Osäkerhet

Ja nu flödar hormonerna.
Idag kände jag mig för andra gången på praktiken oönskad och utsatt. Och båda gångerna av samma person...
Idag satt jag i samma rum som min handledare och en till när de nästan började bråka om min rätt till att delta i aktiviteter...
Tycker det blir så läskigt när folk är osams, särskilt om jag sitter i kläm, som nu... Men så gick dom ut och "rensade luften". Sen var dom glada igen.

På kvällen fick jag förvisso en stor kram av hon som jag är så osäker på och hon sa att jag hade varit jättebra idag. Då kändes allt bra.
Men jag kan inte släppa tanken på hur det kändes tidigare.
Hon får mig att känna mig så osäker. Fast om jag tänker efter så har det nog att göra med min egen självkänsla. Och så de förhatliga hormonerna... *suck*

Nu är känslan inte kvar längre. Kanske har jag bearbetat den tillräckligt. Eller så gick hennes ord till slut in.
Men nu vet jag iaf hur det känns att vara osäker i sin praktikantroll, att inte veta hur man bör göra och att känna att gruppen kanske inte heller vet det, så att man då blir en börda med än en tillgång...
Jag vill ju bara vara bra!

Nya bloggen går iaf lite bättre nu... Kolla in http://sjalvkansla.blogspot.com =)
Det är nog bra för mig att fokusera på det bra istället för det dåliga. Ja, som synes, så har jag inte ens kommit i närheten av att skriva allt det hemska jag upplevde under dagen idag. Kanske för att jag har skrivit en sån massa bra saker i bra-bloggen... (vem vet... ;-P)

Tillfällets låt: Reminder - Scared