Medley

Till alla och ingen, kanske just jag:

Vi kan väl vänta tills imorgon...
Dom små små orden är svåra ord, men dom stora orden är enkla ord.
Jag ska aldrig göra dig illa igen. Så sätter du själv dina gränser.
Jag skjuter allting framför mig.

Om du va här...
Ge mig en minut.
Släpp mig, jag vill ut - det känns som jag har feber.
Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?
Så nära får ingen gå.

Och så ångrar jag min rädsla.
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget.
Och än fanns det tusentals tårar kvar.
Jag minns allt, som naglarna mot glas. Hela vardagen full med hål.
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns. Det är långt hem.

Älskling vi var alla en gång små.
Älskling, vi ska alla en gång dö...
Så be aldrig om ursäkt igen.

------------------------------------------------------------------------------------
Tänk om man kunde skriva nåt sånt här.
Gissa vem som skrivit det.
Ibland känns andras tankar så mycket mer tänkvärda än ens egna. Kanske för att de sätter ord på det som man tror bara är ens eget. Plötsligt är man inte ensam i sin egen tankevärld.
Jag kommer aldrig att vara ensam så länge musiken finns kvar. Alltid kommer någon att kunna ta sig in i mitt huvud.

God natt!

Ingen låt ikväll - desto fler låttexter däremot...