Livet är bra underligt...

Fast egentligen så är det ju så att det innehåller en massa underliga människor - både på ett bra och ett mindre bra sätt...

Idag kom jag hem sent, så det blev coop-pizza till middag. Efter Saltön tog jag en promenad till Vivo i Högdalen. Jag hade en kupong på diskmedel som gällde bara idag. Väl där hittar jag inget diskmedel, förrän jag gått 3 varv i butiken. Sen hittade jag ju såklart en massa annat strunt som jag inte ville leva utan...
Väl framme vid kassan ställer jag mig i kön. Kvinnan bakom mig tar ett par steg fram och ställer sig bredvid mig medan hon tittar på ett tidningsställ. När jag väl ska börja plocka upp varorna tittar hon frågande på mig och säger: - Du eller jag?
- Ja, det är ju jag, eftersom du gick in framför mig och tittade på tidningarna, säger jag.
- Okok, jag är inte den som tjafsar.
Vadå? Jag hade ju inte gjort nåt. Men, men... Här nånstans blir alkoholångorna från henne överväldigande. Hon kommer nära inpå och börjar predika om att det finns ett rätt och ett fel sätt att tala till människor.
- Vadå? Vad vill du påstå att jag gör för fel nu?
Jag var jättetrött och började känna mig trängd, ville ju bara hem...
Hon blir iofs allt vettigare. Det visade sig att hon på ett väldigt omståndigt sätt försökte ge mig en komplimang för mimtt sätt att bemöta henne. *hm*
I vilket fall delade vi båda intresset för människor, och framför allt missanpassade ungdomar.
Vi går ut tillsammans och jag får numret till hennes arbetsplats, där hon ska rekommendera mig som timvikarie för sin chef.

Så från att vara ett jobbigt fyllo blev hon den som erbjöd mig ett jobb.
Sen var jag ju iofs tvungen att lyssna på fyllesvammel om hur besviken hon var på systemet och att jag skulle sluta utbilda mig till socionom och en massa annat...
Aja, vi får se om jag ringer - jag har ju aldrig tid med nånting numera. Och det var ett dagjobb i en skola...

Väl utanför butiken springer en ganska söt kille förbi. Jag får mig en kram och ger bort mitt nummer. Får se om han ringer och kommer och hälsar på. (Fyi: Jag känner honom sen innan...)
Några minuter senare springer en annan kille förbi, som jag känner på samma sätt. Skitskumt! Hur hamnar alla i Högdalen..?
Ja, livet är bra underligt...

Tillfällets låt: Damien Rice - Cold water
så harmonisk... Och av nån anledning har min mp3 hakat upp sig och fastnat i ett läge där den nästan alltid börjar med den låten när jag sätter på den...