Ja, det är frågan...
Hm...
Låt oss hoppas på det första. För jag vill ju fortsätta med samma tempo som jag redan har. Och jag vill så gärna tro att jag klarar av det.
Kanske är det mest separationsångest iofs... Ska flytta hemifrån. Och så att praktiken snart är slut. - Lämna allt det som är det vanliga idag...
Kanske kan jag än en gång skylla på dom där j-vla hormonerna. Det vore så lätt då...
Men jag vet ju ändå att det antagligen är det allra svåraste som gäller.
Varför ska det alltid vara så svårt..?
Och varför präglas jag ständigt av den där perfektionismen, som bara pushar mig längre bort..?
Aja, dags att gå upp - har en lång arbetsdag framför mig...
- Men sånt är ju så kul också!
Ska man låta självbevarelsedriften segra och förvägra sig själv sånt som är roligt och gott?
- Nej, tack, inte idag iaf! Men det vore bra om illamåendet släppte lite...
Tillfällets låt: Lifehouse - Everything
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar