En stympad Modesty Blaise...

... var det som släpade sig in genom min ytterdörr för nästan en timme sen.

Jag måste erkänna att jag fick en ganska skön Modesty Blaise-känsla när jag drog på mig stövlarna. Jag fick genast ännu längre ben och jag kände mig rätt snygg.

Så då stegade Modesty Blaise ut i de solens sista strålar för dagen. Med högburet huvud trampade hon på ner till t-banan.
Väl nedanför backen fick hon stolpa upp igen och hämta sitt "vapen" för aftonen. (En mapp med noter till kvällens sjungning på en bankett.)

Efter att uppdraget var slutfört, fick en något trött och delvis stympad Modesty Blaise släpa sig hemåt igen. Denna gång med så små och långsamma steg som möjligt *ajaj*

Så fort dojorna var avslitna på golvet följde en snabb undersökning av fötterna - diagnos: stympade. (Iaf på lilltårnas hud.)

Nu går det inte ens att gå, trots att jag är barfota.
Vad skulle Modesty Blaise ha gjort?

Tillfällets låt: Be my baby

Sällskap?

Gårdagen bara försvann...
Jag hade skorna på mig i 15 timmar, insåg jag när jag kom hem.

Dagen inleddes med en föreläsning,. Intressant, men jag hade svårt att hålla mig vaken, och hade kunnat leva utan den...

Nästa moment var handledning. Fan också! Det där tar alldeles för mycket tid och energi. Bara av min och Essis pluggdag idag försvann nästan 2 timmar...

Påkvällen var det pub.
Min dejt ställde in för tredje gången, så jag fick hålla till godo med mycket roligare sällskap! Kvällen avslutades med inkassering av kramar och leenden. Det blev en alldeles för sen kväll...
Jag förstår bara inte vad den där dejt-människan håller på med... Och dessutom hörde han ju inte av sig om att han inte skulle komma. Svarade med ett sms om att det hänt nåt tråkigt. Ok, men hur många gånger till kommer han att hitta annat att skylla på?

I vilket fall fick jag helt fantastiskt sällskap, men löjligt kul humor. Jag skrattade järnet, och drack väldigt lite. En toppenkväll alltså! Vill ha mer sånt härligt!

Idag fick jag ännu ett sommarjobb också. Ska jobba för Resursteamet - positivt! Men sen kommer jag bli väldigt fattig, eftersom jag kanske kommer tjäna för mycket pengar nästa halvår för att få studiemedel. Alla sommarpengarna kommer ju hamna på det halvåret... *suck* Men sommarjobb är viktigt, särskilt som man skapar nya kontakter.
Jobba, jobba, jobba!

Tillfällets låt: Laura - Release me

Ledsen?

- Jo, det är jag nog...

Ibland känns vissa saker så naturliga. Och när man inte är nykter känns de än mer naturliga...

I vilket fall gjorde jag någon ledsen, vilket gjorde mig ledsen. Och jag hade den där "fan-vad-jag-är-dålig-känslan" i magen resten av kvällen. (Den sitter fortfarande kvar...)

Kanske borde jag sluta dricka... Men det beror ju inte på det, utan på att man ibland måste tänka efter innan man öppnar munnen och inte vara så jävla spontan.

Men sen är det så mycket större. Jag har inte riktigt tålamod. Och jag insåg i lördags att jag är nog inte riktigt glad heller, jag har inte kommit dit än.
Just nu är jag mest lite arg, besviken och rädd. Det nya intresset är inget för mig och nånstans måate jag ju vara på väg åt samma håll. Det känns som att jag varken kommer att vara behövd eller kunna vara ett bra stöd.

Ok, i vissa tillstånd blir man extra känslig. Men då behövs också ett vettigt stöd.

Jag är i alla fall gld att det fanns både ork och tillräckligt förtroende att nästan direkt tala om för mig vad jag gjort för fel. Men det betyder ju också att mitt misstag måste ha varit så stort att det nästan blev akut...

