- Är du alltid så här positiv?

Jag blev helt ställd... - Är jag?
Det vet väl inte jag.
Jag tycker att jag är expert på att klaga på saker...

Det är väl lättare att vara positiv när man har bra saker omkring sig och när man blir väl behandlad.

Sen tänkte jag till och insåg:
- Det är ju egntligen bara envishet.
Jag ger mig fan på att världen inte får vara allt för jävlig!
Jag tänker inte ge mig utan en fight. Och jag tänker inte låta någon annan göra det heller.
Alltså; pepping för både mig och dig.

Pepp, pepp, pepp, pepp!
Nu börjar min nya dag!
Och jag ska klara det här trots allt det onda överallt...
För det här är min dag och det är min skyldighet att göra den så bra som möjligt. Både för min egen och för andras skull.

Det här är jag: den envisa lilla jäveln som tvingar på dig ljuset.
Men ju bättre man tror man mår, desto längre måste man falla när något går sönder...

Tillfällets låt: The Sounds - Living in America

Ont -> Sjuk!

Fan, fan, fan! Jävla skit!
Här sitter man med massa ont i halsen och det är liksom helt tjockt!

Nej, nej, inte nu!!
Det får bara inte hända nu! Det är ju nu jag ska lära mig alla nya saker! Jag har inte tid att vara sjuk!

Och så insparken på fredag.
Och sötisen på lördag...

Fan också!

Ingen låt idag - jag är bara sur!
Nu ska jag sova, iaf försöka. För man blir visst bättre om man får sova ordentligt... Säkert...
God natt!

Nån ville ha en bit av Kakan

Ja, så verkar det iaf... Men vem vet vad som egentligen gäller..?
Iaf måste jag ha smakat ganska gott sist. För det verkar bli en gång till.
En chans att hålla handen och pussas lite...

Ja, jag kanske är lite pushig. Men det skulle ju aldrig hända nåt om jag inte tog några initiativ...
Så nu har jag det inbokat.
Får se hur det blir, och om han håller vad han lovat...

Spännande...
Så söt ju!

Tillfällets låt: Lisa Miskovsky - Lady Stardust

ART

Anger Replacement Training.
Ja, jag borde kanske också gå en kurs i sånt.
Iaf om Comviq ska fortsätta bråka med mig!! *arrgh*

Idag var första dagen på praktiken.
- Allt verkar super!
Men jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara så stort och så mycket att göra.
Bara att välja! =)
Men det verkar bli mycket ART iaf, och mycket jobb, och massa ungdomar.
Värsta jobbet! =)

Men det bästa är att känna sig så välkommen - att få vara med och att få göra.
Jag finns här och jag behövs. För även om jag inte riktigt kan eller förstår allt så har jag potentialen. Och kanske är det egentligen just min okunskap som behövs - objektivitet.
Det här känns bra, hittills. Men det är ju också så stort...

15 veckor - det är lång tid. Men det är min tid! Och jag ska utnyttja den på bästa sätt =)

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Kom

Medley

Till alla och ingen, kanske just jag:

Vi kan väl vänta tills imorgon...
Dom små små orden är svåra ord, men dom stora orden är enkla ord.
Jag ska aldrig göra dig illa igen. Så sätter du själv dina gränser.
Jag skjuter allting framför mig.

Om du va här...
Ge mig en minut.
Släpp mig, jag vill ut - det känns som jag har feber.
Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?
Så nära får ingen gå.

Och så ångrar jag min rädsla.
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget.
Och än fanns det tusentals tårar kvar.
Jag minns allt, som naglarna mot glas. Hela vardagen full med hål.
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns. Det är långt hem.

Älskling vi var alla en gång små.
Älskling, vi ska alla en gång dö...
Så be aldrig om ursäkt igen.

------------------------------------------------------------------------------------
Tänk om man kunde skriva nåt sånt här.
Gissa vem som skrivit det.
Ibland känns andras tankar så mycket mer tänkvärda än ens egna. Kanske för att de sätter ord på det som man tror bara är ens eget. Plötsligt är man inte ensam i sin egen tankevärld.
Jag kommer aldrig att vara ensam så länge musiken finns kvar. Alltid kommer någon att kunna ta sig in i mitt huvud.

God natt!

Ingen låt ikväll - desto fler låttexter däremot...

Inte lätt med rätt

Följande är under bearbetning:

"Det började nånstans här…

Jag vet inte
jag vet inte
– JAG VET INTE!!

Inte längre så s – s – säker

Det är inte lätt att hitta rätt
Du ger mig ständigt nya hinder
Att forcera, modulera, hantera

Hantera dig, ditt och datt
Hantera, hantverka - bygga
Låt oss bygga
Nytt, nytt nytt!
För allting bara r-a-s-a-r här…

Bygga bort allt som är fult, allt som gör ont
Bygga bort allt du gjort.
Det här blir stort
Vilsestort…

Det är inte lätt att hitta rätt
Du ger mig ständigt nya frågor
Att besvara, bevara, bedraga

Bedraga dig, ditt och datt
Bedraga, beklaga - sörja
Låt oss sörja
Över allt, allt, allt!
För det gick ssså f-e-l här…

Sörja över allt det som är fult, allt som gör ont
Sörja över allt du gjort
Det här blir stort
Vilsestort - vilseont…

Det är inte lätt att hitta rätt

Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte…

Inte längre så sssssssssäker…

För det är inte lätt att hitta rätt…"

Ja, så kan det låta, iaf för min del... Fast det vet jag ju inte än, för jag har inte provat...
Och det vore inte helt fel med en kommentar...

God natt!

Tillfällets låt: Patrick El-Hag - Sent på jorden

Puss + bakis...

När jag tänker efter måste det va en av de sötaste jag sett. Det var det där lite skeva, gluggen och så proportionerna. Jag förstår inte varför inte nån agentur som specialiserar sig på speciella utseenden inte har hittat honom än...

Ok, söt va han. Men lite tafatt. Inte så erfaren som han ville låtsas vara. Det va länge sen jag fick en sån där kyss - och då va det nåns första...
Aja, han försökte iaf passa på medan han ändå va nära. - Vadå, ser jag billig ut eller?!
Jag kan bli så trött på att allt är så sexfixerat. Jag är en person inte bara kropp. Och jag skiter i vad det ser ut som - ta mig på allvar!
Nej, jag vill inte ha för bråttom och gå för långt här.

Och hur kan han va 23? Nån driver med mig, så e det bara...

Men allt det där omogna ger mig ett kaxigt lugn. Stadigt värre ser jag upp/ner på honom och prickar rakt på näsan (avsiktligt) ;-P

Men det är alldeles för tidigt att börja tänka och tro.
Det här är bara...
Det är...

Och allt annat var jävligt kul!
Jag hann med att både dansa, sjunga och snacka skit/nonsens.
Jag lyckades pussa Tinn också. Hm... Här stannar vi!
Och jag glömde visst nämnda att jag lyckades brotta ner pojken och hålla fast honom - jag vann! Jag var bäst!

Men jag var såå full... Fast det va skönt. Men ingen trodde på att jag var särskilt full - jag hade kontroll. Fast jag skulle nog inte rekommendera folk att blanda en massa energidrycksdrinkar... Eller ha tequilarace (med apelsin!)...

Så idag är jag bakis... Men förvånansvärt pigg för att ha sovit knappt 6 timmar efter fyllan. Jag har preparerat mig med Resorb och C-vitamin nu på morgonen. Så nu ska jag bara bli lite lättare och mindre illamående. Men dte blir säkert bra med bara lite mat.
Och sen blir det Essi! Har saknat dig massor... Puss!

Tillfällets låt: Randy (Karina Ljungdahl) - Mr Irresistible

Ledsen

Ja, jag blev väldigt ledsen.
Visst är det konstigt hur man kan bli påverkad av en annan människa.
Han blev sur på mig. Han ville inte säga det, men jag märkte det. Och sen var det bara att skynda sig ut genom dörren.

Och jag blev ledsen. Kände mig simpel – skitig. Jag fick iaf duscha innan jag sprang. Sen hittade jag på att jag skulle vidare, för att slippa undan så fort som möjligt.
Det var ett sånt utsatt läge. Jag var utlämnad.

Varför blir jag så ledsen när jag äntligen lyckas med det som är så svårt? Jag sa nej. Jag tänkte på mig själv och insåg att det här går jag inte med på.

Han bad mig ställa upp, för det var ju för hans skull. Men jag ville inte, inte på bekostnad av mig själv.
På det sättet är det tur att jag inte känner nåt för honom, för då hade jag nog varit självuppoffrande, iaf till viss del.

Jag vägrade iaf att tillfredsställa honom på det sättet han ville.
Han kan inte ha förstått hur ont det kan göra… Jag försökte förklara, men han sa bara som andra före honom att han inte märkte av det. Som om det inte fanns bara för att han inte märkte nåt.
Det visar hur dåligt han känner mig – att han inte förstår att om jag någonsin säger nej så menar jag det verkligen.

Och sen ville han ha det förklarat för sig, varför jag vägrar. Ytterligare ett sätt att övertala mig.
Men jag kunde inte säga som det var: Att jag inte litar på nån…

Nu vet jag iaf att jag inte kan träffa honom mer. För han kommer ständigt att driva mig mot att gå med på det han begär av mig.
Och jag kan bara inte börja utplåna mig själv genom mina principer…

Ge fan i mig då! Varför lyssnar du inte?!

Tillfällets låt: Damien Rice - Cannonball

Ont

Det gör ont när man gör allt för att vara bra.

Jag vet att jag kan. Men att försöka gör mig så trött...
Och trötthet gör ont i kroppen.

Idag har jag jobbat. Jag kände mig faktiskt ganska trött på mitt jobb.
Blir det inte mer än så här? tänkte jag.
Det var väldigt orättvist. För det är såhär det är. men det kommer inte alltid att vara så, för små små saker utvecklas hela tiden och det är först efter ett tag som man egentligen kan märka nån skillnad.

Men jag är en effektivitetsmänniska, så jag blir trött och besviken.
Jag kanske inte ska jobba med människor ändå.

Är så trött - får bara ont...

Tillfällets låt: kent - Jag vill inte va rädd

Lovat

Ja, jag hade visst lovat det. Nej, egentligen inte. Jag var bara full och sa att vi skulle ses då. Alltså nu. Ja, nu... Men jag antar att han inte är där nu ändå, eftersom han saknar sällskap. Och eftersom sällskapet saknas så infinner jag mig inte.

Ja, jag hade lovat att fika med killen på bussen. Eller iaf så lovade jag nånting liknande. Men när det kom ett sms så låtsades jag inte om det. Och när han sen ringde så vägrade jag svara. Varför gör jag så? Nej, jag ahde ju inte lovat och jag va väldigt full när jag sa att visst, det kunde vi göra nån gång... Men vem tror på att det faktiskt kommer att inträffa nån gång?

Jag skulle höra av mig när jag ville träffas. Det innebär ju också att säga till när man inte vill träffas. Så är det. Men så blev det inte. Jag låtsades som om han inte fanns. Nej, låtsades inte - det var väldigt påtagligt att han fanns nånstans där ute. Men jag klarade inte av att hantera det.

Och jag lovade att alltid finnas där för dig. Och jag gör så gott jag kan. Men du ser ju hur det kan gå för mig. Men det här lovade jag faktiskt. Det kanske är skillnad.
Men jag försöker.

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Fria vägar ut

Lördag

Äntligen helg!
Och vad gör jag när det blir helg?
- Jo, jag jobbar lite till. Offrar en fredagkväll. Men visst gick jag ut - det va FUBdans i Hågelbyparken.
Idag är jag iaf ledig. Så då ska jag måla garaget. Och nu kan jag inte komma undan längre. Jag har alltid varit upptagen medan dom har målat. Men idag är jag ju uppenberligen ledig.
Men jag har ju iaf min lördagkväll - Nej, det har jag inte. För jag börjar jobba tidigt imorn, så då blir det bara till att sova tidigt. Och jag som e så dålig på att lägga mig i tid.
Inatt somnade jag i soffan. Iofs var det en ganska dålig film, så det va inte så konstigt. Men nu på morgonen så kände jag mig nästan sjuk eller bakis...

Men egentligen beror all trötthet nog mest på att det är så mycket att tänka på.
Skulle verkligen behöva komma ifrån. Försöker gå undan och vara själv så mycket som möjligt. Men det räcker tydligen inte...

Nej, nu är det dags att sätta igång med målningen. Ladda mp3´n bara!

Tillfällets låt: Third Eye Blind - Never let you go

Utan

Det går inte att föreställa sig ett liv utan vissa.
Jag försöker ändå, för jag vet att det är ofrånkomligt. Men det resulterar bara i ledamhet och skuldkänslor. För det känns hemskt att föreställa sig att vara utan någon, som om man försöker räkna bort den.
Eller så är det bara ångest.

Det finns så många måsten...

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Sen du va här

De viktiga

Vad vore vi utan alla de som står oss nära, alla de som betyder något? - De som får oss att ständigt ta stegen i framåtriktningen.
De som vet hur vi är och bör vara för att vara just vi...

Hur skulle vardagen se ut utan allt det där vanliga?
För det vanliga är ändå något som ofta tas för givet.
Det är just det vanliga, eller de vanliga som kan få oss att fortsätta.

Men att fortsätta är att ständigt göra nya erövringar; av problem, sysslor och så tiden.
De kan få oss att erövra vårt eget liv. Något som vi aldrig hade klarat utan dem.

För vem är man utan alla de som finns omkring?
Man är ju olika delar av sig själv beroende på vem som finns i närheten. Att förlora någon nära blir därför att för evigt förlora en bit av sin egen personlighet. För man kan aldrig återvända till att bli den man var då, för förutsättningarna är borta.

Det vore så mycket lättare att för alltid få behålla alla bitar av sig själv. För då måste ju alla andra finnas kvar.
Varför måste man ständigt bli lämnad?

Men det viktigaste är ju också att även en persons frånvaro kan påverka hur man är.
Först den rämnande hjälplösheten. Sen den desperata hårdheten. För att till sist övergå i en sorts mer bekvämt lugn.
För ingen kan någonsin lämna någon helt. Det finns för alltid någonting kvar.
Ändå blir man aldrig densamma. Precis som man aldrig kan återgå till att vara densamma efetr att ha träffat någon som får en att utvecklas. För utvecklingen bär vi ständigt med oss.

Men det är svårt.
Jag har alltid varit mest rädd för att bli lämnad ensam...
Men det är så fel att tro att man kommer att förbli ensam. För det finns alltid någonting kvar av den som lämnat. Och det finns alltid någon annan som aspirerar på att ta en vakant plats.

Men varför måste vi?
Jag vet inte... Kommer aldrig få reda på det heller.
Vissa delar av livet måste man bara äta upp, svälja som dom är. Precis som hostmedicinen - den smakar illa, men allting kommer att bli så mycket bättre.
För jag måste tro på att det blir till det bättre - hur skulle jag annars acceptera tanken på att leva? Det måste finnas ett syfte med sådant som händer. Livet är inte bara en slump.

Kanske uppfyller vi ett syfte med att finnas till.
Vissa brukar påstå att till exempel människor med utvecklingsstörning inte uppfyller något syfte. Men det gör de visst. Om inte annat så för att människor runt omkring ska lära sig förståelse, ödmjukhet och medkänsla.
Ibland behövs något extremt för att få andra människor att förstå sådant som är viktigt.

Jag vet att det här inte hjälper dig, men det hjälper mig att få skriva det. För jag är inte klar med mitt ännu. (Vissa dagar vill jag bara sitta och gråta en stund.)
Kram, "lilla" vännen...

Tillfällets låt: kent - Mannen i den vita hatten

Vänta

Mitt jobb går delvis ut på att få andra att klara av väntan.
Det gäller att fylla den med så mycket andra saker att personen distraheras och glömmer bort att den faktiskt väntar. på så sätt blir det kul att vänta. Även om man är en mycket otålig och ivrig människa.

Tänk om jag kunde lära mig själv att vara lika bra på att vänta.
Slippa känna den där uppgivenheten...

För nu väntar jag.
Måste ha kollat på mobilen säkert 20 gånger under kvällen.
Men det händer ingenting. Det är som att lyfta på locket och blänga på pastavattnet - det kokar ju ändå inte.

Så jag får nog vänta lite till.
För om man gör något annat är att vänta, så händer ju alltid det man egentligen vill ska hända. Men det är ju inte direkt nån katastrof om det inte händer. Jag kan skylla det på att jag va oklar. Jag kan också skylla det på att jag inte va tillräckligt intressant - vilket jag kan släta över med att det va ju inte han heller *haha*
Och maten var nu ändå inte så speciell... ;-P

Nej, nu sk jag leta reda på lite choklad (helst som överdrag till en glass!), för sånt kan behövas ibland...

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Manus

Tänka

Nu har jag varit trött i flera dagar. Det ger sig liksom aldrig...
Och kroppen blir bara tyngre och tyngre.
Skulle behöva ta vägen nån annanstans. Bara vara. Inte tänka. Eller just bara tänka...

Tänka...
Finns så mycket som man borde tänka igenom, reda ut...

Men sån är inte jag - skyndar bara vidare.
Och våga inte stoppa mig, för då bits jag!

Kanske dags att iaf försöka ta tag i den här dagen.

Tillfällets låt: Yellowcard - Empty apartment

Igår

Försöker komma ur sängen. Har inte alls sovit mycket. Försöker räkna efter: ... 7 kanske. Men jag va ju trött redan innan.
Igår va jag så trött att jag höll på att somna mitt i en kyss. Nej, den va inte dålig, jag va bara för trött...
Men jag kom hem iaf och det är skönt.

Och så hade jag ju sagt att jag skulle träffa Matias. Så jag måste ju upp. Men jag tror inte jag kommer hinna ändå.
Kommer att tänka på hur jobbigt det kunde ha blivit om jag sovit kvar och Matias hört av sig medan jag va där...

Vet inte riktigt hur jag ska göra här nu...
Jo, just nu har jag ett ägg på spisen. Men igår...
Det va fint. Och till slut vågade han ju. Så synd att han inte såg bättre ut, då hade jag nog kastat mig över honom. Men han är väl fin på sitt sätt. - Fan vad ytlig jag är!
Men jag hade mycket väl kunnat sova kvar där. Det kändes varmt och tryggt...
Så jag kommer nog tillbaka iaf. Får se hur det blir.
Jag måste ju inte bestämma nåt - kan hänga med ett tag så får vi se ju...

Men Matias - jag måste verkligen sluta med det här...
Frågan är bara när jag ska lyckas med det... *hm*

Ja, det som händer härnäst kommer inet vara på mitt initiativ. Jag kommer bara luta mig tillbaka och åka med.
Det sista jag vill är att göra någon ledsen. Allra minst jag själv...

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.1999 (bäst just nu - för han frågade fvilken som va min favorit. Han som gillar samma musik som jag...)

Nervös

Eller egentligen är jag nog lite rädd...

Hur ska det här sluta..?
Ingen vet...

Förmodligen blir det nog bara mest stelt och lite tråkigt.
Men sånt får man ju ta. För nån gång måste det ju bli bra!

Har sovit lite lite. Så det blev en power-nap. Slog upp ögonen och visste direkt vad jag skulle ha på mig. (Men nu kan jag ju inte bestämma mig längre - som vanligt...)

Nu blir det iaf till att studsa runt lite; sjunga i duschen och rufsa runt i håret.

God kväll alla ni fina! (ni vet vilka ni är...)
Puss!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Elden

Sommaren drar vidare

-Snart nu...

Nu är det då dags att infinna sig i vardagsrollen - växa upp.
Inta den mognadsgrad som kommer att förväntas av mig.
Sluta kuta runt - dansa runt, runt, runt, tills världen snurrar och bara släppa taget för en stund.
- Vem ska fånga mig nu..?

Tiden går.
Livet bara flyter på.
Men flyter är inte detsamma som flyt...
Och inget är förutan friktion, inte ens det som flyter - livet gör ont...

Tiden går...
Sommaren är snart över...
Kvarstår kylan och mörkret.
- Tur att jag har filtar och dunisar.
Och man kan ju alltid hoppas på lite värmande sällskap... - Vi får se...

Imorgon: Middag + film hos Clas - vem nu han e...
Onsdag: Kanske Matias (och allt vad det innebär). Kolla lägenhet men Henke på kvällen iaf

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Min älskling har ett hjärta av snö

Flyter

Ja, ibland känns det som att man gör det.
Som i fredags.
Vi va ute och firade lilla Sara =)

Jag va massivt full och kände mig cool.
Då infann sig den där känslan av att vara onåbar, nästan osårbar.
Jag flöt runt i lokalen, utan att nån egentligen kunde nå fram till mig.
Det va jag som hade kontrollen, det va mina val som gällde.

Enda problemet är att jag är så mesig och snäll.
Lite mer kax och jag hade kunnat hångla upp halva stället. - Det va iaf vad mitt fulla självförtroende sa mig... *härligt*

Jag tackade iaf nej till ett par hångel.
Och så träffade jag en väldigt trevlig liten människa tack vare att SL har inkompetenta busschaufförer.
Så lite närhet kanske jag får sen ändå iaf... ;-P

Ja, det flyter.
Iaf när man är så full att man inte vet vart man ska ta vägen... ;-P

Tillfällets låt: Yellowcard - Way away

Helgen

Har gått runt, runt... Väntat, väntat...
Och nu är det ju kväll. Snart dags att åka iväg. Måste bara duscha, frisera, byta kläder och äta. Inte så bara alltså...
Och såklart prata klart med Henke ;-)

Ikväll ska det firas - Sara fyller 21! =)
Inte så liten längre...

Och imorn kommer Benny till stan!! *wiieee*
Vi ska se Jonas Gardell i Vitabergsparken. Så vi ska bänka oss där typ hela dagen - för jag ska sitta längst fram! ;-P

Och på söndag har jag lovat att överraska mina kära hyresvärdar med en god lunch.
Och sen ska vi fira min lilla fina faster =)

Massor, massor att göra.

Och nu när kvällen äntligen har kommit, så har ju helgen börjat! =)
Dags att börja!

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Ramlar

Vill göra...

Det är så mycket som jag vill göra.
Jag fyller min tid med alla möjliga alternativ...

Idag ville jag gå på Parkteatern.
Och imorgon vill jag oxå gå.
*suck*
Idag hade jag kunnat gå själv. Men så blev det inte... Jag har så lätt för att inte ta mig för saker när jag är lite trött...
Imorgon kan jag verkligen inte gå själv. Kul att ropa bingo för sig själv liksom... *suck*

Tänk om jag kunde ha en vän med samma intressen som jag. Då kunde vi boka in en massa roliga saker tillsammans. Och så skulle vi ha fullt upp!
Men det handlar ju inte bara om intressen, det handlar om prioriteringar också. Att vilja är inte detsamma som att vilja väldigt mycket eller att kunna...

Kanske borde jag nöja mig med saker som är lite mindre roliga. Och sånt som kanske duger men inte är så roande..? Det kanske räcker med att bara känna sig lite sådär lagom nöjd. Försöka bortse från alla frustration i den uttråkade kroppen och bara inse att det blir inte roligare än såhär... *suck*

Nej, det blir inte roligare än såhär...

Tillfällets låt: Simple Plan - Welcome to my life

Vad är jag nu då?

Ja, gissa!
- Trött, såklart...

Fast jag skrev ju "är", inte hur jag känner mig...
Så, vad är jag då?

Någon som alltmer isolerar sig i sig själv...
Samlar bara på mig allt fler bekräftelser och erfarenheter som får mig att vilja krypa in och gömma mig.

Så när ska nån komma och gräva ut mig?

Nej, nåt sånt kan jag inte förvänta mig av nån annan, att nån ska göra det.
Dessutom vet jag att om man vill ha någonting gjort så får man göra det själv.
Och man kan aldrig förvänta sig nåt av nån annan, för då kan man bli besviken...

Men att gräva sig ut själv är ju också en ganska isolerad syssla, eftersom det bara är man själv som förstår vad man håller på med...

