Utelåst

Lillbrorsan är hemma på permis.
Och av nån anledning är han här med flickvännen, istället för i Farsta eller hos henne, dör de kan va helt ensamma...

Jag är trött...
Somnade i soffan framför CSI.

Kravlar mig upp ur soffan för att göra mig i ordning och sova, medan tröttheten fortfarande sitter i.
Tar tag i handtaget till toaletten - låst!

Inne där är lillbrorsan och hans flickvän + ett bubbelbadkar. Och såklart min tandborste...
Jag är utelåst från att kunna utöva mina dagliga rutiner och fortgå med mitt liv.
Det är stunder som denna som jag verkligen känner att det ska bli skönt att flytta och få göra saker på mitt sätt.
Blir så trött på människor som inte kan ta hänsyn till andra; till deras rutiner och livsrum, andrum...

Och nu gick tv´n med tillhörande sub igång på megahög volym...

Och jag är utelåst från mitt liv - allt för långt ifr¨n att knöla in öronpropparna...

God natt!

Tillfällets låt: James Blunt - High

Hämmad

Ibland kan jag känna mig så hämmad i mitt bloggande.
Det kan finnas sånt som jag bara vill skriva, för att få det ur mig.
Men vissa saker bör inte skrivas ner. Och framför allt inte så att de kan läsas av andra.
Och jag vet att det är folk som läser min blogg.
Så därför är jag hämmad.
Hur ska jag då få ur mig allt som jag inte vill att alla ska veta..?

Tillfällets låt: Coldplay - Talk

Att vara singel är stigmatiserande

Det vill säga om normen omkring en är att ha ett förhållande...
Igår var det jag och en till som var de enda singlarna i den del av klassen som gick ut. (Och vid närmare eftertanke så är vi inte så många fler singlar totalt i klassen...) Och vi två har dessutom lovat att nöddejta varann om vi fortfarande är singlar när vi går ut. Jag måste bara komma över mitt längdkomplex först, och så det här med hårgihet, och så det här med att inte vara senigt smal... Ojoj!
Fick dessutom höra från honom igår att jag inte är så spännande, för att han känner mig så väl nu. Haha! Det är bara som han tror...
- Han har inte sett mig gå upp en tidig söndagmorgon, baka scones och ha frukost på sängen.
- Han har heller inte sett mig laga lyxmiddag medan jag är så hungrig att jag mår illa.
- Eller som där tillfällena när jag har sån enorm ångest att jag bara kan gömma mig under täcket...
- Eller när jag blir totalt stel (även inuti) och inte klarar av beröring eller tilltal...
Det finns så mycket av mig - så enormt ambivalent!
*suck* Har man problem eller vad?

I vilket fall känns det i fall som igår mer som ett problem än en frihet att vara singel...
Att inte kunna jämföra partners. Att inte stå ut med allt litet puttinuttigt som det pratas om. Ett inte stå ut med alla småproblem partners emellan, för de är ju bara minimala!
Ibland önskar jag att jag inte vore så fri.
Ge mig min gemenskap tillbaka! För nu står jag här, så oändligt singel...
(Och det värsta är att det syns... *sch*)

Och nu ska jag bli ännu mera singel - flytta ifrån familjen...
De tomma lådorna står uppradade, i väntan på natt fyllas...

Tillfällets låt: Yellowcard - Empty apartment

- Ta bort dom små jäklarna!

- Jag orkar inte mer...

Ja, det va ju så jag tänkte. Aldrig att jag skulle säga så...
Men det finns ju en anledning till att jag inte har skaffat några barn...!!!
Framförallt det där med att de lätt blir så där härligt övertrötta. Jippie!

Nej, usch! Övertrötta barn är bland det sista man behöver när man redan har fullgjort en arbetsdag och ändå har några timmar kvar med en massa bra information.
Hur många % tror ni att jag hörde..?
Hoppas att föräldrarna anstränger sig lite mer för att hitta en barnvakt till nästa gång - nu har de ju iaf två veckor på sig!

Blir så trött av barn...

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Visa vid vindens ängar

Bortkastat?