Fan också!

God natt...

Tillfällets låt: Alice Deejay - Better off alone

Det här är ju kul!

Haha!
Jag kanske borde börja blogga mer politiskt. I vilket fall så drar det till sig en massa puckade, men samtidigt väldigt roande, kommentarer.

Några klargöranden bara:
- Det är ok att tycka olika. Men åsikter som kränker andra människors rättigheter skrämmer mig.
- Att det finns lagstiftning kring olika aspekter har flera olika anledningar: abort-lagar kan härledas till alla människors frihet, förbud mot narkotika och prostitution kan härledas till risk för att skada andra människor och dessutom risk för smittospridning, samt att det blir en belastning för samhället, som kan undvikas utan att inskränka på individers rätt till grundläggande frihet.
- Jag har aldrig seriöst kallat mig själv för feminist och jag är definitivt inte flumvänster. Men det roar mig oerhört att se hur andra uppfattar brottstycken av mina resonemang när jag är arg.
- Ja, Geneve-konventionen definierar flyktingar, men inte sverigedemokrater - då blir det godtyckligt.
Tänk så många besserwissers det finns på nätet ;-P
Men vad som roar mig än mer är att ingen har kunnat ge mig ett bra motargument. Att påstå att det Jimmie Åkesson uttrycker är sanning är helt klart oreflekterad idioti - inte för honom såklart, för man äger ju alltid sin egen sanning. Men han håller ingen rak linje, utan följer populismens nycker. Vem följer han imorgon?

Det här är ju roligt! Undrar om vännen B utsätts för lika många ärekränkningar på sin blogg. (Sånt kan man bli åtalad för =P)

Idag har jag tillbringat 6 timmar på mitt underbara arbete, med en liten underbar resurs, som i förlängningen av ett SD vid makten skulle ha institutionaliserats (eller något ännu värre) för länge sen. Och det skrämmer mig! Jag är ingen expert, men jag råkar veta att bara den här lilla individen bidrar till både arbetstillfällen och positiv energi för minst 40 personer.

Jag kan dock se en positiv aspekt av att stärka gränserna mot andra länderna: det gynnar miljön, eftersom allt fler varor måste närproduceras =P

Tillfällets låt: Isn´t she lovely
"Isn´t she wonderful..."
*hihi*

Hur jävla dum får man bli?

Debatten mellan Mona Sahlin och Jimmie Åkesson var som ett skämt...
Han avbröt ständigt, men blev upprörd när hon gjorde detsamma.
Sluta mesa, Mona! (Och här vaknar ultra-feministen i mig så vill påstå att det är ett könsstereotypt samtalsmönster *arrgh*)

Ok, jag håller inte med om allt som sossarna säger, men jag är definitivt emot Sverigedemokraterna...

Att skylla samhällsproblem på invandring känns orimligt. Samhällsproblem har alltid funnits och är, enligt vissa, en ofrånkomlig del av samhället, beroende på hur man ser det.
Vad är egentligen en "riktig flykting", som Jimmie Åkesson kallar det. Antingen är man flykting eller så är man inte.

Men något som verkligen väcker ultra-feministen, som får behåringen under armarna att växa ut och som eliminerar alla mina behåar och kastar sminket *ugh*, är när han tar upp frågan om abort. Något som för mig är en fråga om att ha rätt till sin egen kropp eller att låta staten äga oss.
Att gränsen ligger där den gör idag är ju främst en medicinsk fråga, att en abort gör allt mer inverkan och att det finns möjlighet att "rädda" foster som föds för tidigt.

Usch, nu blev jag politisk i min personliga blogg. Men det här gjorde mig så hemskt upprörd!
Och det värsta är att han verkar tro på det själv... Hur många som tittar på det kommer då inte att tro på honom..? För han gjorde ett klart kraftfullare intryck än mes-Mona.
- Vem skulle du rösta på?

Jo, det här är min personliga blogg om känslor. Och det här väcker helt klart starka känslor i mig. Så pass starka att jag för en stund stängde av tv´n..!
Det är också min personliga åsikt och förhoppning att tjejer och kvinnor över hela världen ska få allt större frihet, inte minst ifråga om att själv få ta beslut om sitt eget liv, som t.ex. abort.
Och vad skapar vi egentligen för integrationstänkande genom att peka ut vissa grupper (utan som inte definieras som en grupp genom ett problem) i samhället som ett problem och en belastning?! Ska vi då tvångsförflytta alla arbetslösa, funktionshindrade, gamla och, inte minst, invandrare? - För här kan dom ju tydligen inte bo. Hur var det nu? Läget måste stabiliseras innan fler kan tas in. Det måste ju betyda att alla som passerar gränsen till när ett problem blir ett problem måste ut!

Nej, nu får det räcka... Han ska inte få förstöra min nattsömn.
Men det skrämmer mig att de idéer han lägger fram får allt fler anhängare...

Sov gott, ni som kan!
(Det var en riktigt vidrig god natt-saga det här...)

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Den välupplyste mannen

Vad f-n vill han?

Fick ett helt sjukt samtal idag...
- Heeeej, Angelica...!
Inte ett ord om vem det är... Men dte är en mjuk mansröst. Jag vet iofs vem det är, för han har ringt förut. Och än en gång förutsätter han att jag ska veta vem, det är och dessutom uppskatta det.
Det är en man som jag jobbade en del med på praktiken, han jobbade på två av de fritidsagårdar som vi samarbetade med.
Förra gången han ringde lovade jag att höra av mig och komma förbi nån dag, när jag får tid. Men jag har ju aldrig tid, och jag har heller inte så stor lust att åka dit bara för att träffa honom.

Han tyckte att jag skulle komam förbi, men jag skulle ju jobba. Så då sa han att han kunde komma förbi med en pizza efter att han hade slutat. Då blev jag tvungen att avvisa det hela, eftersom jag har ett seminarium imorgon och jag har verkligen ingen lust att släppa in honom hos mig så sent på kvällen.

Jag uppfattar honom som lite för intim. Han verkar tro att vi har nån sorts nära relation. Men det känns som om han stöter på mig.
Dessutom har han en liten bebis hemma med sin sambo. Så jag frågade honom hur det var med henne. Men fick ingen som helst förändring i hans försök till kontakt.

Jag fattar verkligen inte vad han vill!
Men jag vet att jag inte kommer att ringa upp honom, trots att jag lovade det, än en gång...
Jag blir bara så förvirrad av nån som försöker komma nära utan att vi egentligen har nån ursäkt för att ses och dessutom har en bebis... *suck*

Tillfällets låt: Laura - Release me

Ja, var kommer alla dessa känslor och idéer ifrån?

Nu har jag gjort en dubbelbokning, eller egentligen en tvillingbokning. Precis det jag ville undvika, men ändå inget jag ville vänta med...
Det är väl inte mitt fel att folk drar ut på tiden så jävligt att det inte går att hålla isär.

Nu är det alltså bokat till både onsdag och torsdag kväll nästa vecka. *suck*
- Äsch, inget av det kommer att gå särskilt bra... En utan humor och en som försöker hävda sig sådär grabbigt jobbigt...

Nej, nu måste jag upp och äta nåt, så jag hinner till min klipptid - måste ju vara fin inför helgens utsvävningar ;-P

Tillfällets låt: Jennifer Brown - Tuesday afternoon

Grannen

Fick bråttom iväg idag. Men så hörde jag långsamma steg i trappen, som närmar sig... Och jag var verkligen inte sugen på att springa på grannen, särskilt inte i trappen, för det låter så förjävligt...
När han äntligen är uppe ringer hans mobil, högt och ljudligt *suck* Han svarar högt och ljudligt, utropar "Nu är jag här", när han äntligen har fått upp dörren.
Slutligen stängs dörren - då kastar jag mig ut genom min dörr och försöker snabbt som attan att låsa.
Men jag hinner bara få upp nyckeln ur fickan innan...
... hans dörr öppnas och grannen kikar ut. (Den här gången har han iaf ingen cigg i handen.)
- Han ertappar mig alltså med att vänta tills han gått in innan jag går ut..!

- Tjena! utropar jag med ett framtvingat leende.
- Nämen, tjena, svarar han. Hur är det?
- Jodå, det är bra, men jag har ganska bråttom nu.
- Det skiter väl jag i, svarar han då.
Till slut stänger han dörren. Och jag har lyckats låsa och flyger ner för trappan.

Och jag känner mig så ertappad... Men den där mannen och hans jobbiga polare ger mig verkligen rysningar...
Aja, får väl hoppas på att han flyttar eller åker ut snart. Men det kommer nog aldrig att hända - han har redan bott där i evigheter... *suck*

Tillfällets låt: Howie Day - Collide

Flytta

Mamma meddelade idag att hon ska flytta. Ska bo uppe utanför Borlänge på prov i ett år, för att se om hon klarar det...
Där uppe finns det ju inga fibro-behandlingar och hennes bästa vänner bor här nere...

Vi går ju inte ihop så bra, förutom nu när vi inte bor ihop. Så jag är rätt bortskämd med besök, skjuts, shopping och smakråd. Och så Ove som kommer och fixar allt hemma hos mig.

Det känns lite konstigt, jag känner mig lite lämnad. Även om det egentligen är jag som har lämnat först. Men jag hade ju inte tänkt ha 25 mil emellan, även om jag många gånger har önskat det...

Men det blir säkert bra, jag har ju mitt eget liv och det finns ju telefon. Och så får jag väl hoppas på att träffa en händig kille ;-P
(dejt på onsdag, men han verkar iofs inte så händig...)

Tillfällets låt: James Morrison - Wonderful world

Borta

Ja, påskhelgen är och förblir oomskriven. Liksom mina små haverier här hemma, som inträffade efteråt.

Det är så mycket som borde göras, men som aldrig händer... Och jag är expert på att hitta på ursäkter eller vara bekväm.
Men å andra sidan så har behöver jag antagligen energin till annat, för jag är väldigt trött och försöker desperat klamra mig fast vid de positiva impulserna... Ge mig mera!

Idag fick jag lite mer. En liten pojke, som utstrålar så lite, men ändå vill så mycket - det syns ändå. Tack... =)

Imorgon blir det mera plugg och på kvällen blir det party! =P
God natt!

Tillfällets låt: Semisonic - Closing time

Förbannad!

Man ska inte ägna sig åt saker som kan gå fel när man är trött och hungrig...
Man ska dessutom inte påfresta sina familjerelationer, för man kommer bara att bli besviken...
Man ska dessutom inte koppla upp sig, för där finns bara en massa måsten...

Jag är bara så jävla trött!
Energin tog slut. Orkar inte hoppa runt och vara positiv just nu.
Kanske tar jag ut mig för mycket, satsar för hårt. Om man är mer sparsam med affekterna kanske man orkar mer - jag vet inte...

Just nu måste jag iaf krypa ner under täcket, men så var det ju det där med maten - varför måste man äta, det är ju så tråkigt?!

God natt då... Jag ska nog lägga mig ändå, och må lite lagom illa...

Chef? Jag? Nääh...

Haha!
Var på jobbintervju för sommaren igår. Åkte hela vägen ut till ett grupboende i Lötteingelund i Täby. Och kallt var det...
Det gällde jobb som kolloledare på Sociala missionens LSS-kollo.

Det kändes bra, vi pratade på och han ställde en del knepiga frågor: vem är du? hur skulle du vilja att ditt kollo såg ut? vad skulle dina referenser säga om dig?
Och så kom den stora frågan: Vad skulle du säga om att bli föreståndare eller biträdande föreståndare?
- Shit! Jag? Nja...
Det känns ju jättekonstigt att bara hoppa in som chef i en verksamhet som man aldrig varit i tidgare... Så jag gick med på att bli biträdande, men det är ju ändå nån sorts chef... - Hur skulle jag vara som chef?

Det känns ju extra konstigt också, eftersom jag här ses som välmeriterad och erfaren medan jag i andra verksamheter blir totalt förbigången eftersom jag inte gjort tillräckligt mycket...
Dessutom gäller ju det här en verksamhet för utvecklingsstörda barn och ungdomar. Kan jag tillräckligt mycket om det här..?

Nåt som va extra kul va att han hade ringt upp min handledare från praktiken innan. Och han hade tydligen överöst mig med positiva kommentarer. =)
- I vissa sammanhang är man bara bäst liksom!

Aja, jag fick inget definitivt på att jag skulle få jobbet, men hur ska jag annars tolka frågan att han ville ha mig som ansvarig för alltihopa..? =P

Så, se upp! För chefen är på ingång, och hon har precis fått en boost så hon är så lagom kaxig!

Kram, kram!

Tillfällets låt: Robbie Williams - Let me entertain you

En tjuvtittares bekännelse

Det är sjukt bra insyn till mina grannar från mitt rum. Alltså måste dom ju se allt konstigt som jag har för mig också... *ojoj*

Jag har fått för mig att en av mina grannar är sjukt söt. Han iofs inte sett så mycket av honom, eftersom han regelmässigt har persiennen neddragen - dock är den lite trasig längst ner.
I glipan där spelas en reality-såpa upp för mig...
- Grannens vältränade mage ses göra sexuella övningar
- Han är allt mer på annan ort
- Han kan ligga och prata i telefon en hel kväll
- Borta
- Sen har han sällskap igen, under mycket lugnare former
- Sällskapet har identifierats som en hon
- Borta
- Nyligen dök det upp en krukväxt i fönstret...

Haha! Sjukt värre... Men jag har iaf fått iaktta processen att hitta och bli tillsammans med någon. Krukväxten är typ det ultimata beviset på att någon måste ha lagt sig i hans boende.

Ok, jag är sjukt trött och kanske rätt sjuk som kikar på mina grannar - men vem gör inte det? -Erkänn nu!

Aja, min grannes uppenbart allt mer etablerade förhållande är iaf lite av ett glädjeämne (äcen om jag gärna hade velat göra anspråk på den där magen). =)
- Ville bara dela med mig lite... (kanske sitter nån där ute och för ner vad jag har haft för mig... Haha!)

Natti, natti! (Ja, jag ska sluta kika nu, man ser ändå inget spännande från min säng...)

Tillfällets låt: Nelly Furtado - Say it right

Inga skämt idag

Nej, jag har inte blivit ett dugg lurad. Bara väldigt låg - tråkigt efter den toppenvecka som varit...

Ibland kan jag bli så trött på andra människor, särskilt de som totalsänker allt som har med positiv energi att göra. Man hoppar på dem, superpepp, och de vänder sig om, inte ett leende och häver ur sig nåt elände.
- Varför inte ta vara på och förvalta glädjen?
Ok, man kanske inte alltid orkar, men affekter smittar ofta, och vissa kan inte vara motståndare för evigt...
Så den här helgen har varit riktigt vidrig!
- Sänkta klasskompisar i fredags
- En mamma som aldrig kan tala väl om någon, inte ens sin partner
- En riktig surkärring till kollega
- Ytterligare en kollega som inte ens bevärdigade sig att se på mig när vi pratade

Nej, de ska inte få förstöra allt. Men ibland önskar jag verkligen att få komma ur snacka-skit-träsket. Även om det är rätt skönt att få trycka ner någon annan för stunden, så är det ju inte direkt något som räcker i längden, som man kan minnas med glädje.

Jag vill ju bara vara glad, sprida det och få det tillbaka... Skapa goda spiraler, glömma allt som gör ont och mest bara kramas...

Kram!

Tillfällets låt: Andreas Johnson - A little bit of love