Vänner

Förra veckans ledord:
"Min vän är som luft - livsnödvändig..."

Ja, så är det ju. Och det är därför jag inte vågar jobba i grupp med mina vänner jämt - för nån gång måste jag ju slita ut dom, så som jag går på...
Men det har funkat ändå, konstigt nog...

Idag var Essi extra mysig. Och S och jag pratade massor.
Men alla är inte där de borde vara.
N bor långt åt helvete. Och jag antar att hon förväntar sig att jag ska höra av mig massivt - hon väntar säkert bara. Och för varje dag som går blir hon väl mer sårad.
B har plötsligt fått lite tid över. Första gången på ett halvår. Det är jättekul! Men det är bara en liten stund, inte som förr... Men vi båda har väl desto mer att hantera nu än då. Plugg, jobb, fler vänner.
T ska flytta hemifrån. Lika distanserad som vanligt. Vi måste göra nåt vettigt!
O bara är, ytligt avlägsen. Förstår så läskigt mycket...
Och H leker martyr och vill säga upp allt, för min skull.
- Hur vet man vem man ska investera tid i när man får den där timmen över..?

Det är konstigt, hur få jag har kvar sen tidigare i livet. Jag verkar inte vara nån som stannar kvar hos andra. För vänskap är ju ömsesidigt - man är två om att höra av sig och bry sig.

Jag bryr mig! Så lämna mig inte...
Ensamhet skrämmer mig...

Tillfällets låt: Coldplay - Talk