Hur vet man vad som är rätt?

Konstigt...

Ja, man kan ju itne veta förrän man har provat. Eller?
Det är ju klart lättare att säga vad som är fel, än tvärtom.

har precis skickat iväg ännu ett mail till J. Och han kommer på fredag.
På ett sätt känns det som att fredagen kommer bli en katastrof, så jag borde träffa och nobba innan. Men sånt kan inte jag, så då blir det änni värre på fredagen.
Men å andra sidan så känns det så dumt att inte ge honom en chans. Vad har jag att förlora?

Det är konstigt...
Jag är intresserad, tror jag... Men jag gör ju alltför ofta så att jag provar någon som jag vet är intresserad av mig, inte just för att jag intresserad.
Åh, jag hade ju velat ha nåt spännande - fast han ska klara av att vara snäll också. Och så gärna nån vars yttre jag bara kunde avguda.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag borde ju verkligen kunna unna mig att träffa nån som faktiskt respekterar mig.
Och jag som är så svartsjuk borde ju ha nån som jag vet att alla andra inte dregglar efter...

Usch, nu är jag elak. Men nånstans måste jag ju döma.

Jag vill inte! Jag vill inte vela... På många sätt känns det som att det vore så mycket lättare att bara vara ensam ett tag till.
Och är det riktigt schysst mot honom om jag inte är säker på att det är just det här jag vill? jag vet inte om jag vill ge upp mitt singelliv (vad nu det är för liv att hålla fast vid).

Shit!

Aja, på fredag får nog dramat sin upplösning. Och till dess har jag nog hunnit binda mig ytterligare vid både honom och tanken om att det skulle kunna funka.

Tillfällets låt: Schackles