En kväll, en natt, en morgon... fylld av uppriktighet, ärlighet och närhet.
Ingen av oss hade varit så öppen tidigare.
Ändå kände jag mig inte helt lugn. Tillit är något skört och det tar tid att bygga upp igen. Men jag kände ändå att nu är vi på rätt väg, nu kan det bli helt rätt.
Och så vände det...
Såklart!
Hur kunde jag tro att det gick att lita på honom igen?
Hur kunde jag låta honom få komma så nära?
Hur kunde jag ens önska något som inte var möjligt?
Men min största fråga är: finns den där uppriktiga, ärliga och nära mannen på riktigt?
Eller var det bara någon han behövde vara för att komma nära?
Hur långt kan man anpassa sig utan att förlora sig själv?
Hur nära kan man komma utan att bli rädd?
För det är det jag tror att han är...
Men rädsla är inte det jag behöver. Jag vill ha någon som tar emot mig! För just nu faller jag på alla plan...
Men vem var han egentligen?
Vilken av de två sidorna han visat var sann? Den öppna eller den undvikande?
Vilken av de två sidorna är han beredd att stå för?
Jag vet redan svaret... För han är på väg bort. Och den här gången kommer han inte tillbaka... Den här gången får han inte komma tillbaka.
Gör vad du vill, men gör fan inte illa mig!
Tillfällets låt: Coldplay - Fix you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar