Är ungefär det jag känner mig skyldig till en dålig dag...
Allt hade varit så mycket lättare om jag bara varit
...lite starkare
...lite bättre på kroppskontroll
...mindre rädd
...lite mindre i kroppen
...bättre på att ta kritik
...någon annan
Faller ständigt tillbaka på att önska saker som inte är möjliga.
Hamnar ständigt i en ångest som blir till ett etiskt dilemma. För tänk vad mycket som kunde ha löst sig om jag bara varit annorlunda. Nästan magiskt!
Och till slut behöver jag bli någon annan.
Hur hittar man ut ur nånting sånt?
Tillfällets låt: Verve - Bitter sweet symphony
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar