Mat!

Nu har jag ägnat min kväll åt att laga mat.
- Har jag inget vettigare för mig..?
- Nej, inte just nu. Jag skulle kunna sätta mig och plugga, men kände att jag kommer bara oroa mig för hur jag ska göra med maten i helgen. Och visst, jag kan ju ta med mig snabbnudlar till jobbet. Det går ju, men det är inte så kul. Så jag passade på nu när jag ändå hade lite tid =)
Fyi: Det blev myntakyckling och köttfärssås med svamp. Jag kan ju alltid frysa det, om jag nu absolut vill ha snabbnudlar på lördag.

Appropå mat, så var det matlagningsgrupp idag. Jag skulle inte hinna med det, eftersom jag hade rådslag inbokat. Men det blev klart jättesnabbt, så jag hade hunnit gå på den gruppen. Men jag fick aldrig tag i min handledare, så jag åkte hem istället. Skulle handla mat på Bea på vägen hem. Det blev mest lite julsaker: glögg, pepparkaksdeg och saffran. Och så unnade jag mig själv lite frukt + att jag köpte kaffe om nån vill hälsa på mig… =)

Sprang på en gammal bekant som jag spelat i ensamble med. Det kände lite konstigt och så blev det lite krystat. Tur att jag skyndade mig hem då…
Aja, jag skaffade mig iaf ett Ica-kort.

När jag stod där på Bea så ringde mobilen. Han sa inte vad han hette, men sen hörde jag på rösten vem det var. Hade bjudit in honom + hans kollegor till den 8:e. Men han kunde inte komma.
Han gör mig konfunderad – han är så nära och verkar vilja vara det. Det gör mig misstänksam att han är så nära. Men så vet jag ju också att han har fru och en nyfödd dotter. Så det måste vara hans sätt att vara. Eller så har han totalt missuppfattat min roll i allt och försöker skapa en bra relation, som jag inte kommer kunna upprätthålla, eftersom jag försvinner om en vecka.

Appropå den 8:e så har jag frågat folk på praktiken, skickade ett mail. Men hittills kommer bara min arbetsgrupp. Så vi blir väldigt få. Men det är nog roligast så, så vi kan prata precis som vi vill om allt =)

Nu sitter jag iaf här med massivt ont i fötterna efter att ha stått framför spisen så länge…

Tillfällets låt: Justin Timberlake – My love

Inte hemma

Nej, jag är inte hemma.
Jo, just nu är jag ju hemma, när jag sitter i sängen och bloggar.
Men annars...
Jag är mest här för att äta och sova. Och just idag så åt jag inte ens hemma...

Idag hade jag otur också... En vän svängde förbi helt spontant. Och tyvärr så var det just idag som jag skulle hälsa på familjen. Så vad hade han för det? och vad hade jag för det? - Ja, mig gick det ingen nöd på. Men det är synd att såna där spontana infall inta får nån utdelning.
Hoppas han gör om det iaf! =)

God natt!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Lycklig och förvånad (?)

Ska det verkligen vara så här?

Ännu en dag har gått. Och jag sitter återigen här, halvt nerbäddad... Lyssnar till grannens stök på andra sidan väggen och käner hur täcket värmer över benen. Det här är skönt! Kom på att jag är nästan bara hemma för att äta och att sova. Det märks mer tydligt nu när det bara är jag här och jag plötsligt inser att det knappt går åt nån mat, för jag är nästan aldrig hemma... Är det så här det ska vara? Är det så här det känns att vara vuxen..? - Att aldrig ha tid för allt det där sköna, lugna som man skulle vilja göra...
Tänkte idag att jag skulle lägga mig tidgt. Men det blev inte så tidigt ändå, för jag kom hem så sent. Jag slapp iaf ställa mig och laga mat vid 21.30...
Så nu sitter jag här och känner "ska det verkligen vara så här..?" Hm...
Jag försöker intala mig själv att det blir lättare och mer tid sen när praktiken är slut. Men jag vet att jag då bara kommer att fylla tomrummen med en massa andra måste, som jobb och träning. Och så allt pyssel som borde göras hemma.
Det kändes faktiskt jättekonstigt att komma hem hit och inte ha en massa jobb som ligger och väntar på en, annat än en hög med reklam. Jag fick för mig att jag borde hemmafixa en massa. Men just nu är inget sånt aktuellt... Just nu är det bara jag och min stundande sömn...

Hemma

Tillfällets låt: Michael Bublé - Home

Invigt

Ja, nu har jag invigt en hel massa saker i köket, bland annat stekpannan, måttsatsen och en kina-pinne =)

Imorse var det riktigt jävligt att vara nyinflyttad… Det var så ensamt… och mörkt… och kallt…
Så jag kröp in och gömde mig under täcket ett tag till…
Sen fick jag erfara en av de största vinsterna med att bo själv – man får ha både badrummet och köket för sig själv, så man kan göra saker extra fort! + att man kan kuta runt utan kläder precis som man vill… ;-P
Har iaf kommit fram till en väldigt positiv sak: Badrumslampan blir ljusare efter ett tag, så det är inte så hemskt mörkt där inne. =)
Och mitt nya duschdraperi är jättefint där inne!

Men imorse var det jävligt, som sagt… Fast sen under dagen så längtade jag ändå hem, för att få bara vara hemma och göra mest ingenting. Det har jag inte fått mycket av. Jag tror att jag behöver bo in mig lite. Skapa lite hemmamönster, -rörelser, -rutiner…
Ändå har jag inte kunnat undgå att aktivera mig…
- På vägen hem rensade jag ur sms i mobilen och bokade in mig på jobb.
- Väl i Högdalen gick jag på Vivo för att handla mjölk till middagen och kanske nåt annat spännande.
- På promenaden hem ringde jag min kära kusin som bor i närområdet.
- Hemma packade jag upp och la undan, skalade en morot mot den värsta hungern och stekte två portioner pannkaka, samtidigt som jag vattnade blommorna och diskade upp lite gammal disk.
- Sen passade jag på att spilla lite blåbärssylt på duken, så jag fick panik-blötlägga den.
- Och så slutligen passade jag på att göra ytterligare en oljestrykning på min kökspall, samtidigt som jag ringde både Henke och Jessika (jag hann visst med att frisera en blomma också).
Ja, jävlar, vad effektiv jag är!
Så nu sitter jag här och funderar på när jag ska lösa problemet med mina osorterade cd-skivor och hur jag ska strukturera medieinnehållet i den andra hyllan.
Jag skulle kunna göra en meterlång lista på saker som jag borde göra…
Men just nu ska jag nog göra mig i ordning… Det är en dag imorgon också =)

Tillfällets låt: Melody club – Destiny calling

Nytt!

Ja, det här är så nytt det bara kan bli.
Jag och min nyvunna självständighet, jag och min nyvunna ensamhet...
Ja, det känns ganska ensamt...

Men jag har gjort en massa saker som är bra iaf:
- organiserat en flytt
- packat upp och ställt nästan allt i ordning
- klarat av att ta hjälp av andra

Nu ska jag försöka mig på nåt mer bra: att äta...

Må bra-musik: Nirvana - Nevermind

Nyensam

Nyinflyttad, nyutflyttad - nyensam...

Ja, nu är jag nog så ensam som jag aldrig varit förut... *suck*
Varför känner jag inte den där lättnaden och självständigheten?
Känner att mitt fokus ligger lite fel... Jag stör mig på att jag inte har en lösning på vart allt ska ta vägen. Och att jag inte hunnit dammsuga idag. Och så at det blev precis som jag trodde - jag äter inte...

Har iaf precis fått igång Internet. Men så pajade jag nåt annat på datorn... Och appropå paja, så tappade jag ett Orreforsglas för en stund sen. Jag säger ju det - man ska inte ha saker som man blir ledsen om dom går sönder...
Hittade en tidtabell nyss, och insåg att nästa vecka börjar mycket tidigare än vad jag hade hoppats på... Och så kom den där stressen och ångesten igen...

Så nu sitter jag här med en halvfungerade dator, ett krossat glas, ett hungrigt illa mående och så den ekande ensamheten...

Nu ska jag nog äta en macka iaf...
Ska bara göra lite fler saker först - blir ju aldrig klar...

Tillfällets låt: By Heart - A poem

Den anti-stressade arbetsplatsen

Ja, för så är det väl?
Jag har aldrig sett människor som är så harmoniska när de arbetar under stress och press, förutom på Apoteket?

Idag fick jag vänta en halvtimme... Och det är ändå kort tid i snitt.

Vilken annan arbetsplats skulle låta sina kunder sitta och vänta en halvtimme?!
Hade det varit Mc Donald´s eller Ica hade vederbörande fått sparken direkt...
*suck*

- Ja, ok, det är ju en fråga om personlig och kvalificerad service. Men vem bryr sig om det när man kan få prata i princip hur länge som helst emd den torra farmaceuten? =)
JA! Vilken upplevelse. Och idag fick jagd en kvalificerade frågan om jag visste hur jag skulle använda mina p-medel. *duh*

Ja, man ska vara pensionär för att ha ärenden till Apoteket - då kan man avsätta en hel dag för att sitta där och vänta...
Ja, man kanske ska vänta med att bli sjuk eller ha andra behov tills man blir över 65, eller ännu hellre, en soft förtidspensionering - för jag har det iaf inte lika avstressat som farmaceuterna...

Tillfällets låt: Timbuktu - The botten is nådd

Sjuk/stress?

Ja, det är frågan...
Hm...
Låt oss hoppas på det första. För jag vill ju fortsätta med samma tempo som jag redan har. Och jag vill så gärna tro att jag klarar av det.
Kanske är det mest separationsångest iofs... Ska flytta hemifrån. Och så att praktiken snart är slut. - Lämna allt det som är det vanliga idag...
Kanske kan jag än en gång skylla på dom där j-vla hormonerna. Det vore så lätt då...

Men jag vet ju ändå att det antagligen är det allra svåraste som gäller.
Varför ska det alltid vara så svårt..?
Och varför präglas jag ständigt av den där perfektionismen, som bara pushar mig längre bort..?

Aja, dags att gå upp - har en lång arbetsdag framför mig...
- Men sånt är ju så kul också!
Ska man låta självbevarelsedriften segra och förvägra sig själv sånt som är roligt och gott?
- Nej, tack, inte idag iaf! Men det vore bra om illamåendet släppte lite...

Tillfällets låt: Lifehouse - Everything

Ibland är min mamma verkligen världens sötaste

Som idag =)
Hon kom och hämtade mig för att kolla in min lägenhet.
Med sig har hon ett städ-kit och ett paket toalettpapper - allt det nödvändigaste.
Hon hjälper till med lamporna är med och pratar med värden, släpar runt min nya hatthylla och har tagit med sig bullar.
Efteråt åker vi och äter lunch tillsammans i centrum. Och så bestämmer vi tid för när vi ska börja flytta in saker nästa dag.

Det är så skönt att få ha bara en vanlig mamma. En som kan ställa upp och vara snäll.
Så skönt att slippa allt det där krävande, paranoian och så allt det där som är så jobbigt och smärtsamt som hon vill att också jag ska bära...

Nu har jag iaf för en dag fått ha min mamma, så som hon borde vara =)

Tillfällets låt: Coldplay - Fix you

Är jag för cool för mitt eget bästa..?

Haha!

Eller iaf för kaxig...

Som igår kväll.
Det blev sent med föräldragruppen... Och så fick jag inte skjuts till stationen. Så jag tog en banankartong och börjae gå ner mot stationen. Precis vid trappan ner från kontorsområdet står ett gäng tonårskillar i en klunga.
Jag ler lite för mig själv, för ajg känner ju igen killarna, vet vilka dom är. Men de kommer ju inte ihåg mig =P
Så jag flinar, sträcker lite extra på mig och skuttar ner för trappan, med banankartongen svängandes i ena handen.
Efter 50 meter ringer det i mobilen. Det är min handledare som bara ville veta om allt var ok med mig. Jag förstår ingenting...
- Ja, jag såg att det stod ett gäng där, säger han.
Vadå för gäng, tänker jag? Dom där halvkriminella och stökiga tonårskillarna? Äsch, dom känner jag ju igen, och det skulle jag minsann tala om för dom också, om domf örsökte nåt annat än att bara stå och hänga...
Haha!