Ja, iaf om man ska tro ca 50 % av de jag har omkring mig.
Idag fick jag återingen höra beklagandet över att jag kastar bort min potential på att göra sånt som ligger under min nivå.
Varför måste jag bli framstående forskare eller statsminister?
Varför räcker det inte med att göra det man brinner för så bra som möjligt..?
Varför är det inte nog att bara göra ett bra jobb, som alla andra?

Och vad är det som säger att man inte behöver vara lika smart i vissa jobb?
Och vad är det för sätt att först kalla mig intelligtent, och sen klanka ner på mina val, som borde vara grundade på tidigare nämnda tankeförmåga?!

"Om jag var som du, så skulle jag..." - Ja, vad skulle du göra då? Kanske inse att det rä just det här som är rätt just nu.
Och en kapacitet försvinner ju inte bara för att jag blir lite äldre - jag akn göra precis vad jag vill, ständigt i livet!

Det här beslutet är mitt, och mitt liv är bara bortkastat om jag själv bestämmer att det är det. För jag har valt något som jag tror på, något som jag tror att jag kan göra bra.
Jag vill göra skillnad, precis det som ovan nämnda 50 % också vill att jag ska göra. Men jag vill göra skillnad på mina villkor - instant responding. Det är det jag lever av, och det funkar inte på det sättet som ni vill...

Ego!!

Tillfällets låt: Coldplay - Talk

Ibland är det skit att komma hem...

Tänk att en dag kan vara så bra... Ändå tills du tar klivet in i ditt hem...

Ok, dagen har inte alls varit så bra:
- Rökigt möte
- Läskigt möte
- Stökiga tjejer
- Kramp i axeln - ONT!!
Men jag va positiv. Och jag ville så gärna bara få vara sedd och intressant när jag kom hem. Så jag springer direkt in i vardagsrummet och viftar med min nya, häftiga bok, som jag fick idag. Responsen jag får är: "Vänta lite, jag måste se det här..." Och blicken viken inte en centimeter från fotbollsmatchen på tv...
Jag fick inte ens en halv sekund eller ett leende. Inget vad kul att du kommer hem...
Så jag flyr in i det som är bara mitt, mitt, mitt...
Sen tar jag mig ut för att se om det fanns nåt gott som jag kan äta till nattmat, för middagen är för länge sedan förbi. Och där står det nåt som jag bara inte kan få ner i magen. Och till det är det sallad på tomaterna som jag köpte till mig igår. Fan också! Varför märkte jag dom inte? Varför förutsatte jag att jag skulle få ha dom ifred om jag gömde dom allra längst in, längst ner i kylen..?

Ok, kalla mig överkänslig, som går igång på småsaker... Och ja, nu är det verkligen hormoner som skenar. Men inte bara...
Jag kan väl ändå få bli ledsen när den person som ska bekräfta mig väljer tv-sport framför mig... Och visst, jag ska va vuxen nu, då finns inte längre samma krav. Men han har alltid gjort såhär...
Jag hatar tv-sport! Dunket och bruset från läktarna på en match får mig att krypa inombords... I mitt hem ska det inte finnas tv-sport. Och jag ska aldrig utsätta mina potentiella barn för sånt äckel!

Det var den dagen det... Tack då...

Ingen låt nu!! Ge bara fan i mig!!

Så mycket som händer...

- Så lite som skrivs...
Skulle vilja skriva så mycket mer. Känner att nånstans därinne finns nåt som behöver komma ut. Men jag vet inte riktigt hur...
Nästa vecka är jag ledig på tisdagskvällen. Så jag skulle kunna anmäla mig till GangBang då... Men jag vet inte om jag vågar, det gick så dåligt sist... Och så måste man ju egentligen ha två texter i år - och ajg har bara orkat skriva en... Tänker att jag kan ju anmäla mig och skriva en till sen, men jag vet att jag inte kommer hinna...
Jag hittar aldrig tiden... Jag vet inte riktigt vad jag gör med tiden... Det känns som att när jag väl har tid så går den åt till så mycket Ingenting. Kanske är det det som behövs..

