Nervös

Idag vaknade jag med magont och illamående. Med tanke på mitt tillfälliga hormonöverskott är det inte så konstigt.
Men jag tror iofs att det kan bero delvis på Matias oxå. Skulle ha träffat honom idag. Så jag va nog rätt nervös. Kanske kan nervositeten tolkas som nån slags känslor. Men så är nog inte fallet...
Hade kanske behövt dagens ego-boost hos Matias. Men jag får leva utan den. Hade ju precis bestämt mig för att sluta med sånt här. Och så råkar han bara dyka upp där, bara plötsligt... Så typiskt!
Att vara ifrån någon kan leda till två sätt att tänka om personen:
1. Att skapa sig en förskönad bild av personen - vanligt vid saknad.
2. Att skapa sig en sämre bild av personen - vanligt då man försöker vara utan någon.
Jag tror inte riktigt att man bara kan bibehålla en sann bild av någon som man är ifrån.
Jag hade iaf gjort det senare, fokuserat på allt dåligt och försökt vara utan. Och det gick tills han kom och motbevisade mig...

Så nu ligger jag här i hamocken (lyckades faktiskt få med mig datorn ut). Är både frustrerad och lättad. Det hade varit befriande att träffa honom, till och med tillfredsställande! Men å andra sidan så är det väldigt stressande att veta den ofrånkomliga utgången av varje besök...
Men jag vet ju också att jag bara träffar honom i brist på annat. Han e ju iaf inte elak, väldigt omtänksam snarare. Och det gör det ju desto svårare att komma därifrån.

Aja, nu är det såhär...

Tillfällets låt: Paris Hilton - Stars are blind (förbluffande bra)