Ibland är det skit att komma hem...

Tänk att en dag kan vara så bra... Ändå tills du tar klivet in i ditt hem...

Ok, dagen har inte alls varit så bra:
- Rökigt möte
- Läskigt möte
- Stökiga tjejer
- Kramp i axeln - ONT!!
Men jag va positiv. Och jag ville så gärna bara få vara sedd och intressant när jag kom hem. Så jag springer direkt in i vardagsrummet och viftar med min nya, häftiga bok, som jag fick idag. Responsen jag får är: "Vänta lite, jag måste se det här..." Och blicken viken inte en centimeter från fotbollsmatchen på tv...
Jag fick inte ens en halv sekund eller ett leende. Inget vad kul att du kommer hem...
Så jag flyr in i det som är bara mitt, mitt, mitt...
Sen tar jag mig ut för att se om det fanns nåt gott som jag kan äta till nattmat, för middagen är för länge sedan förbi. Och där står det nåt som jag bara inte kan få ner i magen. Och till det är det sallad på tomaterna som jag köpte till mig igår. Fan också! Varför märkte jag dom inte? Varför förutsatte jag att jag skulle få ha dom ifred om jag gömde dom allra längst in, längst ner i kylen..?

Ok, kalla mig överkänslig, som går igång på småsaker... Och ja, nu är det verkligen hormoner som skenar. Men inte bara...
Jag kan väl ändå få bli ledsen när den person som ska bekräfta mig väljer tv-sport framför mig... Och visst, jag ska va vuxen nu, då finns inte längre samma krav. Men han har alltid gjort såhär...
Jag hatar tv-sport! Dunket och bruset från läktarna på en match får mig att krypa inombords... I mitt hem ska det inte finnas tv-sport. Och jag ska aldrig utsätta mina potentiella barn för sånt äckel!

Det var den dagen det... Tack då...

Ingen låt nu!! Ge bara fan i mig!!