Är det inte otroligt... Jag går förbi ett gäng stökiga grabbar och reagerar bara genom att bli lite gladare. Medan min handledare bara såg att jag var tvungen att passera ett gäng potentiellt farliga killar.

- Ja, kanske är jag lite för cool för mitt eget bästa, när jag inte alls uppfattar en potentiellt farlig situation som nåt mer än ett litet nöje... =P

Tillfällets låt: Coldplay - Trouble

Fel?

Jo, ibland känner jag verkligen att jag gör helt fel saker... Att jag befinner mig på fel plats... Att jag inte har nåt där att göra...
Blir så ledsen ibland...

Fan, jag måste nog sluta med dom här pillerna!
Jag vill ha tillbaka den där hårda tjejen som inte tog åt sig lika mycket. Hon som inte börjar gråta varje gång det händer något sorgligt eller lyckligt på tv´n... Vart tog hon vägen?

Kanske är det här bara en process, ett gott tecken - att jag börjar få bättre kontakt med mina känslor...
Eller så är jag helt enkelt helt fel...

Tillfällets låt: Greenday - Wake me up when September ends

Sjukhelg

Har känt mig som lite av en krympling i helgen. Som tur var fick jga skjuts av min bror till Farsta, så jag skulle kunna hälsa på mamma. Visst, jag hade nog klarat att ta bussen och gå, men det hade tagit emot. Och antagligen hade jag väntat tills sista minuten på söndagen innan jag gick, istället för att komma och sova över.
På vägen plockade vi upp brorsans bästis. De skulle laga datorn, istället kortslöt dom den totalt. Men det va iaf kul att han kom, han e skön!
Sen fick jag köpa mera garn, så nu kanske det blir en halsfduk av det hela. Lite dyr kanske, men förhoppningsvis fin =) Går det ägr bra så köper jag nog lite billigare garn och gör en till. Iaf så fick brorsan panik på att jag blivit så "gammal". För då betyder det ju att han är nästan lika gammal...
Haha! Så kan det gå när man jobbar med människor. Så utvecklande att man åldras i förtid. =P

Plötsligt gick strömmen i lägenheten. Ett hem är ändå ganska utsatt. För plötsligt satt vi där allihopa och stirrade in i ljuslågan på bordet - den enda ljuskällan inom ett par hundra meter. Så det var bara till att tända massa mer ljus.
Som tur var roade vi oss med kortspel istället för att vara tekninskt beroende kring en tv eller liknande. Tyvärr hade jag ju tänkt att baka kolakakor, men det kan man ju glömma när halva Farstas elnät är helt dött...
Kanske var det elen som gjorde det, eller så var det enorm skicklighet - jag vann iaf nästan varje spel! (så kallad tur...) Men det var ganska kul att se J:s frustration över de ständiga förlusterna, och dessutom reta honom för det! - Ja, jag är ond ibland...

Nästa dag var det födelsedag. På grund av en hostnatt orkade jag dock inte gå upp och närvara vid den traditionella födelsedagsväckningen med frukost på sängen. Jag passade istället på att försöka sova och kurera mig lite extra =)
Men ganska snart blev jag medsläpad ner till centrum, för att hitat presenter åt O. Det blev en massa fina saker. Och så ett par vantar åt mig =)

Nej, nu orkar jag itne längre. Missbedömde visst mättnaden jag fick på tårtan, så nu mår jag riktigt illa i brist på mat... Hm... Bäst att försöka somna innan det blir värre. Kan ju iaf se fram emot en natt full av hostningar. Har drogat mig själv med lite gammal hostmedicin som mest bestod av bottensats. Får se hur pass verksam den var...

God natt!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Elegi

Hustomten Kakan till Er tjänst...

Är det så..?

