Chef? Jag? Nääh...

Haha!
Var på jobbintervju för sommaren igår. Åkte hela vägen ut till ett grupboende i Lötteingelund i Täby. Och kallt var det...
Det gällde jobb som kolloledare på Sociala missionens LSS-kollo.

Det kändes bra, vi pratade på och han ställde en del knepiga frågor: vem är du? hur skulle du vilja att ditt kollo såg ut? vad skulle dina referenser säga om dig?
Och så kom den stora frågan: Vad skulle du säga om att bli föreståndare eller biträdande föreståndare?
- Shit! Jag? Nja...
Det känns ju jättekonstigt att bara hoppa in som chef i en verksamhet som man aldrig varit i tidgare... Så jag gick med på att bli biträdande, men det är ju ändå nån sorts chef... - Hur skulle jag vara som chef?

Det känns ju extra konstigt också, eftersom jag här ses som välmeriterad och erfaren medan jag i andra verksamheter blir totalt förbigången eftersom jag inte gjort tillräckligt mycket...
Dessutom gäller ju det här en verksamhet för utvecklingsstörda barn och ungdomar. Kan jag tillräckligt mycket om det här..?

Nåt som va extra kul va att han hade ringt upp min handledare från praktiken innan. Och han hade tydligen överöst mig med positiva kommentarer. =)
- I vissa sammanhang är man bara bäst liksom!

Aja, jag fick inget definitivt på att jag skulle få jobbet, men hur ska jag annars tolka frågan att han ville ha mig som ansvarig för alltihopa..? =P

Så, se upp! För chefen är på ingång, och hon har precis fått en boost så hon är så lagom kaxig!

Kram, kram!

Tillfällets låt: Robbie Williams - Let me entertain you