Trött...
Jag är så trött... Trött på skolan, mäniskorna, mig själv, inte minst är jag trött på livet... Att det bara fortgår, obönhörligt trycker det mig framåt. Men egentligen går det ju inte framåt, utan mest runt, eller iaf i en spiral. - Trampar runt, runt...
Är så trött... Trött i kroppen, sliten, nästan sjuk.
Allt jag gör, alla måsten, all stress sätter sina spår... Blir så tung, seg och stel.
Glad!
Jag blir så glad! Studsar runt som ett litet barn och bara ler! Får en sån kick när jag blir glad. Andrenalinet stiger mig åt huvudet.
- Det är viktigt att ta vara på sina instinkter. Det är bara då man lär sig hur man verkligen känner och hur man reagerar då.
Jag är bara instinkter - alltså är jag bara glädje periodvis =) Hela jag är liksom glädje. Jag tror att jag har lärt mig det på jobbet - att leva ut sina instinkter.
Trött
Ja, det är det övervägande tillståndet just nu...
Och så kommer det små, plötsliga glimtar av glädje... Som jobbet, vännerna och solen =)
Men sen tar tröttheten över.
Nån gång måste jag ju inte bara inse att jag inte kan leva så här - jag måste ändra på det också. Men just nu behöver jag det här. Orkar inte stanna upp och tänka, känna efter - vågar inte iaf, för jag kanske inte kommer vidare sen...
Nej, nu måste jag nog lyssna på kroppen och sova... Sova, sova, sova, för att nån gång kanske vakna...
Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Fröken Svår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar