Jag tar försiktigt bort snöret... Lappen har jag redan läst för länge sen.
Den ser helt ny ut - trodde inte att han var så försiktig. Känner inte längre nån som är så.
Öppnar den och det knakar lite i ryggen. Tänker: Den här är hans...
Den här är - då finns han på riktigt.
- Tack! *puss*
Storleken på det här börjar närma sig mina tankar om det.
Om jag ändå bara fick hålla om dig - jag tror att det mesta skulle bli bättre då...
För jag finns, så påtaglig att du aldrig kommer bli densamma.
Förstår du inte? Du kan bara bli bättre. Och för mig är du bra redan nu...
Puss!
Tillfällets låt: GooGooDolls - Iris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar