Ja, gissa!
- Trött, såklart...
Fast jag skrev ju "är", inte hur jag känner mig...
Så, vad är jag då?
Någon som alltmer isolerar sig i sig själv...
Samlar bara på mig allt fler bekräftelser och erfarenheter som får mig att vilja krypa in och gömma mig.
Så när ska nån komma och gräva ut mig?
Nej, nåt sånt kan jag inte förvänta mig av nån annan, att nån ska göra det.
Dessutom vet jag att om man vill ha någonting gjort så får man göra det själv.
Och man kan aldrig förvänta sig nåt av nån annan, för då kan man bli besviken...
Men att gräva sig ut själv är ju också en ganska isolerad syssla, eftersom det bara är man själv som förstår vad man håller på med...
Jag är ju ofta glad. Men så blir jag ledsen ibland... Eller egentligen är jag ledsen ofta, men vill hellre vara glad.
Men det är så ofta som ingen förstår att det de gör gör mig ledsen. Och ingen förstår varför jag är ledsen sen...
Och varför får man aldrig vara ledsen utan att nån ska försöka göra nånting åt mig?
Jag behöver inte lagas, bara hållas ihop lite, när det är som värst...
Fan, låt mig va!
Du förstår ju ändå ingenting...
Ja, jag är knepig. Men det är ju för att du inte förstår.
Nej, kanske inte så enkelt. Det är för att jag inte låter dig förstå.
- För tänk om du fick förstå allt och kom fram till att du inte alls gillar vad du kommer fram till..? Vad är jag då..?
Än mer ensam...
Tillfällets låt: Counting Crows - A long December
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar