Är jag för cool för mitt eget bästa..?

Haha!

Eller iaf för kaxig...

Som igår kväll.
Det blev sent med föräldragruppen... Och så fick jag inte skjuts till stationen. Så jag tog en banankartong och börjae gå ner mot stationen. Precis vid trappan ner från kontorsområdet står ett gäng tonårskillar i en klunga.
Jag ler lite för mig själv, för ajg känner ju igen killarna, vet vilka dom är. Men de kommer ju inte ihåg mig =P
Så jag flinar, sträcker lite extra på mig och skuttar ner för trappan, med banankartongen svängandes i ena handen.
Efter 50 meter ringer det i mobilen. Det är min handledare som bara ville veta om allt var ok med mig. Jag förstår ingenting...
- Ja, jag såg att det stod ett gäng där, säger han.
Vadå för gäng, tänker jag? Dom där halvkriminella och stökiga tonårskillarna? Äsch, dom känner jag ju igen, och det skulle jag minsann tala om för dom också, om domf örsökte nåt annat än att bara stå och hänga...
Haha!

Är det inte otroligt... Jag går förbi ett gäng stökiga grabbar och reagerar bara genom att bli lite gladare. Medan min handledare bara såg att jag var tvungen att passera ett gäng potentiellt farliga killar.

- Ja, kanske är jag lite för cool för mitt eget bästa, när jag inte alls uppfattar en potentiellt farlig situation som nåt mer än ett litet nöje... =P

Tillfällets låt: Coldplay - Trouble