Jag är ju ofta glad. Men så blir jag ledsen ibland... Eller egentligen är jag ledsen ofta, men vill hellre vara glad.
Men det är så ofta som ingen förstår att det de gör gör mig ledsen. Och ingen förstår varför jag är ledsen sen...
Och varför får man aldrig vara ledsen utan att nån ska försöka göra nånting åt mig?
Jag behöver inte lagas, bara hållas ihop lite, när det är som värst...

Fan, låt mig va!
Du förstår ju ändå ingenting...
Ja, jag är knepig. Men det är ju för att du inte förstår.
Nej, kanske inte så enkelt. Det är för att jag inte låter dig förstå.
- För tänk om du fick förstå allt och kom fram till att du inte alls gillar vad du kommer fram till..? Vad är jag då..?
Än mer ensam...

Tillfällets låt: Counting Crows - A long December

Trött!

Idag...
Låt mig bara vara!
Lägg av med att störa mig i mitt liv!
Och om du nu måste störa så kan du väl ändå se till att du kan hantera det som blir följden av din störning..?
Fan, du kan ju inte bara komma och lägga dig i och sen inte finnas där när jag behöver dig..!

Men det va ju inte bara dig jag va trött på...
Det va alla andra också.
Dom som skiter i att lägga sig i. Dom som aldrig inser vad jag egentligen är...

Andra kan göra mig så trött. Genom sin frånvaro...
Fattar inte nån att det jag är mest rädd för är att bli lämnad ensam..?

Men det är så mycket lättare att vara trött och arg, istället för rädd och ledsen...
Så nu är jag jävligt sur!
Ge fan i mig! Vad fan kan du erbjuda en sån som jag egentligen..?!
...en sån som jag...

Ja, vad gör såna som jag..?
- Stoppar i lite till... *suck*
Jag skulla ju sluta, ville inte ha det såhär.
Men det går inte - dagen innehåller för många nederlag.
Varför måste jag känna mig så enormt sviken..?
Och så ångest, det blir ett flöde, som accelererar med allt som stoppas i och alla nederlagen...

Fan, låt mig va!
Kan jag inte bara få ha det lite enkelt..?

Tillfällets låt: Coldplay - Trouble

Besök

Idag kommer det hem folk, som har med sig lite annat folk.
Tyvärr har dom inte med sig vovven... *sakna*

Nu va det slut på lugnet, för nu kommer mamma att befinns sig på nära håll ett par dagar.
Det kommer dessutom att finnas en liten bebis i närheten. Och konstigt nog är det nästan bara jag som kan få honom att gråta, eller misslyckas med att få honom att skratta... (Ännu ett skäl till att inte skaffa "småkakor" - barninkometens.)

Lika bra att gå upp, så jag är iaf lite redo för folket som kommer...

Tillfällets låt: Rihanna - S.O.S. (Kakan är NRJ-freak =P)

Illa...

Nu har det börjat.
Det känns som att skulle kunna vända mig ut-och-in av obehag och illamående...
Aja, skönt iaf att jag är ledig idag, så ajg har hela dagen på mig att bara ligga och vrida på mig av obekvämhet.

Tänk vad man måste stå ut med.
Men tänk också vad man kan åstadkomma med det.
Det känns bara så onödigt att inte kunna välja när det ska börja, för det är ju helt onödigt tills det behövs liksom. Om man alls kommer att utnyttja det...
Just nu känns det som att det aldrig kommer att bli av iaf - vill inte!

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Jag var bara inte gjord för dessa dar

Göra vadå?

Vad e det jag ska göra egentligen?
Ja, jag vet att det jag gör egentligen inte passar sig. Men det är vad jag egentligen vill göra. Och det känns så bra att kunna hålla i sig lite.
Och när du är osäker är det lättare att hålla i dig. Visa med min närvaro att allt är som det ska.

Jag vet att det är jag som börjar. Men du avancerar ganska bra. Vad betyder det du gör egentligen? Vart vill du komma..?

Och så frågar jag mig vad vi annars skulle göra... *?*

Gotland

Det känns verkligen som att vara i ett annat land...
Och så var det väl. Var ju där av ett så särskilt syfte: kusinens bröllop. Och inte vilken kusin som helst, utan min största.
I tankarna kallar jag honom mafioso - han agerar storebror och vill att man ska komma till familjen med sina problem. (Och nu ska han åka på bröllopsresa till Sicilien *!*.)

Jag och min lilla bror anlände till ön på fredag förmiddag. Det var oförskämt varmt där vi drog fram med vår packning genom Visby. Till slut blev vi upplockade, bara för att få vänta en timme med incheckningen. Men vad gör det när man kan få sitta på en strand och betrakta havet så länge..?
Sen ville vi ta en promenad bort till resten av släkten.
- Här nånstans tappade jag helt kontrollen. Tydligen var vi inbjudna till en grillfest, så det var bara att kasta sig in i en bil och åka dit... *hm*
Kvällen spenderades i Visby med en "galen" kusin. Bara "mañana, mañana" och party i honom! Hur gör man för att bli sån liksom?

Lördagen inleddes med det stora förtroendeuppdraget att transportera brudbuketten till bruden. Jag var dock rätt trött... Så det var bara att lägga sig och sova lite till på en gång sen.
När jag väl gjort mig i ordning och kliver ner för trappan står min favorit bland kusinens vänner där. Och han verkar vara lika glad att se mig, som jag är att se honom =)

Härpå följde ett fantastiskt fint bröllop. Vad är det som gör att bröllop alltid är så fina? Framkallar de automatiskt sentimentala känslor eller vad?

Och så var det brudvisning med gotlandsdricku - riktigt läbbigt! Så där stod jag och fick huvudvärk av solljuset. Enda trösten var att jag var så glad ändå. Och så vissheten om att jag skulle få en riktig adrenalinkick senare!

Middag: De hade ansträngt sig nåt enormt! I programmet stod en beskrivning av alla gäster. T.ex. min: "Brudgummens kusin. Har trots unga år hunnit med en svindlande karriär som författare, konsult, croupier och vårdare - samtidigt som hon pluggar! Håller med varm hand ordning på kusinskaran."
Ja, så kan det nog vara. Det öppnar iaf för lite frågor att diskutera kring.
Tyvärr blev jag utan bordsherre. Hur kan man placera en av max 3 singeltjejer i sällskapet utan bordsherre..? Aja, jag behövde ju inte ha tråkigt iaf, för på andra sidan satt hyper-Micke och han pratar ju för minst två. Men är hemskt rolig och snäll =)

Fest! Tänk va... Fick kommentar av min faster dagen efter. Hon tyckte det hade varit fart på mig. Som om det inte är det när det är fest..? ;-P
Helskönt band hade dom fått tag i oxå! + en schysst DJ =) Så jag behövde verkligen inte ha tråkigt. Dock saknades det folk att dansa med när det blev läge för sånt... Men jag fick väl tag i en och annan. Fick mig en vals med kusinen oxå =)

Sista dansen lyckades jag få till med kusinens kompis. Han är fin! Efter dansen fick jag en puss på kinden, liksom nån annan hade överrumplat mig med tidigare under kvällen). Jag talade om för honom att jag tycker han är fin, så då fick jag en på munnen oxå ;-) Ganska stort med tanke på hur omtänksam och försynt han är. Men å andra sidan så va han ju full oxå...
I vilket fall lovade jag att komma och kolla när han sprang midnattsloppet. Tyvärr jobbar jag dagen efter... *suck*
Aja, jag fick iag nånting nytt att le lite åt.

Söndagen skulle spenderas i Visby. Som dock visade sig vara stängt... Liiiten missräkning i planerna. Men sånt händer. Så jag passade på att sova lite i en park när tillfälle gavs. I övrigt bestod dagen mest i att äta - sjukt.
Och så rullade vi på båten . jag sov än en gång.
Sen intog jag min plats. Jag fick vilstolen eftersom jag skulle jobba på måndag eftermiddag. Tyvärr var det inet så lyckat, eftersom jag hade ett litet sågverk bredvid mig. Han gick igenom hela registret från näspip till halsrosslingar... *gäsp* Ändå var jag helt borta när båten anlade Nynäshamn.

Undrar när jag får åka tillbaka...
Nån som vill ta med mig dit kanske..?

Tillfällets låt: Basshunter - Botten Anna (uppskattad på dansgolvet)