Att inte låta sig hindras av andra

Att inte låta sig hindras av andra...

Det brukar innebära att inte hindras av deras närvaro. Att inte låta andra hämma elelr trycka ner en. Eller göra en för generad eller ansträngd för att kunna bete sig normalt.

Men för mig betyder det också att inte låta sig hindras av andras frånvaro.
För det är ofrånkomligt att man måste kunna klara av saker själv.
(Okej, jag kan inte öppna glasburkar själv, så det ger jag med mig på...)
Ja, ibland kan man behlva ringa och fråga saker. Men det finns inte alltid någon att fråga iofs...
Men det handlar inte bara om att klara av saker, typ praktiska saker. Det handlar om att inte låta sig hindras i hur man vill leva sitt liv. Och jag vill och behöver göra roliga saker, för sånt mår jag bra av.

Så i lördags satt jag ensam 6 timmar på Långholmen och kollade in Skrattstock.
Det borde ha varit ensamt och deppigt och inte lika kul som med sällskap. - Ja, det var det nog, men inte bara. För det kändes också så bra att inte behöva hindras av andras frånvaro - jag kan själv!

Ja, jag försöker iaf...
Jag har iaf kommit fram till att det ibland är lättare att glra det själv, istället för att utsätta sig själv för att bli besviken...

Tillfället låt: Kent - Mannen i den vita hatten