Dagen

Liten sunmmering bara.
Det finns inte utrymme för mer, när ryggen håller på att gå av...

Har gått runt och haft en förnöjsam känsla i kroppen hela dagen. *skönt*

Ändå blev jag så besviken när jag kom hem. All denna lera och detta äckliga grus som dragits in i hallen, tvättstugan och badrummet. Varför ska man städa när någon annan ändå bara kommer och skitar ner?
Jag orkar inte vara någons mamma och assistent och städa upp efter andra. Det räcker med att jag själv är ganska bra på att stöka ner...

Tråkigt inlägg. Men nu kan jag bara inte sitta här längre - börjar krampa...

Bästa att sova då...
- Imorgon kommer att bli en ännu bättre dag!
Då kommer jag säkert att komma fram till nåt spännande att föreslå när jag hör av mig till senaste dejten... *hm*
Då kommer jag också att ha en massa pluggenergi.
Och så kommer rösten att hålla hela kvällen. Och jag kommer att plötsligt ha lärt mig alla sångerna.

Bara jag får sova lite...
God natt!

Tillfällets låt: Five for fighting - Superman

Ibland går det lite för bra...

Sitter här och känner den lite sötaktiga doften över hela kroppen.
Den spred sig precis som han sa; från huvudet, ner i bröstet, magen och vidare, vidare ut i olika färgskiftningar...

Är det inte konstigt att tillfredsställelse har en doft..?

Ja, ibland går det faktiskt lite för bra. - Jag vågade aldrig ens föreställa mig det här...
(Fast det var nog för att det kändes läskigt...)
- Men hur kan något alls kännas läskigt i ett sånt sällskap..?

Jag har varit avgudad hela kvällen - vilken känsla!
Och att hela tiden bli ompysslad, lotsad igenom allt det läskiga.
- Släpper du mig nu, så springer jag och gömmer mig!
Men han släppte mig aldrig...

Kvällen kändes skör. Jag vågade inte allt. Men jag hade inte behövt oroa mig, för han vågar vad som helst, och han tar mig med sig...
Men nej, jag vågade inte fråga om det som jag undrat och verkligen inte vågat fråga... Det kändes som att allt skulle försvinna efter att vi gett varandra svaret på frågan.
Egentligen vore det så lätt att bara låta allt försvinna med frågans svar.
Ändå kändes det så bra när jag väl var där - vågade därför inte rasera allt...

Men egentligen känns det väldigt jobbigt... Att liksom börja om från början.
Jag blev väl bekväm en gång, tog allt jobb för givet.
Nu får jag igen, får verkligen jobba - för jag är inte riktigt mottaglig för att släppa in någon.
Vad gör man då..? - När man längtar så enormt, men när allt bara spjärnar emot när möjligheten finns där..?
Jag är kanske inte redo ännu... *?*

En av de utvalda fem.
Men en av de duktiga tre... - Det måste väl vara värt något..?

Vad är väl en siffra?
Vad betyder mitt motstånd när han tar i mig sådär..?

Nej, jag skulle ju inte... För mig är det här stora saker. Så stora att det inte funnits så många. Varför är jag då inte lika omöjlig som jag brukar..?

Kommer ihåg att jag sa nej. Men vad sa jag sen..?
Han tog det som tvekan och oro, försökte lugna mig... Fin ju.

Vem har rätt att stämpla honom eller mig med en siffra..?

Drar in mer av den sötaktiga doften...
- Ja, det är såhär tillfredsställelse luktar.
Ändå är det inte särskilt klädsamt. Så det är dags att duscha bort det, honom, nu.

Imorgon är en ny dag. - Vilka gränser ska jag överträda då..?
Ändå bär jag inte med mig någon ånger. Inte än... Men det känns inte heller som att det kommer atts myga sig på mig sen heller. - Jag är bara fri!
Kanske upphör gränserna helt snart..? Kanske hjälper han mig...

Ja, ibland går det lite för bra. Kanske är det han som är för bra.
Kanske bäst att behålla honom en stund till, innan han inser det...

Dags att börja drömma... Bearbeta dagen.
Den där siffran som står emellan oss. Vad är det för siffra? 15..?

Tillfällets låt: Damien Rice - Volcano

Tung...

Så mycket som händer!
Och så mycket som inte händer...

Känner mig rastlös, men ändå så trött...
Så fort jag får tid att andas, känner jag hur tungt huvudet är...

