Trött

Vaknar upp alldeles för tidigt.
Inte konstigt att jag är trött.
Men det är idag som båten till Gotland går. Nattbussen dit går om en timme...

Och jag har bara sovit 4 timmar hittills *suck*
Jag borde bli bättre på att sova när jag ska.

Vaknade upp med en så ledsen känsla. (Den kan ju ha berott på valet av radiokanal och lite hormonöverskott.) Men tanken som snurrade i huvudet var en annan.
Så det är nog bra med några dagars distans...
Ledsamheten var liksom ödslig/ensam. Så det är inte konstigt att jag drar de slutsatser jag gör.

Skulle kännas så bra om någon höll om/i mig när jag är så här. Men sånt händer inte.
Och jag har verkligen inte utrymme i livet för att hispa loss nu.

Kan du inte bara va lite elak mot mig?
Kan jag inte få slippa bli så överkänslig? (det blir ju inte lättare när man är trött...)

Det här blev lite luddigt, men jag vet att du är så bra på att se igenom mig...

Tillfällets låt: Simple Plan - Welcome to my life

Inte...

Jaså, inte så heller..?
Nej, det blev inte så. Men vad hade jag egentligen väntat mig..?

Det är ju svårare att förvänta sig nåt, eller tolka nåt från nån som inte följer "reglerna"...

Jag kan känna mig så sur på mig själv för att jag sa det...
Det är väl egentligen bra - totalt öppen och ärlig liksom. Men jag hade ju fortfarande kunnat komma undan - inte vara så här ensamt utlämnad...
Fan, det är ju svårt nog att bara känna saker... Och hur skulle jag kunna låta bli..?

Men det känns mera dumt än så... För det va ju jag som fick det att gå för långt. Egentligen gick det nog inte för långt, men det blev mycket... Och jag visste ju vad han hade sagt, ett bara liksom. Men jag tig det inte riktigt för det. Jag tog det för en rädsla för nåntiong som han inte visste nåt om, så det va bäst att hålla nere.
Men så va det inte...
Så förlåt... Jag borde ju ha tänkt. Fast det va iofs det jag gjorde, fast fel liksom.
Känns lite som att jag har dragit nytta av situationen... *dumt* För jag borde ju veta hur det ska vara. Och det vet jag. Jag ville bara få det till nåt annat - och det fick jag...
- Fan, förlåt!
Det spelar ingen roll vad du säger, jag var i överläge...

*suck* Det hade ju bara varit så lätt annars... Att jag för en gångs skull råkar tycka om nån som inte är så totalt fel, inte som dom jag brukar hitta. Det skulle va så skönt att va med nån som brydde sig, försökte och dessutom inte ville göra mig illa...

Att det ska vara så jävla svårt!
- Ja, du måste sluta leta...
Men hur ska det gå till? Jag är obotlig. Och dessutom har jag ju den inställningen att alla är potentiella tills motsatsen har bevisats - och det händer ju förr eller senare... Så nu har jag en till att avföra från listan. Väldigt många överkryssade vid det här laget...

Äsch, det är väl bara att ge upp... Men det är inte så bara. Jag är ju så envis! *suck* Önskar att jag kunde ge upp, för då löser det sig ju alltid...
Och så har jag sån ångest över att vännerna inte kommer att vara lika tillgängliga nu när de är upptagna. Vart ska jag ta vägen då..?

Aja, nu är det dags att börja dagen på riktigt...

Tillfällets låt: Mary J. Blige ft. U2 - One

Äntligen!

Kom precis hem...
Vad fanns det egentligen att bekymra sig för..?
Ok: Han kunde ha varit typ psykopat och jag kunde ha varit detsamma...
Men vad kan vara fel när jag redan vet allt och vad jag tycker om det?

Ok, jag visste inte allt. Nu vet jag mer; jag vet att han är precis lika bra irl som annars... ;-P

Så vart tar vi vägen nu?
Jag vet inte, men det kan inte bli annat än bra =)
Så säg bara vart du vill, så tar jag dig dit =P
Nej, det kanske inte är riktigt så enkelt. Men jag ska försöka.

Det här vill jag iaf göra om! Och kom inte och säg att du gjorde det dåligt. Du var klart över förväntan och dessutom av hög standard... ;-P

Och nej, jag tänker inte säga allt jag tänker, för det skulle nog förstöra det roliga.
Men jag kan lova att det inte är nåt dåligt ;-)

Sov gott nu! *puss*

Tillfällets låt: Five for fighting - Superman

Nervös

Idag vaknade jag med magont och illamående. Med tanke på mitt tillfälliga hormonöverskott är det inte så konstigt.
Men jag tror iofs att det kan bero delvis på Matias oxå. Skulle ha träffat honom idag. Så jag va nog rätt nervös. Kanske kan nervositeten tolkas som nån slags känslor. Men så är nog inte fallet...
Hade kanske behövt dagens ego-boost hos Matias. Men jag får leva utan den. Hade ju precis bestämt mig för att sluta med sånt här. Och så råkar han bara dyka upp där, bara plötsligt... Så typiskt!
Att vara ifrån någon kan leda till två sätt att tänka om personen:
1. Att skapa sig en förskönad bild av personen - vanligt vid saknad.
2. Att skapa sig en sämre bild av personen - vanligt då man försöker vara utan någon.
Jag tror inte riktigt att man bara kan bibehålla en sann bild av någon som man är ifrån.
Jag hade iaf gjort det senare, fokuserat på allt dåligt och försökt vara utan. Och det gick tills han kom och motbevisade mig...