Ligger just nu och lyssnar på By Heart´s nya/första skiva. Den är fin, så mycket starkare är det som varit förut. Jag känner mig träffad! Men kanske är det återigen mina hormoner som blivit galna.
Men det va häftigt att se grabbarna igår! Tack! =)
Sen va det iofs överrepresentation av fjortisar. Men det är bara att inse att jag tydligen har lite udda intressen... Ingen av mina vänner verkan egentligen dela dem. För allt som oftast finner jag mig själv ståendes alldeles ensam. Men visst, kom an ni bara! Jag kan ta er alla, helt själv! Ja, jag kan klara mig själv...
Jag hoppas det iaf, för nu kommer jag att vara väldigt mycket själv...
Det är då jag önskar att jag hade haft någon som fyllde ut ensamheten. Men alla kan inte ha samma tur som mina fina små vänner ;-P Jag får vara lycklig för deras skull iaf, fast jag vet att det klarar de egentligen så bra själva *ler*

Och allt det som händer... Händer och händer. Så mycket skit som bara inte går att stoppa. Måste på nåt sätt försöka komma in och vara steget före, men ajg vet att jag ständigt är tre steg efter... Det går inte att få stopp på vissa saker. Kanske är det en av förutsättningarna för liv på jorden*?*
Vad vet en Praktikant som jag..?
Praktikanten avr förresten på sin första After work i fredags. Det va jättekul att få se alla i en lite mjukare (fullare) roll. Så mycket mer öppet och generöst. Och jag känd mig älskad och vacker. Säger "Twiggy" er något? =P

Shit, det här är mitt liv, och här ligger jag och låter tiden gå... Det här är verkligen sånt som jag kan få ångest för - att tiden går, och jag är rädd för att jag inte använder den, utan bara anar den glida mellan fingrarna på mig. Försöker greppa, hålla kvar!
Kanske är det mest vuxenångest...
Fjortisarna jag infiltrerade igår ville vara så stora, och jag vill vara så liten... Så liten, så liten - gömma mig under täcket. Eller kanske räcker det med en kram.. . *?*

Det som händer precis just nu är iaf Benjamins röst som tar sig rakt in - det känns som om det vibrerar: Never again... I just don´t wanna be alone or left behind, left behind... I just don´t wanna be alone for all my life...
Jag vill också vara vacker i mitt uttryckssätt..!

Igår ville jag dansa! Dansa! Men mest av allt ville jag träffa min fina lilla vän... Och hon höll i mig, fast hon vinglade nåt hemskt... Sen förstod jag att vi var nog lika vingliga båda två. Det var den dansen det vinglet till färdmedlet hem...
Och slockna på bussen, bara för att vakna upp totalt disorienterad. Hasa ner ut sätet, sikta in trappstegen och försöka gå rakt hela vägen upp till huset. Släppa ner kroppen på sängen. Och så fort huvudet träffar kudden försvinner allt bort i mörka cirklar...
Och väckas på förmiddagen av det mycket lokala husbandet som improviserar en blandning mellan sång, stök, tv-ljud och skrik. Tackar mig själv för de exemplariska öronpropparna som ligger vid min sida och stoppas in...

Idag är en ny dag, en ny möjlighet, ett nytt liv. För visst börjar det ständigt om på nytt. Ständigt nya erfarenheter som förändrar och utvecklar, ständigt nya beslutsgrunder..
Det här är mitt nya liv. Idag var det största beslutet att ta sig ur sängen - dagens god agärning är dock att laga familjemiddag. Gott, gott! =)

Aja, jag ska nog fila lite på en till slam. Och så måste jag ju komma på nåt bra sätt att läsa dom på...

Tack, för mina ständigt nya beslut, mina nya liv!

Tillfällets låt, tillfällets liv: By Heart - A moment of Panic

Nu händer det grejor!

Har idag fyndat järnet på min egen hemmaplan. Man behöver inte åka så långt som till Skärholmen för att hitta bra pryttlar att samla på sig.

Så dagen har resulterat i följande pryttlar:
- Svampkniv
- Tekula
- Tesil
- Konservöppnare
- Handdukar
- Badrumsmatta
- Förkläde
- Äggdelare
- Stekpanna!!

Sen fick jag ännu lite flera pryttlar av mamma:
- Handdukar
- Kastrull
- Pastaslev
- Taklampa!!