Det är när det är såhär som det är så svårt när jag blir besviken, för det blir ju så mycket mer än annars...

Och appropå tung så måste jag ha gått upp ett par kilo. Jag har inte tränat på evigheter. Jag e nog lat... Men inte bara det, jag är liksom nästan-sjuk, och då vågar jag ändå inte träna - eller så är det bara en bra ursäkt...

Jag tror att jag anstränger mig för mycket.
Inte bara att jag gör för mycket saker, utan att jag försöker för mycket - måste liksom ha ett erkännande i allt. - Fan också!
Varför kan inte livet bara vara lätt?

Egentligen hade jag tänkt skriva om några roliga, konstiga och knäppa grejer som hänt. Men det får vänta, för jag hittar inte dom orden... Allt som är är det där tunga...

Och så tisdag... Orkar inte med en oengagerad grupp... Så det är lika bra att skita i det, för jag vågar ändå inte sitta där själv...
Tycker ju inte om att vara ensam. Trodde det hade blivit bättre, men tydligen inte...

God natt!

Tillfällets låt: U2 - With or without you

Ensamångest...

Vad gör man när det mesta känns fel..?
När man går runt och ständigt hittar nya fel... När allting man gör inte blir som det är tänkt att vara...
När dom små bitarna av glädje mals sönder till grus som skaver under fotsulorna...

1. Gör något så du tänker på något annat.
2. Ring en vän.
3. Fortsätt mala runt i eländet...

Jag har gjort alla tre.
I vissa situationer är 1 & 2 inte tillräckliga.
Och ibland vill man inte besvära vännerna med allt det där jobbiga...

Jag känner mig väldigt isolerad just nu...
Det är så tomt överallt, och ingen att prata med. - Inte för att jag brukar prata med folk när dom e hemma, utan mest känslan av att kunna när man vill.

Jag trodde det här skulle bli skönt och kul. Men jag orkar inte njuta av det... Det är så mycket annat - stressen har kommit ikapp mig... Och det enda jag kan göra är ingenting; övermannas och somna in... Vakna upp med ångest, bara för att inte kunna göra annat än att sova...

Tror att jag inser nu att jag inte riktigt bor här, det är inte riktigt mitt...
Jag vandrar runt, runt... Somnar och rummet snurrar runt, runt...

Nej, imorgon måste bli en bra dag!
Då får jag träffa nån som faktiskt är intresserad av mig. Och sen kommer vännerna - de bästaste som finns!! =)
Kraaam!

Tillfällets låt: Damien Rice - Lonelily

Idag händer det!
- 27 timmars möhippa!! =)
Vet inte alls hur det ska gå... Jag och kusinen + alla snobbarna... *hm*
Aja, bara jag får dansa så blir jag glad!

Igår var det GooGooDolls. Det va häftigt, såå bra!
Jag kände hur jag andades in allt, särkilt de gamla låtarna.
Ändå kunde jag inte riktigt få den där konsertkänslan, då musiken bara uppfyller en totalt, och kroppen far iväg nånstans. Kanske berodde det på de otrevliga snobbarna som gjorde mig så ledsen innan. Eller så var jag bara inte riktigt upplagd för det...

Igår var det också sista repet innan vårkonserten. *hm* Hjälp mig! Det här kommer att gå åt helvete...
Och så avslutades det hela med att vi skulle samla ihop till en present åt körledaren... Ja, det är ju en bragd att stå ut med falsksång en gång i veckan. Men det är däremot inte hedervärt att vara så elak och oinspirerande som hon kan vara. Aja, jag är väl med och skramlar, liksom alla andra. Men inte mer än så...

Och nu kom farfar förbi. Han och farmor ska våga sig på att gå på vårkonserten. Det ska bli kul! Och så fick jag tillbaka min resekudde + att jag fick låna en bok. =)
Dom e nog bland dom finaste som finns - trots en viss konservatism... =)

Nej, nu är det dags för frukost. Iaf att göra iordning den. För ju senare jag äter, desto mindre behöver jag äta sen under dagen. Och ju mindre man äter, desto billigare blir det. =) Jag ska smuggla in lite bröd och frukt till morgondagens frukost och lunch också - för hur ska jag annars ha råd att dricka något..? =P

Tillfällets låt: GooGooDolls - Let love in

Underbart!

Det va så vackert!
Men det va ju självklart - vem blir inte tagen av ett bröllop?

Men sen gick allting nästan som det skulle. Utåt sett var det perfekt iaf =)
Och jag fick faktiskt cred för allt jobb jag hade lagt ner... =D

Bröllop e nog min favoritsysselsättning!
Fast det är tur att det inte inträffar så ofta, för det är ju ganska tröttande...

Undrar när det är min tur... Antagligen aldrig.
Iaf inte så som det ser ut nu *suck*

God natt!

Tillfällets låt: Remy Zero - Save me

Bröllop!!

Och så börjar en av de viktigaste dagarna i livet...
Nja, kanske inte så dramatiskt. Men jag vet att han sitter och är iaf lite nervös inför att inte lyckas säga ja i kyrkan.
Så jag får väl göra vad jag kan för att få dagen att bli bra.

Men just nu sitter jag bara och hänger upp mig på att jag har stavat fel på skivorna till festen... *suck* - En man maniker, så e man...

Dagen ser ut som följer:
- Frukost
- Kasta in grabbarna i bilen
- Åka till bygdegården
- Fixa förrätt och ställa iordning det sista
- Åka hem
- Fixa till sig
- Kasta in grabbarna i bilen igen
- Åka till kyrkan
- Soundcheck i kyrkan
- Gästerna anländer
- Vigsel (under vilken jag läser en dikt)
- Åka till bygdegården
- Ev. skjutsa folk från kyrkan till bygdegården
- Fixa bål och bubbel i bygdegården
- Gästerna snländer till festen
- Mingel
- Servering
- Middag
- Hålla tal, sjunga och busa lite
- Sätta igång musiken
- Bröllopsvals
- Mera och fri dans
- Städning

Ja, så ser det ut. Han har upprepade gånger sagt att det vore så bra om det var grovstädat redan kvällen innan.
Får se hut det går. Jag är ju fortfarande sliten och outsövd...

Men det här ska bli såå kul! *skål*

Tillfällets låt: Andreas Johnson - Drop in the ocean

Singelfest!!

Tänk så bra det kan bli..! =)

Igår va jag så grym, het, bäst, på - vad du vill liksom!! =P

Jag och Essi kastade oss ut från skolan för att hinna med att byta en Magic Wand. Tack vare min envishet och så mina älglånga ben så hann vi.
Grymhet 1.

Sen va det akut toalettbehov. Essi sneglade på Skandia, så jag drog med henne in om frågade om toaletten. Det va ingen där och vi skulle ju inte handla. - Äsch, le och var glad, så får man oftast som man vill ;-P Såklart fick vi låna toan...
Grymhet 2, alltså.

Väl inne på Debenhams lyckades jag smila till mig en massa gratisprylar: Ros, Red Bull, biljett till stand up, inträde på casino, godis.
Grymhet/Het #3

Sen va det speed-dating. Jag blev ivägsläpad från bordet av min sista dejt. Inte mig emot ;-P Men nåt mer än så blir det nog inte... *s* Men jag har speed-dejtat! Träffat sex stycken på sex minuter. Och alla e ju ute efter å göra intryck. Och så fick jag ju mitt första nummer...
Het #4

Sen va det Essis tur å speed-dejta. Jag passade på å spana in en av killarna i hennes omgång. Så jag passade på å byta min blomma mot hans telefonnnummer (kvällens andra nummer). Jag e så på!
På #5

Och så hamnade vi på efterfest. Jag träffade snabbt på en kille från min omgång av speed-dating. Han berättade att hans kompis hade gillat mig. Men det va ju inte direkt ömsesidigt... Jag tyckte bättre om den här grabben - och han va ju grym på dansa. Så vi startade lite spontandans.
På #6 & 7

Sen råkade jag se en kille med en hel hög med drinkbiljetter. Så då fixade jag gratisdrink till mig å tipsade Essi. Sen va jag på honom igen och fick en till... =P
Grymhet 8, På #9

Sen återfann dansgrabben mig - jag har tyvärr glömt hans namn - hade jag gjort redan då också... Han hade passat på å shotta lite tequila. Så plötsligt befinner jag mig ganska omsluten av någon, numera kallad slemmet... =P
Men jag vill ju dansa! Så det e bara å dra med honom å spontandansa lite till. Vilket bara skapar en situation då jag e ännu mer omslingrad. Hångel! -> Egokänsla!
Het # 10

Sen fick Essi rädda mig. Jag ville ju se mig omkring lite. Och så dansa!

