Hmm… Apfel strudel?

Fredagskvällen fortsatte…
Stressade hem till mig med den ointressante i släptåg. Det är konstigt det där… Känner mig så obekväm i tanken på honom som nära, men hans sällskap är väldigt skönt, en lugn och naturlig tillvaro liksom. Och sen gillar vi ju samma musik. – Behövs nåt mer än så?
- Ja, tydligen…
- Men har han förstått det då?
- Tydligen inte…

Hemma hos mig rotade jag fram varsin dricka, kastade mig ur kläderna, hittade nya, la på mera färg, gjorde håret några gånger större… Sen stressade vi tillbaka in till stan. Jo, nånstans där hann vi visst säga några ord hit och dit också.

Tydligen hade vårt sällskap bestämt sig för en rockklubb, fast jag uttryckligen bett om ett schysst dansgolv och betonat att jag är en poppig person…
- Aja, det räcker väl med trevligt sällskap?
- Annars får man väl skaffa lite nytt sällskap…

Tidigare under kvällen hade jag pratat i telefon med någon i sällskapet, pinsamt nog någon jag inte kom ihåg… Men så kom jag in på stället och där satt en jättesöt kille och rolig var han också.
Fick senare reda på att han var någon annans strulobjekt. Så hands off! Dessutom var han lite konstig… Och så behandlade han strulisen illa!

Försökte vara lite social mot den jag kom dit med, men plötsligt dök ännu en person upp, utstyrd till cowboy. Då hade han ju sällskap iaf.

Jag hängde ihop med min vän i sällskapet och vi fnittrade järnet. Sen for vi upp på dansgolvet. Och där stod en lång uppenbarelse… Han spanade järnet och jag bara log.
Senare fick jag uppenbarelsen för mig själv. Och vi försökte föra ett knaggligt samtal på en kombination mellan hans bristande svenska och ganska bra engelska, som dessutom skulle överrösta både musiken och mina öronproppar.
Mot alla odds fick vi ett väldigt långt samtal och han fick mitt nummer precis innan jag kastade mig iväg för att komma på rätt t-bana.
Tyvärr gjorde jag nog någon ledsen. Den ointressante for runt, runt och var ganska närgången, fast jag försökte markera att jag faktiskt pratade med någon annan.
(Fick sedan reda på att han någon gång under natten ringde min vän och ville ha en förklaring på mitt beteende och veta vad jag egentligen vill…)
Tråkigt när det blir så. Men det är inte mitt problem att han inte kan klargöra vad han vill och förväntar sig. Ok, jag kanske har gett honom något slags signaler, men han kan ju inte bara förutsätta att hans non-respons-beteende innebär att något sånt består, särskilt som jag egentligen inte är intresserad.
Han skickade ett sms när han väl hade slutat cirkla (ingen hint om att han tyckte att jag också skulle gå när de gick). ”Hmm apfel strudel. Gör inget dumt :-P blir det en lugn hemmakväll nästa gång? :-)” Avundsjuk? Vad trodde han egentligen att jag skulle göra..? Och ”nästa gång”? Räknades det här som nån sorts gång? – En rörig slam med fyra fnitterfjortisar och så en utekväll på rockställe..?

Väl hemma under täcket blev jag väckt av ett sms från uppenbarelsen, min alldeles egna, gängliga och något blyga ”apfel strudel”. Det blev genast dags att smida lite planer om en träff under lördagen.

Tillfällets låt: Caesars - Jerk it out