Ja, det artar sig... =)
Ni kan nästan se mitt nya hem framför er va..?

Planen är iaf att jag ska kasta in alla grejor och försöka etablera mig under helgen vecka 47...
Detta innebär att inflyttningafesten kan ske tidigast helgen vecka 49 *ojoj*

Sov gott!

Tillfällets låt: No Doubt - Just a girl

FYI

Jag vill inte prata om följande ämnen, om det inte är på eget initiativ:
- Praktiken. Behöver isf prata med nån som fattar vad jag håller på emd och såna är sällsynta. Ingen verkar förstå vad jag går igenom...
- Flytten. Ge mig inte mer ångest än vad jag redan har.
- Träning. Jag orkar inte just nu bara. Behöver min "lediga" tid till pluggångest och sömn.
- Smärta. Jag behöver inte bli påmind, jag har ont nog ändå...

Dessutom:
* Ge mig inga förslag eller rekommendationer på hur nånting ska göras - jag behlver gå igenom det här på egen hand. Ett förslag mottas bara som kritik.
* Låt mig vara!!

Ja, man får gärna höra av sig lite sådär kravlöst. Bara ingen förväntar sig att jag orkar vara hypertrevlig, genomtänkt och utsövd...
Kom igen, går det inte att ha en seriös diskussion att beröra ovanstående ämnen?

God natt!!

Tillfällets låt: Greenday - Wake me up when September ends

Ur funktion

Ja, det kanske jag är...
Eller kanske inte. En sak är säker iaf - bredbandsmodemet lider av en allvarlig kronisk sjukdom, som övergår i aktiv fas med jämna mellanrum...
Sånt där är irriterande - det stör min kreativitet.

Nu är jag igång iaf.

En sak jag har funderat på de senaste dagarna är talanger. Alla verkar ha nån särskild sak som de kan lite extraordinärt bra. Men jag kan inte komma på vad min talang är...
Jag skulle vilja vara bra på så många saker... Men ständigt inser jag att ok, jag kan vara ok eller ganska bra, men inte sådär extraordinärt. Det är trist...
Jag skulle vilja nischa mitt liv, bli extremt exhibotionstisk i min identitet - det vore häftigt. Iaf tror jag det. Men innerst inne vet jag att jag aldrig mer skulle få ha känslan av lugn och ro som man får när man får vara ifred och ha sitt eget sätt...
Men nej, jag tänker ändå inte erkänna att det kanske är bättre utan den där extraordinära talangen, för jag Vill Ha Den!

Långa dagar nu...
Vet inte riktigt var jag gör av tiden. Jag tror inte att det är så bra för mig med oregelbundenheten heller. Iofs är det bra för energin och humöret med ständiga förändringar och att hålla sig igång hela tiden. Men det är inte bra för orken och kroppen.

Idag fick jag höra att det såg ut som om livet varit gott mot mig... Ja, så kan det gå när man inte kan låta bli kakorna... Och typ direkt efter skaffade jag mig lite mera godis, för det var jag ju helt klart värd, eftersom uttalandet hade gett mig ångest... Dessutom var jag hungrig... Ja, jag verkar göra allt rädd numera - både tröst- och okynnesätning... *suck*

Idag har jag både jobbat, varit på studiebesök och varit på praktiken...
På vägen hem fick jag erfara att pendeltågen tenderar att gå mer Aldrig än Ofta... Så jag kom hem vääldigt sent... *suck*
Till och med jobbet var segt idag - ingen av oss hade energi. Men vi hade väldigt trevliga sköterskor till vår hjälp idag. Så jag får hoppas att de dyker upp imorn kväll när jag kommer också...
Känner att jag har svårt att hinna med allt jag vill.
Känner också att nånting på praktiken får mig att ifrågasätta dess relevans och min egen insats... Eller kanske är det bara jag som är skoltrött... Kanske behöver jag bara få sova ordentligt...

Aja, det är nog dags att fokusera på bra-bloggen, så jag får nånting idag. Sömn däremot kan jag bara glömma den här veckan...

Sov gott du som kan iaf!

Tillfällets låt: Bomfunk MC´s - Freestyler
(nostalgi!)