Kvällen fortsatte med massa dans, en del hångelavvärjningar och så några oanständiga förslag...

Avslutningen blev ett sista hångel med slemmet (minns fortfarande inte namnet). Följt av en massa komplimanger från hans sida - är jag inte bara helt oemotståndlig..? ;-P
Sen fick jag mitt tredje nummer för kvällen...
Såå het 11

Sen hände bara fyllegrejer. Jag sov iaf hos Essi - hon har en fin luftmadrass. =)

Jag har varit såå grym, het, på... Och dessutom fått tillbringa ytterligare en massa timmar med en av de finaste som finns! =) - vi äger, så e det bara, tjejen! =P

Summering: 11 + pluspoäng för "snälla ögon", "kul", "snygg kropp", "vill ha dig" o.s.v.... ;-P

Tillfällets låt: Leo Sayer - You make me feel like dancing

Intet nytt...

Nej, just det.
Inget nämnvärt nytt idag.
Så varför skriver jag då? - Mest för att det känns som att jag måste skriva. Tråkigt när jag e så oinspirerad bara...

Fick mig en del skratt idag iaf...
En av kollegorna blev väldigt orolig efter att ha fått köttfärs i ögat... Han va helt övertygad om att han skulle bli sjuk av det! ;-P
- Det va ju iofs nytt!

God natt!

Tillfällets låt: GreenDay - Basketcase

Livet är ambivalent

Trött...

Jag är så trött... Trött på skolan, mäniskorna, mig själv, inte minst är jag trött på livet... Att det bara fortgår, obönhörligt trycker det mig framåt. Men egentligen går det ju inte framåt, utan mest runt, eller iaf i en spiral. - Trampar runt, runt...

Är så trött... Trött i kroppen, sliten, nästan sjuk.
Allt jag gör, alla måsten, all stress sätter sina spår... Blir så tung, seg och stel.

Glad!

Jag blir så glad! Studsar runt som ett litet barn och bara ler! Får en sån kick när jag blir glad. Andrenalinet stiger mig åt huvudet.
- Det är viktigt att ta vara på sina instinkter. Det är bara då man lär sig hur man verkligen känner och hur man reagerar då.
Jag är bara instinkter - alltså är jag bara glädje periodvis =) Hela jag är liksom glädje. Jag tror att jag har lärt mig det på jobbet - att leva ut sina instinkter.

Trött
Ja, det är det övervägande tillståndet just nu...
Och så kommer det små, plötsliga glimtar av glädje... Som jobbet, vännerna och solen =)
Men sen tar tröttheten över.
Nån gång måste jag ju inte bara inse att jag inte kan leva så här - jag måste ändra på det också. Men just nu behöver jag det här. Orkar inte stanna upp och tänka, känna efter - vågar inte iaf, för jag kanske inte kommer vidare sen...

Nej, nu måste jag nog lyssna på kroppen och sova... Sova, sova, sova, för att nån gång kanske vakna...

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Fröken Svår

Sjuk?

Jo, jag tror nog det...
Det känns så tungt. Och halsen är så ond...
Bäst å vila en massa då.
För nu får jag ju verkkligen inte bli sjuk!!
Jag ska ju på årets happening - bröllop! =) - Och det händer nu på lördag...

Dikten är klar
Skivorna är brända
- en del avklarat iaf =)

Och nu i veckan händer det ju saker:
- Jobb på onsdag
- Singelshopping på torsdag
Om det inte vore för bröllopet så skulle nog singelgrejen vara veckans happening... =P

Kanske inte är singel så länge till heller. - Ja, man kan ju alltid hoppas... För just nu vore det nog skönt med något, lite omtänksamhet i kombination med närhet...

Fast precis just nu vore det skönt å få sova...
God natt!

