Smutsig?

Ja, det är ganska skitigt hemma hos mig nu. Och något av det värsta jag vet är ju att dammtorka...

Men det är inte det... På något sätt känna det som om det är mer smutsigt än så...
Men det är inte mitt fel! Det var inte jag som hade som intention att en vanlig kväll med en vän skulle uppfatts som nån slags dejt - fan, sånt får man faktiskt informera om först! Och då blir man inte insläppt hos mig!

Funderar på den där kvällen. Det kom så oväntat, så konstigt... Visst, han var konstigt, men han är alltid lite konstig.
Och visst vi hade en slags pakt. Men det var ju inte seriöst menat, utan mest ett skämt. Dock förseglad av den traditionella alkoholhaltiga skålen. Shkål på´re!

Vad jag inte förstår är hur han ens kunde ha den minsta föreställning om att jag skulle vara med på det... *?*
Ger jag verkligen såna signaler? Och när jag tänker vidare så är det helt sjukt att tänka på att jag diskuterade sex och preventivmedel med honom tidigare på kvällen. Shit, han måste ha tagit det som nån slags invit...
Jag är ju inte ett dugg attraherad av människan. Då hade väl det märkts vid det här laget - 2,5 år liksom.

Men det som är mest sorgligt är att han nu har förstört allt. Jag kommer aldrig mer att kunna tänka på honom som den obotlige singeln som fascineras av allt kvinnligt och kan sitta och vara djup flera timmar. Nu kan han ju glömma att jag öppnar mig för honom.
Och så att komma till skolan och veta att man måste konfronteras med det där, som han inte tyckte var konstigt. Jag klarar inte av att bli lämnad ensam, behöver nån med mig, så jag slipper prata med honom, ifall han dyker upp...
Och nu kommer jag aldrig att kunna tänka på honom som nån som bara är fascinerad och vill ha tips. Nu är han bara en informationssamlare, som vill komma närmare. Så dödligt desperat att han går på nån som varken är intresseerad eller rätt typ och förstör en bra vänskap...

Och hemma har jag nu diskat av allt, ställt i ordning det som jag vill ha det, försökt förflytta honom ut härifrån, för det här är mitt!
Men det känns så konstigt! Det är liksom skitigt... Och jag grimaserar varje gång jag tänker på i fredags...
Och han skulle bara våga röra mig igen..!! Det kryper i mig...

Tillfällets låt: Linkin Park - Somewhere I belong