... var det som släpade sig in genom min ytterdörr för nästan en timme sen.
Jag måste erkänna att jag fick en ganska skön Modesty Blaise-känsla när jag drog på mig stövlarna. Jag fick genast ännu längre ben och jag kände mig rätt snygg.
Så då stegade Modesty Blaise ut i de solens sista strålar för dagen. Med högburet huvud trampade hon på ner till t-banan.
Väl nedanför backen fick hon stolpa upp igen och hämta sitt "vapen" för aftonen. (En mapp med noter till kvällens sjungning på en bankett.)
Efter att uppdraget var slutfört, fick en något trött och delvis stympad Modesty Blaise släpa sig hemåt igen. Denna gång med så små och långsamma steg som möjligt *ajaj*
Så fort dojorna var avslitna på golvet följde en snabb undersökning av fötterna - diagnos: stympade. (Iaf på lilltårnas hud.)
Nu går det inte ens att gå, trots att jag är barfota.
Vad skulle Modesty Blaise ha gjort?
Tillfällets låt: Be my baby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar