Ensam

For runt i stan med Sara idag.
Så härligt att se att någon nästan avgudar henne. Och vem förtjänar inte att bli angudad?

Det är då jag kommer att tänka på allt som är fel.
För vad är det jag har egentligen..?
- Ja, det kanske inte ser så illa ut.
Och ja, jag är en sån som klarar mig, jag klarar ju nästan allt..!
Men ändå tror jag att det är så mycket lättare när man inte känner sig så hemskt ensam...

Hur jag än gör så blir jag kvar där med ensamheten.
Den står där och klamrar sig fast vid mig. Bildar en klump i halsen. Och kylan får mig att vilja krypa in nånstans...
Men man kan inte gömma sig från ensamheten.

Såklart att inte alla andra har nån att gå hem till.
Och jag har ju iaf en familj att gå hem till - en familj som är alldeles för upptagen av sitt.
Så vad kan jag göra annat än att flänga runt? Komma bort, bort - runt, runt. Alltid vara för upptagen för att kunna känna av ensamheten, avvisandet...

Och jag hamnar längre och längre bort. Känns så...

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket. Gömma mig med kadaverninen...
God natt! Och hejdå...

Tillfällets låt: Laleh - Live tomorrow