Tillfällets låt: Oasis - Wonderwall

Jobba, jobba hårt - så blir du riktigt glad! =D

Superenergisk!
Har jobbat 14 timmar idag... Men kommer hem med en enorm energi i kroppen! =)
Det beror nog på lycka och glädje.
- Varför då? Konstigt.. Det mesta är ju skit nu - nästan allt faktiskt.
Men inte jobbet - jobbet är super! Blir så peppad vissa dagar. Och idag hade jag superbra kollegor! =)
Har till bringat eftermiddagen i solen på Skansen idag - vissa har tur med sina arbetsuppgifter. =P Och det mesta jag gjort har varit att busa - och sånt e jag ju grym på! =)
Jag gick iaf hem med ett leende på läpparna och kroppen ville liksom bara studsa. Det kan ju ha berott på trötthet och ett sockertopp. Men jag tror hellre att det är de sista orden jag fick med mig hem; beröm från en kollega. Och så all den uppskattning jag fått idag... *wiiiee*

Puss!
Tillfällets låt: Outkast - Hey ya

Ett mindre ingrepp

Ett pyttigt ingrepp och ett megastort bandage... Vilka kontraster!

Jag hade en massa ångest inför det här oxå. Men kände att jag inte kunde be någon följa med. Och sen när jag ångrade mig och det kändes väldigt ensamt, så visste jag inte vem jag skulle fråga.
Så där satt vi: jag och ångesten... Och vi tittade ut genom fönstret på de intilliggande fasaderna. Men i fickan låg telefonen med löftet om den imaginära närheten. Det fick mig att le. Men ångesten satt alltjämnt kvar vid min sida. Efter nästa meddelande växte leendet, medan ångesten krympte, men det klamrade sig alltjämnt fast vid mig hand, släpade efter in på mottagningsrummet.
Sen fick jag syn på skalpellen, så då vände vi oss bort, stirrade in i väggen - ville inte va med längre! Och det där vassa stack i mig. - Plötsligt gjorde det ont oxå. Fan, jag skulle ju bli bedövad!
Då är det så skönt att hon sitter där i sin vita rockoch faktiskt bryr sig, bekymrat frågar hon om jag kommer att klara av det ändå. Och jag vill ju så gärna...

Efteråt känns allting så lugnt, för det gick ju väldigt smidigt. Även om bandaget är ganska osmidigt...
Ändå stannade ångesten kvar ändå tills tröttheten stängde den ute... För det hade ju kunnat bli fel ändå - vem vet vad som döljs under det gigantiska bandaget..? Så ångesten kurar ihop sig nere i maggropen. Vilar för natten, stannar som en klump i magen...

Tillfällets låt: Mozart - Missa brevis in B

Så mycket!

Insåg precis att jag har lyckats fylla mitt liv för mycket de närmaste veckorna...
Imorn ska jag jobba oxå. Det blir bara mer och mer - men det är ju så kul! =)

Och så bröllopet...!!!
Så spännande!
Men så mycket att göra innan...
- Fixa klart presenten
- Skriva talet med brorsan
- Skriva färdigt dikten till vigseln + göra en fint present av den
- Fixa present av materialet från möhippan
- Fixa inköp till middagen
- Göra förrätt
- Bränna skivorna med låtar till festen

Antar att jag får ta och bli klar med grejerna snart... För jag har ju iaf börjat med det mesta! =)

Men det känns bra att ha mycket att göra. Då slipper jag bli otålig eller känna mig överflödig.
Det är klart att man kan ju alltid plugga lite. Men det är inte bra att plugga för ofta, för då kan man aldrig släppa stressen...
Jag ska iaf jobba imorn! =)

Imorn händer det andra grejer oxå. Jag ska göra ett mindre ingrepp... - Läskigt!
Men det kommer att bli jättebra. Jag måste bara bli bättre på att ta mina piller... *suck*
- Frihet är att slippa bekymra sig... ;-P

Tillfällets låt: The Ark - One of us is gonna die young
*stressar vidare* *studs studs*

En ny

Än en gång har jag lyckats hitta en ny bikini lagom till badpremiären.
Men badkrukan Angelica kommer inte att bada än på ett tag. Om hon nu inte blir islängd av nån snygging i helgen... =P *hm*

Det är dessutom en ny snygging, som jag hoppas på...

Nu är allting nytt.
Solen gör allting nytt igen det blir färg, liv och glädje.
Och vem kan låta bli att påverkas av ljuset och värmen? Bli som en ny människa.
Ljuset har iaf gjort mig varm...

Men det finns så mycket som värmer...
Som ett par sockor stoppade med dun - mina bigfootsockor =)
Men den bästa värmen är sån som man får av andra, den nära värmen...

Vill du vara nära?
- Får se om du vågar...
- Får se om jag verkligen släpper in dig...

Tillfällets låt: Ted Gärdestad - För kärlekens skull

Instinkter

Kramar grässtråna med mina bara tår...
- Så skönt!
Känslan och doften av gräs gör mig så glad och lugn.

