Lördagen inleddes, med rätta, något segt… Till slut tvingade jag mig upp ur sängen och hasade in i duschen. Precis när jag var klar ringde det på dörren. Dagens assistans hade anlänt – pappa skulle hjälpa mig att sätta upp en hylla.
Mission Impossible akt 1 hade inletts. Vi möblerade om, kollade hur det såg ut, tog mått och så var det dags att borra. Hål 1 gick oförskämt bra. I hål 2 stötte vi på motstånd, en förrädisk sten fick borren att sticka iväg uppåt… *shit* Vi försökte skyla över katastrofen genom att med tappra försök fylla igen hålet något, emn inget fick fäste. Dessutom verkade plugghuvudena vara ivägen för att konsolerna skulle kunna sitta stadigt.
Det hade blivit dags för pausnumret: En snabbvisit till järnhandeln i Hökarängen för att försöka skaffa större skruvar som kunde fylla igen det stora hålet.
Vi kom ut därifrån något fattigare, med high-tech-plugg, specialdesignade för 40-talsväggar bestående av lättpulvriserat puts och bruk. De var faktiskt riktigt fräsiga i en metallicblå färg med hullingar. Och så nya skruvar som passade de nya pluggen och dessutom hade gängor hela vägen.
Åter i lägenheten påbörjade vi Mission Impossible akt 2: Det var nu vi skulle få svar på frågan om dyr teknik kunde överlista väggarnas förrädiskhet och dessutom om något alls kunde hålla för en bred hylla i massivt trä.. *?*
Hål nummer 2 var bortom all räddning. Särskilt tråkigt eftersom hål 1 var så fint. Vi fick prova en ny strategi: förborra med en liten borr och sondera terrängen och sen pulvrisera järnet med en större borr. Hål nummer 3 och 4 som skulle ersätta 1 och 2 gick utan problem. Men de skulle ju vara helt värdelösa om inte 5 och 6 gick att sätta på rätt avstånd.
Här började jag misströsta på allvar. Mina fina, nya tapeter skulle komma att likna en ost… Och här släppte jag även tanken på att hylla # 2 skulle sättas upp nånsin…
Hål nummer 5 var problemfritt, men hål 6 hade oforcerbart material i sig efter bara ett par centimeter.
Shit då! Hål 6 fick nödlösas genom att bibehållas som litet och proppas igen med en gammal icke-high-tech-plugg och en kort skruv. Det håller väl ändå om man har tre riktiga skruvar..? – Det måste hålla!
Nu var det dags för den gula massakern att göra entré. *publikens jubel* Det är färdigt! Och den fina trotjänaren satte igång med ett vrål och satte i sig allt det röda dammet. Den lilla gulingen fortsatte sedan runt i hela lägenheten, något ryckigt och vingligt, krockade ibland, hostade till ibland och slutligen fick den suga i sig sladden bakifrån. Klart! Massakern vilar nu åter i sitt skåp i köket.
Mission completed.
Tillfällets låt: Ledmotivet till Mission Impossible, vad annars? =P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar