Avslöjanden

Fick hem en kompis på middag och lite film igår...

Av nån konstig anledning har jag tappat mina närhetsbehov. Jag blir bara obekväm och störd när nån kommer nära inpå...
Och just dom känslorna hade jag hela kvällen.

Han kändes lite konstigare än vanligt. Det blev inte så mycket snack om känslor som det brukar och han drog inga egna olyckliga exempel.
Och ständigt tog han tillfället i akt att röra vid mig...
Visst, så är det ju, men igår kändes det för närgånget.

Och nu låter jag bara löjlig som försöker mena på att jag anade nånting innan. men det gjorde jag faktiskt.

Han gick i vilket fall aldrig hem, för honom verkade det vara den naturligaste saken i världen att få stanna över natten, utan att ens ha nämnt det för mig innan.
Men visst, jag har en bäddsoffa, alla som vill får stanna.

Så när vi ska sova kommer han över till min säng och bekänner sina känslor.
Och tyvärr, jag känner inte detsamma... Och nej, du bör nog inte kyssa mig...
Han var rädd för att det skulle bli konstigt efter ett sånt avslöjande.
- Ja, klart det blir! Nu kommer jag att bli ännu mera fysisk fobiker...
Under frukosten säger han iaf att det inte känns konstigt. Men jag då... Jag tycker allt är helskumt.. Går runt som på nålar och bara väntar till jag får öppna ytterdörren...

Men shit, vad elak den här texten blev.
Men jag befinner mig verkligen inte i samma fas. Visst, jag skulle kunan tänka mig att träffa nån, men jag vill välja själv...

Ajaj...
Så vad gör man nu..? (För jag kan inte fly...)

Tillfällets låt: Linkin Park - Faint