Jag stavar på, innesluten i min egen livsbubbla av musik, puls och en för mig ohörbar andning. Solen ligger på och får nästan tårna att koka i skorna. Och från huden utsöndras med svetten doften av den nyss påsprayade solkrämen. Händerna känns torra och nästan saltiga.
- Allt påminner mig om sommarens semester i Kroatien: Den nästa outhärdliga hettan, doften av solkräm (samma f.ö.) och varm hud, och så torr hud, av luften och havets sälta...
Väl nere vid vattnet kände jag verkligen för att hoppa i. Men det har ju inte hunnit bli varmt än. Och uppe vid huset, efter en kamp mot kondisen: vägrade sakta ner i sista backen, ville kroppen bara ner i en sval pool eller en sval dusch. Och efter duschen kändes det konstigt att inte smörja mig full med en massa after sun...

Alla mina instinkter säger mig att det är sommar! =)
Men jag får nog vänta lite till... Fortfarande sitter vissa hämningar i - jag va påklädd, fast jag egentligen borde ja tränat utan tröja p.g.a. hettan - iaf nånting. =P

Tillfällets låt: Toploader - Dancing in the moonlight

Möhippa!

Jag ska inte låta nägon annans lycka överskuggas av mina nederlag...

Igår va en superdag!
Vi fick världens väder också! =)

Så härligt att göra någon så glad!
Sen e det ju också härligt att se hur hon allt eftersom släpper hämningarna och tycker att saker är roliga istället för tråkiga...

Vi gjorde inte så mycket galet. Men man får ju tänka på att hon inte är 20 längre...
Däremot är hon min "blivande mamma" - så det va spännande! =)

Och när vi kom hem så fick jag världens kram - all dagens ångest hade omvandlats till lycka! ;-)

Så nu e det bara att vänta på att jags ka få göra nåt lika kul - jag vill oxå gifta mig, så jag får en möhippa...

Tillfällets låt: It´s raining men (karaokeframförd)

Jag måste sluta...

Det handlar inte om vad jag känner, tycker eller fantiserar om.
- Det handlar om att inte ha känslor, för då kommer jag bara att bli besviken...
Jag måste vara hård, likgiltig och ha lätt för att slå saker ifrån mig.
- Varför gör jag då inte så?

Nu är jag ju besviken...
Men på vilka grunder? Vad grundar jag min orsak till olycka på. För olycka måste ju vara välgrundad för att den ska vara värd nåt...

Jag valde. Jag gjorde. Jag fortsatte. Och jag fortsatte. Och jag blev besviken.
Men han va inte med hela vägen.
Jag va tydligen inte mer än så.
Jag duger tydligen bara på fyllan extremt tidiga lördagmorgnar.

Om jag kunde så skulle jag ge honom en riktig jävla utskällning - man behandlar inte någon på det sättet...
Men jag kan inte, för han vägrar prata med mig. - Utom på de tidiga lördagmorgnarna då. Men då vill han ju inte prata, bara vara enfaldigt tjatig, och så lite annat...

Fan också!
Jag har helt enkelt för lätt för att tycka om folk... Fastna liksom...

Jag måste sluta med det här, för jag blir ju alltid så besviken...
Jag upphör aldrig att förvånas över hur svårt det är och hur mycket skit man får ta...

Jag måste sluta - nu...

Så ge fan i mig!
Jag vill inte va ledsen...

Och får du nu för dig att du vill va med mig - se då fan till att kunna hantera dig själv, så jag slipper!

Tillfällets låt: Damien Rice - Delicate
(inte helt perfekt för min sinnesstämning, men jag är ju lite ambivalent ändå...)

Sommar?

- Ja, det tror iaf jag! =)

Dagen till ära har jag ätit frukost ute i solen på min altan!
Jag har dessutom tagit en mindre promenad på Söder, ätandes årets första glass! =)
Idag har jag även invigt mina nya shorts - de var perfekta!
Pappa meddelade på eftermiddagen att det var nästa 40 grader i solen. Härligt!

Mera, mera, mera sommar!!
Mera värme, mera ljus!
För då behövs nästan inte allt det andra...
- Som närhet...

Idag var jag visst lite sorglig oxå. Jag ringde... Ja, jag har ju inte fått nåt svar än. Och nu har det gått två dagar sen jag frågade...
Signalerna gick. Och efter fyra stycken klickade telefonsvararen igång. Jag skulle just lägga på när jag plötsligt bara inte kan. Jag bara måste lyssna på rösten som pratar - det är ju han...
- Så jag har sjunkit så lågt att jag ringer och lyssnar på hans telefonsvarare... Iofs var det ju inte syftet med samtalet, men det kändes som nåt jag skulle vilja göra igen. (Den där rösten...)

Nej, usch, vad hemsk jag e! Inte elak, utan sorglig...
Men det kanske inte är så konstigt, när man instinktivt känner i hela kroppen att ja, honom ska jag ha!
Fast det är ju inte så enkelt. Han måste ju känna likadant, och det verkar han ju uppenbarligen inte göra...
(Det är nu paranoian talar. Och hon föreslår att jag försöker ringa med dolt nummer lite senare, för att testa om det bara är mig han inte vill prata med...)

Nej, inte så...

Idag var det sol iaf!
Det är sånt man blir trött av... Utsätta huvudet för alltför mycket ljus och värme.
Så nu e jag alldeles för trött för att fortsätta mitt maniska pluggande.

Skönt ändå, för nu kan jag fokusera på morgondagen - möhippa! =) *schh* ;-P
Det är nästan så att jag skulle vilja gifta mig bara för att få en möhippa...

Nej, nu ska jag nog vila bort lite av värmen i huvudet - hoppas att det svalnar av snabbt så jag kan läsa lite mer...

Tillfällets låt: James Blunt - You´re Beautiful (i solen med en glass i Bofills båge...)

”For you I´d bleed myself dry…”

Det måste vara världens vackraste textrad…
Det enda som vore vackrare är om man har någon att syfta på.
Jag har ingen ”you”. Ändå kan jag känna att jag liksom töms ur, tappas på något… Energi, entusiasm, kärlek, det rinner liksom ur mig. Och inget kommer tillbaka in. Så jag börjar kanske snart bli uttorkad.

Nu är jag väl sorglig, som låter mig tappas, utan att egentligen ha någon att ge allt det som försvinner.
Men då är det värre att tänka på hur det är när jag har någon att ge allt. För jag kan inte ge allt, jag utplånar mig själv.
Fördelen är ju då att man kan få något tillbaka. Men hittills har jag inte lyckats hitta nån som når upp till min nivå.
Men det är nog skadligt att ömsesidigt utplåna sig själva… För vad blir det kvar då..?

Ändå är jag så rädd för att det ska vara jag som blir kvar. Det vore för hemskt, att någon som jag skulle utgöra en helhet. Jag är ju inte mer än jag liksom, alltså inte ens i närheten av tillräcklig utfyllnad…

Men vissa verkar ju ha tillräckligt med utfyllnad i livet, även utan det lilla tillägget som jag skulle utgöra.
Nej, nu är jag orättvis. Jag har inte heller riktig plats för någon annan i mitt liv. Men det är nog mest att jag har lärt mig fylla ut det på egen hand. Och så vet jag ju hur ont det gör när livet känns tomt. Så därför är alla små detaljer så viktiga.
För nu är det bara jag kvar, jag har bara mig själv. Och allt hemskt kan inte skyllas på någon annan än mig själv… (Även om jag aldrig skulle drömma om att skylla hemskheter på någon annan…)

- Är det inte konstigt hur eländig, tom och ödslig man kan känna sig av att lyssna på Damien Rice..?
- Nej, jag kan inte skylla det här på Damien. Det här är ju bara jag…
Ta mig som jag är, eller inte alls! – Tänk att jag alltid lyckas glömma hur viktigt det är. För det är inte ”Ta mig du bara och låt inte mig störa”.

I vilket fall skulle jag vilja ha de där känslorna igen. De som säger mig allt jag just då någonsin kommer att behöva veta… Att det inte behövs något utöver den där andre. Han som skulle kunna få mig att säga ”for you I´d bleed myself dry…”
För jag vill blöda med ett syfte, inte bara tappas ur. Jag vill älska på riktigt…

Men mest av allt vill jag nog få känna mig trygg, säker på att inte bli övergiven.
Jag tror alltid att ju mer man ger, desto säkrare blir man. Men det är ju precis tvärtom. – Hur gör man då när man inte är tillräckligt manipulativ..? När man bara strävar efter total ömsesidig öppenhet – när man bara längtar efter att kunna lämna ut sig själv till någon annan..?