Idag fick jag höra att jag var "huslig", som om jag inte alltid vore det.
Höjden av huslighet är väl när en av ens närmsta vänner påpekar för en snygging att jag är "husmoderlig"...
Vad hände med det där med att sälja in sina vänner som världens coolaste..? För hur coolt är det att vara bra på att baka och pyssla..?
Och hur ofta är det man vill ha stämpeln som den trygga husfrun som går att trampa på, bara man tar ett kliv innanför dörren..? Dessutom är den bilden väldigt motsägelsefull mot allt det andra, som jag iaf tror att, jag utstrålar. Och vad ska man då tro? Att jag låtsas eller att min vän ljuger? För hur ofta kan man inse att människor är mångfacetterade och otroligt ambivalenta?
Men å andra sidan så vill jag nog inte ha nån som inte kan se och förstå min ambivalens..!!

Jag svarade iaf min skeptiska vän att jag är värsta hustomten.
Ja, vad ska jag annars säga..? För jag är ju lite huslig...
Men då säger han att jag säkert har "motsvarande kvalitetsgrad på många andra områden också"... Och utan att förklara vad..!!!

Ja, så här sitter hustomten Kakan, som - inte att förglömma - har samma kvalitetnivå på onämnda andra saker =P

Hm, jag kanske ska baka lite bullar imorn... *mm*
Men du får inte smaka! =P

Tillfällets låt: Dixie chicks - Not ready to make nice

Stress

Ibland kan man vara så dimmig att man inte ens står ut med sina vänner... Och hur ska man då orka stå ut med alla andra och så problem-människorna på praktiken. Hjälp mig!
Och så all denna stress över att bli frisk. Men då måste jag ju hinna sova. Och när ska jag hinna sova, när jag har så svårt att somna... Och som sjuk måste man sova mera än vanligt. jag som alltid vill ha mer sömnvän vanligt...
Det är stressande att vara sjuk. Allt som man borde göra, avklara, avtala!
*suck*
Om jag ändå bara kunde få sova...
Kände mig plötsligt så mycket sjukare än imorse - hur då...? - Stress!

Tillfällets låt: GooGooDolls - Iris

Snö, flytt och känsla

Ligger fortfarande nerbäddad och tittar på snön, som yr nedåt i stora flak utanför fönstret.
Jag klamrar mig fast vid hemmakänslan så länge det går. Här är jag hemma! Här är jag trygg... Snart ska jag flytta härifrån, bli min egen. Och då kan jag fortfarande titta på snön som faller. Kanske från mitt eget antikbetsade köksbord..?

Igår tecknade jag ett telefonabonnemang och har nu mitt första egna telefonnummer. (Lämnas endast ut till behöriga!) Jag passade dessutom på att adressändra. Så nu är det ännu mer definitivt.

Stannar kvar i sängen och känner lite på den sköna känslan jag fick igår, håller kvar den ytterligare.
Fan vad grym jag är! =P

Nej, nu ska jag ta och packa iaf en kartong till. Har en idé om vad som ska vara i den =)
Ha en bra dag!

Tillfällets låt: Yellowcard - Empty apartment

Giv mig styrka!

Skrattar och skrattar... Kombinerar med magont illamående...
Här ligger jag nerbäddad och ska bara blogga lite - men så kommer det ett dejtingförslag flygandes på MSN. Jag dööör!
Vart ska man ta vägen liksom..?
Och vad ska man tro när någon är påstridig och verkar vilja..? Jag är ju bara jag - en cynisk, gaska sårad och ändå så ensam liten människa...
Tyvärr är jag inte mindre än honom... Så..? Lämnade bort numret, men... Nej, det kommer ändå inte att hända =)

God natt!
Tillfällets låt: By Heart - Well, I´m sorry

Inkompetent overksam

Ja, inte så mycket mer än så...
En hel dag... och så alla tankarna på det som skulle kunna göras, hända...

Går och lägger mig med frustration, besvikelse och ångest i kroppen - god natt!

Tillfällets låt: Sunrise Avenue - Fairytale gone bad

FYI

Idag har jag deltagit i Poetry GangBang.
Det va jättenervöst! (Och jag som är så hård och aldrig rädd...)

Jag kom iaf FYRA!! (utan några anmärkningar från arrangören) =)

Det firar jag med lite sömn.
God natt!!

Tillfällets låt: Wyclef & Shakira - Hips don´t lie