Det är inte lätt

Det är inte lätt att hitta rätt... Blev påmind om den idag. Fick ett fint litet infomail av självaste GangBang-mannen. Kul att dom sparar e-postadresserna från tidigare år. Det stod iaf att de såg fram emot mig i år. Tur för dom då att jag redan har anmält mig =P Tyvärr kan jag inte vara med de närmaste 5 veckorna iaf, men sen så... Och jag har ju min nya text - kommer inte längre med den bara. Och enligt reglerna ska man vara beredd att läsa två texter egentligen. Så jag får väl fila på en till. Men det viktigaste av allt - jag måste komma på ett bra sätt att framföra dom...

Och så helgen... Fortfarande inte lätt att hitta rätt. Har känt mig så mitt emellan, som allt och ingenting. Svårt att veta vad jag ska göra och inte. Och plötsligt är man i vägen utan att veta om det, eftersom jag inte kan läsa tankar eller förutsätta allt. Jag är inne i någon annans "livsverk", så det här är känsligt. Och jag gör allt för att inte trampa nån på tårna. Men... Ibland känner jag ändå att jag hamnat/gör/säger/känner helt fel...
Gruppen känns otroligt svår också. Jag är nog inte tillräckligt förort för den här uppgiften... Aja, jag får väl köra på det som (jag tror) är jag. - Håll andan och hoppa! Och gillar dom det inte så är det ju egentligen deras problem. Det är bara det att det går ut över mig.
Bokstavsbarn är också svårt. Det blir en extra faktor utöver allt det där med förort, tjejer, hormoner, tonår, utveckling, killproblem o.s.v...
Vad är det jag gör egentligen..?
Nej, jag ska nog hitta nån relativt trygg och grabba tag i den - hålla i mig och hoppas att fartvinden inte blåser bort mig... Men hur vet jag om jag valt rätt? Jag får bara en chans, min chans. Och jag har aldrig gjort det här förut, jag vet verkligen inte. Jag kanske skulle behöva bekräfta alla åldersfördomarna och ta en paus, mogna lite, skaffa lite annan erfarenhet, bli mer klar med mig själv... Jag vet inte... Inte längre så s-s-s-äker...

Det är inte lätt att hitta rätt...
Mm, orden känns ganska rätt i munnen iaf...

Tillfällets låt: Oasis - Whatever

Hårövergrepp

Fick för mig att jag var tvungen att bli av med mitt allt för långa hår idag.
Och av med det blev jag allt...
Hoppade in i stolen hos en billig frisör i Handen - ajaj! Hon va lika dyr som hon va kompetent...

Vi fick aldrig nån bra kommunikation, ingenf örstod den andre fullt ut.
Först ville hon inte korta håret i nacken, för då skulle det bli en killfrisyr. Men jag vill ha det kort!
Sen frågade jag om hon skulle tunna ur håret lite. Visst, sa hon och blåste håret torrt... Sen fårgade jag samma sak igen. Och då sa hon att det kunde hon ju göra - hon hade inte förstått mig första gången... Och nu började hon klippa i det torra, uppfönade håret!!
Mitt i denna katastrof dyker hennes chef upp och ber henne blöta ner håret och göra det ordentligt. Hon bara fortsätter... Så han ta ifrån henne saxen och sprayar ner mitt hår med vatten och börjar demonstrativt tunna ur det ännu mer.
- Tunnar du ur det så här varje gång du klipper dig, fårgar hon mig spydigt...

Ajaj! Jag ska aldrig mer lita på att en frisör vet vad hon/han gör!!
Jag förutsatte att hon fattade att jag bara ville ha lite lättare hår, så det är lättare att fixa till. Samt att hon visste hur hon skulle få till det.
Nej, inget av det där funkade! Så nu sitter jag här och fingrar på stubben som är dold invid hårbotten - resultatet av den bärsärkagången med urtunnigssaxen...

Aja, det är bara till att vänta på att det växer ut. Och aldrig, ALDRIG mer klippa sig där!!

Nämnde jag förresten att det i salongen fanns 3 totalt overksamma människor, som mest iakttog vad frisören gjorde. En av dem var placerad rakt bakom mig och stirrade åt mitt håll hela tiden (jag såg honom i spegeln). Läskigt!!