Så nu ligger jag här i hamocken (lyckades faktiskt få med mig datorn ut). Är både frustrerad och lättad. Det hade varit befriande att träffa honom, till och med tillfredsställande! Men å andra sidan så är det väldigt stressande att veta den ofrånkomliga utgången av varje besök...
Men jag vet ju också att jag bara träffar honom i brist på annat. Han e ju iaf inte elak, väldigt omtänksam snarare. Och det gör det ju desto svårare att komma därifrån.

Aja, nu är det såhär...

Tillfällets låt: Paris Hilton - Stars are blind (förbluffande bra)

Ensam

For runt i stan med Sara idag.
Så härligt att se att någon nästan avgudar henne. Och vem förtjänar inte att bli angudad?

Det är då jag kommer att tänka på allt som är fel.
För vad är det jag har egentligen..?
- Ja, det kanske inte ser så illa ut.
Och ja, jag är en sån som klarar mig, jag klarar ju nästan allt..!
Men ändå tror jag att det är så mycket lättare när man inte känner sig så hemskt ensam...

Hur jag än gör så blir jag kvar där med ensamheten.
Den står där och klamrar sig fast vid mig. Bildar en klump i halsen. Och kylan får mig att vilja krypa in nånstans...
Men man kan inte gömma sig från ensamheten.

Såklart att inte alla andra har nån att gå hem till.
Och jag har ju iaf en familj att gå hem till - en familj som är alldeles för upptagen av sitt.
Så vad kan jag göra annat än att flänga runt? Komma bort, bort - runt, runt. Alltid vara för upptagen för att kunna känna av ensamheten, avvisandet...

Och jag hamnar längre och längre bort. Känns så...

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket. Gömma mig med kadaverninen...
God natt! Och hejdå...

Tillfällets låt: Laleh - Live tomorrow

Om dig

Jag tar försiktigt bort snöret... Lappen har jag redan läst för länge sen.
Den ser helt ny ut - trodde inte att han var så försiktig. Känner inte längre nån som är så.
Öppnar den och det knakar lite i ryggen. Tänker: Den här är hans...
Den här är - då finns han på riktigt.
- Tack! *puss*

Storleken på det här börjar närma sig mina tankar om det.
Om jag ändå bara fick hålla om dig - jag tror att det mesta skulle bli bättre då...
För jag finns, så påtaglig att du aldrig kommer bli densamma.

Förstår du inte? Du kan bara bli bättre. Och för mig är du bra redan nu...
Puss!

Tillfällets låt: GooGooDolls - Iris

Blinka lilla...

...stjärna där. Hur vi undrar var du är...
- Ja, det undrar jag oxå... Vad händer egentligen..?

Trodde inte att det skulle vara så svårt idag. Men min fattningsförmåga gör mig så enormt känslig. För jag kan ju inte få in att han är borta, att han inte finns mer...

Nej, inte så...

Va ute igår. Det blev sent. Eller egentligen kändes det mest försenat...
Kände såå för att dansa. Men när jag väl var ute så kände jag att jag faktiskt inte måste... Det räckte med att dricka och le lite =)

Men ibland blir jag så trött...
Trött på att vara snäll.
Nån gång skulle jag vilja vara riktigt elak, och bitas riktigt hårt... Men jag vet att det inte skulle bli bättre av det. Aggressiv sublimering fungerar inte för mig, för jag blir bara ännu mer arg...
- Jag tror jag behöver sova. Länge...
Vakna en annan dag - vakna som någon annan..
jag tror att livet vore mycket lättare som någon annan. - Men så är det ju såklart inte. Alla har sina problem. Och det enda jag ens är i närheten av att behärska är det här...

En annan gång... Ett annat liv...
Jag saknar utrymme i tiden - för allt jag vill och måste göra...
Men jag vill bara ha det lite enklare... Vara lite gladare. Vill inte att livet ska göra ont...
Och nån gång måste jag lära mig... - När?

Tillfällets låt: Linkin Park - Faint

- Hit the brake, hit the brake!

Jocke har idag lyckats överträffa sig själv med svengelska uttryck:
- You are fjälling on the rygg
- Who is brownest on the mage
- It was an under water wasp
- Jag flyter upp to the yta

Dagen inleddes med ett tillfredsställande besök hos Matias...
Fick en lunch oxå =)

Sen åkte jag hem, satte mig på samma buss som Jocke.

Och så drog vi till Norrby för att bada med resten av familjen.

Kvällens klimax var en familjemiddag. Och såklart var alla helt slut efter en dag i solen. Så det blev massor av flams och skratt...
Ja, det e min familj det...
Men nu va det sista gången på länge som vi ses allihopa - lillbrorsan ska in i lumpen...

Och nu ska jag göra mig iordning lite - ska åka och dricka lite hos Essi, sen ska vi uuuut!! =)

Tillfällets låt: Bon Jovi - It´s my life

Soool!!

Det här är så härligt!
Jag tänker inte ens beklaga mig över att det är för varmt för en känslig varelse som jag... =P

Har stekt (i skuggan) i flera dagar nu. Men lite färg har jag iaf fått =)

Och på lördag, när hettan ska vara som värst, kör jag upp til Dalarna (utan ac). Men, men - shit happens! =) Det blri partybil med en trött bror iaf =P

Nej, nu måste jag ut i solen.
Ja, det här va onödigt och tråkgit skrivet. Men vad ska jag annars göra?
Jag orkar inte skriva om väsentligheter, nu när jag äntligen lyckats bortse från dom...

Kram, kram!

Tillfällets låt: Black Eyed Peas - Don´t Lie