Ja, jag är hopplös. Och ja, jag väntar… (förgäves)

Tillfällets låt: Coldplay - Yellow

Ingenting

Nu har jag kommit fram till vad man kan fylla sina dagar med: Ingenting, ingenting och så lite mera ingenting...

Idag har jag småfixat en massa, och det tog faktiskt hela dagen.
Iofs tog det ju halva dagen att bara komma ur sängen, men ändå.
Tror att jag e på väg att bli sjuk... Men bara det inte inträffar inom den närmaste framtiden så e jag nöjd. Har en del projekt som måste genomföras:
- Skriva tenta, imorgon
- Gå ut med tjejerna (råragg och kul!!), imorgon
- Påbörja ny kurs, i övermorgon
- Möhippa, lördag
- Ta reda på vad jag ska göra med Alex (eller tvärt om), förhoppningsvis söndag
Och det här är bara den här veckan.
Nästa vecka kommer jag ha ännu ett ton med projekt, som bara måste genomföras...

Slutsats:
Jag fyller mitt liv med måsten, men mina dagar med ingenting...
Och det jag längtar efter är lugn och kärlek...

Tillfällets låt: Anouk - Nobody´s wife

Igår. Hm...

Ja, jag minns allting, konstigt nog.
Har aldrig varit så full som igår – sorgligt, men sant…
Men igår va kul! Jag kände ju bara en person, men det fanns desto fler som ville lära känna mig – ok, två då.

Hm, det va nog en tillräcklig summering av gårdagen. Om jag ska gå in på detaljer, så vore det inte alls snällt mot mig själv.

Det tråkiga va iaf vännens kärleksobjekt som plötsligt tog ett negativt beslut. Sånt är skit!
Resten av kvällen va bra! =)

/ En "billig fylltratt"

Det har flyttat in någon i mitt huvud.
Jag har en personlig tanke som flyter runt, runt. Och den får mig att längta.
Det gör mig så arg, för jag vill ju vara så oberoende. Men den gör mig också så väldigt glad, eftersom den ständigt får mig att inse fina saker… =)

Jag har liksom ett sånt där sug i magen, mår nästan illa.
Men vad ska man annars känna? Det här är ju bra.
- Än så länge är det bra… För jag vet verkligen inte hur det här kommer att sluta.,
Jag har en aning om att det kan gå illa… Men illa kan också betyda två saker: antingen att jag delvis förlorar mitt oberoende, eller att det kommer att göra väldigt ont.
Ja, ont får man ju alltid, men det är ju bra om man kan undvika delar av det.

Men jag vill ju! – Vill, vill, vill!!
Men man får inte alltid som man vill… Och min vilja är ju beroende av hans vilja, så vad vet jag..?

Jag har iaf bra skäl för att vilja: All den där närheten. All tid det tog att komma nånstans. Och så den där otroliga charmen…
Det va faktiskt jag som valde honom, lika mycket som han valde mig. Och sånt kan väl inte bli annat än bra..?
Kanske har han ändrat sig. Vad gör jag då? – Har ont i magen ett tag, och sen hittar jag nåt annat kul.

Jag e iaf alldeles för bra på att tänka. Jag tänker alldeles för mycket och flera steg för långt. Jag kom på mig med att tänka att jag kanske inte riktigt orkade hålla på med kompromisser och att kämpa. Men det finns fortfarande inget som säger att han kommer att släppa in mig dit…

Dom där timmarna av värme och lycka – vad betydde dom egentligen?
Antagligen mer då, än idag…

Så, nu va de negativa tankarna tillbaka. Sånt e så lätt hänt… Och just nu sitter jag ju bara och väntar på ett svar, ett tecken på att allting är bra, att jag visst betyder något.
Vänta, vänta…
Patetiskt värre..!

Han är ju iaf någon som jag känner att jag inte vill berätta allt om. Jag har bara en känsla av att jag inte vill berätta allt. Det kan bero på att jag inte vill hoppas för mycket. Men det kan också betyda att han är för bra för att beskrivas i detalj…
Vad vet jag..?

Längtan är iaf värst så här nära inpå. Det blir lättare, ju längre tid som går…Det känns bara så konstigt. Att blir så där fullständigt överrumplad av känslorna, och sen bara inte få utlopp för nånting av det…
Jag vet inte riktigt vad jag känner, men jag känner att jag vill!