Hm, jag ska nog inte klippa mig alls på ett tag...
Jag fick det iaf ganska flikigt - för det är väldigt ojämnt klippt...

God natt!
(ska rufsa ner mig i kudden med min nya frisyr...)

Ingen låt idag - jag känner mig bara avskalad och illa behandlad...
- Tänk om jag kunde lära mig att stå på mig..!

Läskigt!

Imorgon gäller det - kampen mot vätan!
Tänk om ungjäveln tippar i mig..?

Ojoj, då är det nån som kommer vara riktigt ledsen, och frusen... Usch!

Den här praktiken har verkligen gett mig utmaningar, som jag också har antagit:
- Planeringen. Att lägga nytt schema varannan vecka, att inte veta alls vad jag ska göra och inte. Ojoj. Kontrollmanikern verkar ha lugnat ner sig lite.
- Kajakfobin! Imorn ska jag sätta mig i en kajak med nån unge som typ aldrig suttit i en båt förut, och vi ska ta oss runt Kungsholmen i höstvädret...
- Förortskids... Nej, de är inte så farliga. Men de sätter min prestationsångest på prov... Duger jag nu?!

Tillfällets låt: The Sounds - Livin´ in America

Flytta!!

Mm... Nu är det dags!

Har farit runt hela dagen - i spöregnet - och kikat på små nödvändiga saker runt om i Länna.
Dagens resultat blev:
- jeans
- plastburkar
- bordstabletter i bambu
- schampo
- tandkräm
- handtvål
- fönster/golvskrapa
- kökssvampar
+ en inspanad kastrull och massa tankar på fler saker jag bara Måste ha.

Shit! Det är ju en miljon saker som jag behöver egentligen...
Första gången är det ju helt tomt. Jag måste panikhandla sen när jag väl har langat in alla lådorna.
Men just nu känns det som att jag ändå inte riktigt har koll på vad jag redan har handlat... Hm... Kanske ligger saker kvar i Farsta oxå...

Nej, men nu är det dags iaf!! =)
Ska skriva på kontraktet i nästa vecka.

Tillfällets låt: Robbie Williams - Feel

Grinigt värre

Idag har jag dessvärre varit ganska grinig och distanserad. Och nu kan jag faktiskt inte skylla på hormonerna...
Fick mest en känsla av att jag ville vara ifred. Kanske har han kommit mig för nära..?

Kanske är det en bra idé att flytta, så jag verkligen kan va ifred när jag är på konstigt humör.

Jag borde ju vara glad. Har fältat, jobbat och sålt loftsängen - bara bra saker =)
Och så bakade vi ju bullar - gott!

Hm, nej... Humöret lyfter fortfarande inte...
Lika bra att försöka sova bort det...

Tillfällets låt: Maroon 5 - The sun

”Om du inte ska hjälpa till, så behöver du inte vara här inne.”
- Aja, det är väl ändå inte mitt fel att du inte vill göra ditt jobb, utan förväntar dig att jag ska göra det åt dig…
Men jag sa ju inte det där, jag bara tog emot alla små antydningar om att jag ju inte gjorde mitt jobb…
Men jag vet också att de inte hade klarat det utan mig, iaf inte på ett värdigt och kompetent sätt. För efter deras omvårdnad hade det nog inte funnits så mycket glädje och liv kvar i den som de är totalt oförmögna att kommunicera och agera pedagogiskt gentemot… Sorgligt, men sant.

Aja… Jag tycker bara att det är så jobbigt när nån påstår att jag inte kan göra eller att jag helt enkelt inte gör mitt jobb. Jag kan inte komma ifrån att det berör mig…

Jag fick iaf ett tillfälle att träffa honom, och det var helt underbart att se hur han stundtals lyste upp. Så idag har jag fyllt på kärleksdepån ytterligare lite. =)

Tyvärr har bredbandet dött, så bloggen är något försenad…
Men Jocke Berg menar att vi kan ”vänta tills imorgon…” Så då är det väl så.
Dags att sova! =)

Tillfällets låt: se ovan =P