Ibland går det lite för bra...

Sitter här och känner den lite sötaktiga doften över hela kroppen.
Den spred sig precis som han sa; från huvudet, ner i bröstet, magen och vidare, vidare ut i olika färgskiftningar...

Är det inte konstigt att tillfredsställelse har en doft..?

Ja, ibland går det faktiskt lite för bra. - Jag vågade aldrig ens föreställa mig det här...
(Fast det var nog för att det kändes läskigt...)
- Men hur kan något alls kännas läskigt i ett sånt sällskap..?

Jag har varit avgudad hela kvällen - vilken känsla!
Och att hela tiden bli ompysslad, lotsad igenom allt det läskiga.
- Släpper du mig nu, så springer jag och gömmer mig!
Men han släppte mig aldrig...

Kvällen kändes skör. Jag vågade inte allt. Men jag hade inte behövt oroa mig, för han vågar vad som helst, och han tar mig med sig...
Men nej, jag vågade inte fråga om det som jag undrat och verkligen inte vågat fråga... Det kändes som att allt skulle försvinna efter att vi gett varandra svaret på frågan.
Egentligen vore det så lätt att bara låta allt försvinna med frågans svar.
Ändå kändes det så bra när jag väl var där - vågade därför inte rasera allt...

Men egentligen känns det väldigt jobbigt... Att liksom börja om från början.
Jag blev väl bekväm en gång, tog allt jobb för givet.
Nu får jag igen, får verkligen jobba - för jag är inte riktigt mottaglig för att släppa in någon.
Vad gör man då..? - När man längtar så enormt, men när allt bara spjärnar emot när möjligheten finns där..?
Jag är kanske inte redo ännu... *?*

En av de utvalda fem.
Men en av de duktiga tre... - Det måste väl vara värt något..?

Vad är väl en siffra?
Vad betyder mitt motstånd när han tar i mig sådär..?

Nej, jag skulle ju inte... För mig är det här stora saker. Så stora att det inte funnits så många. Varför är jag då inte lika omöjlig som jag brukar..?

Kommer ihåg att jag sa nej. Men vad sa jag sen..?
Han tog det som tvekan och oro, försökte lugna mig... Fin ju.

Vem har rätt att stämpla honom eller mig med en siffra..?

Drar in mer av den sötaktiga doften...
- Ja, det är såhär tillfredsställelse luktar.
Ändå är det inte särskilt klädsamt. Så det är dags att duscha bort det, honom, nu.

Imorgon är en ny dag. - Vilka gränser ska jag överträda då..?
Ändå bär jag inte med mig någon ånger. Inte än... Men det känns inte heller som att det kommer atts myga sig på mig sen heller. - Jag är bara fri!
Kanske upphör gränserna helt snart..? Kanske hjälper han mig...

Ja, ibland går det lite för bra. Kanske är det han som är för bra.
Kanske bäst att behålla honom en stund till, innan han inser det...

Dags att börja drömma... Bearbeta dagen.
Den där siffran som står emellan oss. Vad är det för siffra? 15..?

Tillfällets låt: Damien Rice - Volcano