Ja, ibland går det bara inte att stoppa…
Det blev så mycket idag. Och när man är trött, så är det inte så mycket som känns rätt…
Trötthet och stress kan vara en farlig kombination, särskilt när man är lite skadad som jag.
Och idag så gjorde det bara så jävla ont! Jag trodde jag skulle gå sönder… Men det gjorde jag ju inte. Jag går aldrig sönder – åtminstone inte fysiskt.
Jag är så jävla trött på att ha ont!
Och idag blev det för mycket. Jag varnade Essi om mitt tillstånd. Och fin som hon är ringer hon upp. Då blev det för mycket för mig. För man kan ju inte hålla ihop sig själv så totalt när någon är fin och bryr sig.
Så jag sjönk ihop på köksgolvet, framför min frysta pizza i ugnen. Och det rann… Ibland går det bara inte att stoppa. Och hela tiden Essis bekymrade och uppmuntrande röst. Nej, jag kan inte, för jag läcker – det var nånting som gick sönder.
Men egentligen kan jag ju en massa saker, fast jag är skadad och har så jävla ont!
… förutom att säga nej…
Jag kan inte… Och då blir det så här – till slut går nånting sönder…
Det rinner… Minnet av det är jobbigt, för jag är ju inte sån, inte jag inte! Men ändå går det inte att stoppa…
Tillfällets låt: Gary Jules - Mad world
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar