Fantastiskt

Det var lite trögt att komma igång med bloggandet idag. Så jag blev liggandes en lång stund i soffan och bara tittade upp i himlen. Såg molnen fara förbi. Hur de lämnade små glipor av klart blått mellan sig. Och så ljuset som får de tunnare molnen att lysa helt i vitt. Tänkte på gårdagkvällen, då jag kämpade mig fram och tillbaka mellan tvättstugan och mitt hus i ganska kraftigt regn. Inte ett spår efter väta idag...
Och jag tänker på hur fantastiskt det är - hur allting, ner till minsta beståndsdel passar så perfekt ihop. Att allting går runt - runt i kretslopp - även hundbajset som kommer fram i tö =P
Jag blev bara så lycklig av tanken på att världen är fantastisk.
Ok, jag vet att det var ett tillfälligt hormonrus - men icke desto mindre värt att dokumentera. För världen kommer fortfarande att vara lika fantastisk, även om jag jag inte kan se det, efter att hormonnivån har minskat.

Så jag drar vidare i min lägenhet; runt - runt där dammet virvlar runt - runt, fast mest under sängen...
Så imorgon ska jag köra runt - runt med dammsugaren, om jag orkar... Annars ligger jag nog en stund på golvet (nej, sängen, den är dammfri) och känner hur världen roterar under mig.

Det känns som om livet börjar bli lättare nu - jag ser slutet på den senaste periodens arbetsbörda, som delvis knäckte mig.
Nu ska jag bara kasta mig in i nästa arbetsbörda. Och dessutom har jag fått några fasta helgpass på jobbet - fantastiskt!

Men det är väl fantastiskt hur alla människor tycks passa ihop också - det finns en av varje sort. Och vissa klarar sig inte utan varandra.
Jag undrar hur glad jag skulle ha varit om jag inte hade haft mitt job - inte särskilt, tror jag... Och jag tänker på S och Essi - hur dom gjort allting så mycket lättare. Ja, vissa klarar sig inte utan varandra.
Och på söndag kommer min bror och hälsar på - själv. Vi ska hitta nåt gått i frysen att laga till, för nu är min frys sådär proppfull igen!

Ligger här och känner hur kroppen blir tyngre och tyngre... Sådär skönt som innan man ska somna. Hela det här med att sova och vakna är också fantastiskt. Ibland får jag sån enorm ångest av rädsla för att inte vakna igen. (Och nu när jag påminner mig själv om det kommer jag säkert att drabbas inatt igen.) Men lika fantastiskt vaknar jag varje morgon - mer eller mindre =P

Nej, nu ska jag försöka läsa mitt senaste deckarförvräv och bli lite plågsamt paranoid. Jag blir så grymt imponerad av folk som kan förmedla känslor med sina texter. Eller bara ge en den där ultimata avkopplingen som en bok utan krångel ger... =)

Måste sluta vara så knepig - eller det kanske är just det som räddar mig. Allting måste ju ha ett skäl, annars skulle man inte göra det. För jag vägrar acceptera att vissa saker är helt meningslösa (som dammråttor under sängen)!
God natt!

Tillfällets låt: Keane - Nothing in my way