässig otrohet..?
- Svaret är väl att det fysiska kan man kontrollera..

Men det allra bästa var att jag aldrig kände mig avvisad eller ledsen. Det är klart att det är tråkigt att det inte gick att få en fin kille. Men det hade nog varit konstigt om han inte hade varit upptagen...

Äsch! Jag får se till att träffa nån vettig nästa gång...
(Försökte få till en liten träff med onsdagens snygging, men icke...)

Så e det nån som känner en annan komplicerad 73:a som jag kan ge mig på?

God natt!

Tillfällets låt: Marron 5 - This love