Ibland går det inte längre att plocka upp bitarna och sammanfoga dem till en helhet.
Vissa bitar kommer för alltid att vara trasiga, försvunna.
Återstår att ta reda på om det går att leva utan dem.
Mina vänner faller sönder en efter en. Och jag kan bara se på. Försöka limma lite bitar. Och sen se dem falla igen.
Ser hur livet gör dem illa!
Det gör ont att bära även andras smärta.
Tyngden av dem gör att jag inte längre orkar hantera mitt eget.
Det är nu jag går sönder!
Men vem lagar mig då?
Tillfällets låt: Coldplay - In my place
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar