Grannen

Fick bråttom iväg idag. Men så hörde jag långsamma steg i trappen, som närmar sig... Och jag var verkligen inte sugen på att springa på grannen, särskilt inte i trappen, för det låter så förjävligt...
När han äntligen är uppe ringer hans mobil, högt och ljudligt *suck* Han svarar högt och ljudligt, utropar "Nu är jag här", när han äntligen har fått upp dörren.
Slutligen stängs dörren - då kastar jag mig ut genom min dörr och försöker snabbt som attan att låsa.
Men jag hinner bara få upp nyckeln ur fickan innan...
... hans dörr öppnas och grannen kikar ut. (Den här gången har han iaf ingen cigg i handen.)
- Han ertappar mig alltså med att vänta tills han gått in innan jag går ut..!

- Tjena! utropar jag med ett framtvingat leende.
- Nämen, tjena, svarar han. Hur är det?
- Jodå, det är bra, men jag har ganska bråttom nu.
- Det skiter väl jag i, svarar han då.
Till slut stänger han dörren. Och jag har lyckats låsa och flyger ner för trappan.

Och jag känner mig så ertappad... Men den där mannen och hans jobbiga polare ger mig verkligen rysningar...
Aja, får väl hoppas på att han flyttar eller åker ut snart. Men det kommer nog aldrig att hända - han har redan bott där i evigheter... *suck*

Tillfällets låt: Howie Day - Collide