Var kommer känslor ifrån?

- Ja, bloggen heter ju så. Och jag tänkte att nån gång måste jag ju avslöja svaret...

Men sanningen är att jag inte har något svar, bara spekulationer och en skön känsla av att ha fått skriva av mig...
Det av ju därför jag började blogga; för att kunna skriva ner allt jobbigt, för att kunna lämna det.

När jag började hade jag verkligen mycket som jag ville bli av med: en pojke att komma över, en styvbrorsas livshotande sjukdom, en sjuk mamma, mycket att göra i skolan, ett näst intill obefintligt självförtroende...
- Ja, där har vi Angelica i kakburken igen - allt det som präglat det senaste halvåret, året, åren, mitt liv...
Och tyvärr måste jag säga att allt det där finns kvar. Ja, jag kanske har kommit över pojken och jag har ju bättre självförtroende...

Vad jag dock har lärt mig är att man inte kan komma undan sina egna problem, i alla fall inte nån längre tid... Och man får aldrig nån paus från skit i livet - alltid måste man få ny skit att hantera - aldrig vila... För livet går obönhörligt vidare, innehållandes alla dessa svackor...
Egentligen handlar det ju inte om att få ett bra liv, utan att hitta en bra strategi för att hantera allt som är dåligt...

Men för att försöka svara på frågan, så tror jag att känslor uppstår i interaktion med andra.
För hur skulle de annars uppstå?
Men det svarar ändå inte på var de kommer ifrån... Antar att de kommer från hormoner och enzymer som utsöndras i kroppen i olika situationer.
Så, nu har jag besvarat den stora bloggfrågan - vad ska jag göra nu? Nu finns det ju ingen fråga att blogga om. Men för att vara helt ärlig så har jag ju inte bara bloggat om den frågan. Jag har bloggat om mig. För det e det den här bloggen innehåller; mitt liv. Och det pågår ju fortfarande - ibland till min stora glädje och ibland till min stora besvikelse (men desto mer sällan).
Så här är jag: still alive and kicking - än så länge bli ingen av med mig.
Och än så länge blir jag inte av med mina problem. Så då finns det alltid något att blogga om.

Tillfällets låt: Coldplay - Fix you

Stockholm i mitt hjärta?

- Ja, kanske det.

I alla fall så vet jag att det därinne bankar stockholmspuls.
Det är det som får mig att länga steget, öka uppmärksamheten, ta sats och kasta mig ut i vimlet: Sick-sacka mellan folk på trottoaren, älga förbi stillastående/långsamma i alla slags trappor.
Natta som bott i Norrland alldeles för länge kallade mig för en älgkalv (senare justerat till kviga), på grund av mina långa ben, med det enorma tempot.

- Men vad är det jag har så bråttom till? Varför jag som om det vore livet jag ska komma ikapp? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att Stockholm ger mig puls, den pulsen som hetsar mig framåt, fortare, aldrig stanna!

- Stockholm i mitt hjärta, helt enkelt.

Däremot är ovan nämnde låt helt fel till srockholmspulsen. Istället rekommenderar jagd en som fick mig att springa till bussen imorse (med risk för att den nämnts förut).
Tillfällets låt: Outkast - Hey ya

"Angelica i sin egen kakburk"

Ja, nånstans måste ju Kakan befinna sig, tycker jag då.

Men det va ju inte så det va menat. Det syftar ju til uttrycket om nötskalet, inte att jag äter för mycket kakor.

Jag nämnde de 3 S:en, alltså de mest essentiella delarna av livet:
Sömn
Sällskap
Sex

Jag kom fram till dom nån gång på gymnasiet. Och då stämde dom väldigt bra. Nu vet jag inte riktigt... Jo, om man tolkar in mer i orden så... =)

Så nu sitter jag där i min kakburk med mina 3 S...

Där finns förresten också tanken på klänningen jag hittade idag, så nu kan jag va fin på bröllopet =)

Tillfällets låt: Brolle Jr - Watching the stars

Gammal kärlek

Musik är helt underbart!
Alltid när jag hör en låt får den mig att tänka på nåt jag gjort eller känt när jag hört den förut.
Kvällens låt är Slide.
"I wanna wake up where you are..."

Känenr mig bara så lycklig, så fullkomlig just nu... *underbart*
"What you feel is what you are, what you are is beautiful."

Tänk om nån kunde känna så där för mig...
Iofs har jag ju iaf varit med om at nån har gjort det, så jag borde inte klaga.
Det e nog bara våren som får mig att längta...

Eller så är det bara Slide som får mig att bli så kärleksfull...
Det är nog musiken som får mig att känna - leva - vara.

Men idag tog batteriet till mp3:n slut... Katastrof!
Sånt händer...
Vad som egentligen aldrig händer är alla strul som dykt upp på senaste tiden... Konstigt, men kul... Vad har jag gjort annorlunda egentligen?
- Börjat gå ut mer.
- Träffat nytt folk
- Blivit mer självsäker
Kanske är det bara det som krävs...
Snart får jag kanske en låt som påminner mig om ny kärlek...

Tillfällets låt: GooGooDolls - Slide

Kakan är helt oemotståndlig!

- Just det! Precis så är det!
Ännu en kväll med pussar...
Och så nån som desperat kutar efter mot utgången och vädjar om ett nummer...
Jag tog hans istället. Han avslutade med att säga att vi skulle ses. - Vi får nog se...

Jag tror jag gillar Kakan, hon har alltid så väldigt roligt! =)
Fast så är hon ju oemotståndlig, förstås...

- Hello, my name is Kakan!

När jag vaknade för andra gången imorse hade jag fått ett sms. Och där kallades jag för "Kakan". Tyckte det lät konstigt. Men sen slog dte mig hur kul namnet är, och hur bra det passar mig.
Jag har ju en namnändelse som låter som "ka". Och sen är jag ju hemskt förtjust i kakor. Inte bara att äta, utan det är kul att baka också. Och sen påstås det ju att jag är söt.
- Så varför inte?

Btw, så har Kakan en dejt nästa helg, när pojken ifråga befinner sig i stan...
Är det inte konstigt att det alltid tycks vara överskott på killar när man egentligen inte är så intresserad..? ;-P
Men Kakan är ju förstås helt oemotståndlig... ;-P

Love,
Kakan

Magiskt, men kort

Andreas Mattsson är en musikalisk perfektionist. Ingeting är onödigt och allting hänger ihop så bra att det känns magiskt.
Jag som trodde jag hade hört hans låtar, för jag har ju skivan. Men jag hade såå fel. För hans musik är skriven för att göras live. Den är till för att inta hela kroppen så som bara livemusik kan.
Det va musikaliskt, perfekt och sånt man andas. Ja, det enda som gick att göra var att dra in musiken i lungorna och bara njuta…

Introlåten intog hela lokalen och det kändes som att det enda som saknades var delfinsång. Och jag var delfinen… Flummigt, men så var det. Jag har verkligen inte gillat den låten innan, men nu var den så mäktig.

Och plötsligt tog det slut…
Det var magiskt, men kort.

Tillfällets låt: Andreas Mattsson - I guess I should feel something

Födelsedag

Det bästa med att fylla år är att man får träffa alla människor som man tycker om. Och att de är sådär extra snälla och glada! =)

Blev väckt halv 9 idag, efter 3 timmars sömn alltså... *gäsp*
Sov lite till, men så blev jag sådär oemotståndligt sömnig på eftermiddagen ändå.
Men man får väl skylla sig själv när man är ute och har kul... ;-P
Det av iaf skönt att ingen ringde på min födelsetid 06.04, för då hade jag ju precis somnat.

Det kom iaf fina människor med fina och genomtänkta presenter.
Jag va så nöjd innan, men nu är jag ännu mer nöjd! =) Jag önskade mig ju inget annat än trevligt folk och fint väder.

Sen fick jag utdelning för mitt slit med att baka. Min kusin utropade flera gånger "Åh, vad det här va gott!" Och då kunde jag bara inte hejda ett väldigt brett och stolt leende. =)

Min bror hade fått för sig att han egentligen borde ha fixat en pojkvän åt mig. (Men det vet jag ju ändå inte riktigt om jag vill ha nån...) Men eftersom han inte kunde det, så ville han hjälpa mig lite. Så han och flickvännen letade rätt på en trevlig parfym åt mig. För nån gång hade jag tydligen uttalat mig om att jag inte ha nån.
- Så fint! Han la märke till, och kom ihåg det... =)
Och så säger Lisa att målet är att jag ska ha med mig en dejt till hennes och kusinens bröllop i slutet av juni. - Glöm det! Men tanken är iaf kul... =)

Sen hörde pojken från igår av sig...
Så då väcktes tankarna på Lisas mål, och jag tänkte att det kanske inte är alltför ouppnåeligt... Det vore mysigt iaf.

Det här va en riktigt fin dag. Och den kommer nog fortsätta att va fin lite till, får jag hoppas. Jag ska iaf ta en liten söderpromenad innan kvällens spelning.

Tillfällets låt: Andreas Mattsson - Where the wave breaks

Puss

Jag måste ha typ världens bästa vänner!!!
Vem skulle annars komma hem till mig när jag ska fylla år?
Vem skulle annars hitta på roliga och fina presenter?
Och vem skulle annars blåsa serpentiner över hela mig..? =) *wiee*
+ Vem skulle annars hävda äganderätt när någon försöker släpa med mig hem?

Under kvällen spred vi serpentinrester över hela lokalen.
Jag gjorde totalt tre friend-dive (som en stage-dive fast bara i massa knän).
Jag drack alldeles för mycket.
Jag dansade så jag fick ont i fötterna.
Jag blev bjuden på drinkar. (notera plural)
Och jag blev tidvis runtknuffad som om jag var full och jobbig - nytt för mig iaf...

Och så va det ju så härligt att bli så inspanad!
Det märktes ju tydligare tidigt på kvällen när det inte va så mycket folk där. Men det hände sen oxå. Sen va det visst nån som hävdade viss äganderätt...

Bara förfesten gav upphov till vad som skulle kunna fylla nästan en hel bok med knäppa citat och kul situationer. Och resten av kvällen blev ju inte sämre... =)

Och så presenterna... Fick ett kort och en blomma av Petter ju - det e stort. Och så hälsade alla på jobbet. Ibland känner man sig bara så uppskattad! =)
(men jag e ju bra på mitt jobb oxå...)
Klart jag fick en del andra saker: Det största va nog middagen på Mongolian. Motoveringarna va så träffande att jag ville gråta. - Äntligen har jag träffat några som förstår sig på mig, ser mig och kan hantera mig..! =) De är underbara, så e det bara!

Angelica har fått pussas!! - Ja, alltså inte bara på de fina vännerna... =)
Hm, det va nog lite mer än å bara pussas oxå... Men vad gör det? Mysigt iaf!
Och så nån som ringer resten av utedelen av natten och tjatar om att man ska komma.
- Glöm det!

Och jag har lyckats avvisa nån, flera gånger! =) Helt olikt mig, men jag antar att jag kan när jag e full... Iofs e det ju situationens allvar oxå, samt att man vet att nån annan är, iaf till viss del, beroende av att man kollar av dom.

Men fin va han iaf... Och det va jag som valde honom, liksom han valde mig.
Sara försökte få mig att stöta på nån annan. Men han hade ju ändå bara ögon för Sara. Precis som Alex. Han kom för att träffa mig och skulle nog stöta en del. Istället blev han som fastklistrad vid Sara. Hon fattade inget förrän efteråt.
Men vad gör sånt? - Nu vet jag ju iaf att han verkligen inte e nåt å ha, om han kommer för att träffa mig och istället bara dregglae över nån annan, som dessutom är upptagen.

Så nu kan jag släppa det. Frågan är vad man gör med den andra Alex, som va då närgången, men ändå så himla mysig...
Ibland klaffar det fysiska liksom bara direkt med nån. Eller så va det för att vi båda va väldigt fulla. Men vad spelar det för roll? Jag vill ju prova ändå...

Nej, nu måste jag nog sova. För när ska jag annars gör det..?
Det är redan ljust ute och det känns som om jag borde hålla mig vaken och bara fortsätta dagen.
Men dagen är inte här - ännu kan jag sova lite...

Och imorn kommer de antagligen in med sång, presenter och frukost.
(Ännu en stor anledning för att inte släpa med nån hem...)

=)

Tillfället låt: Håkan Hellström - Ramlar
(borde ta nåt lugnare, men jag e för speedad)

Helt hysteriskt!
Ja, så kändes det när jag väl hade arbetat mig igenom den första satsen deg, bara för att ha ytterligare en att kavla ut fylla och forma...
Inte undra på att jag har ont i fötterna nu då...
- Men gott ska det bli!

Idag va första dagen i veckan som jag lyckades hålla mig ifrån att somna på en föreläsning. =)
Det e nog nåt konstigt med mig, för så här trött brukar jag inte vara. Och jag kan inte skylla allt på ventilationen i klassrummet...

Idag var en flängig dag: Åkte till universitetet. På hemvägen sprang jag och Jessika in på Lindex och Salt. Sen hoppade jag in i pappas bil innan jag ens kommit fram till huset och åkte och handlade. På hemvägen åkte vi och hämtade Jesper på träningen. Väl hemma satte jag igång en bulldeg, åt i första jäsningen och sen har jag haft fullt upp nästan till nu...
Men så e ju mitt liv, sprängfyllt...

Ska iaf bli skönt att få sova nu. Och imorgon ska jag baka tårta. Sånt gillar jag! =)
Sen ska jag bowla med kusinerna. Och sen kommer vännerna innan vi ska ut. Jag hoppas jag hinner bubbla lite emellan där, för det skulle jag behöva. Men det är mer akut att städa, så ag får se hur mycket tid det blir kvar sen... *suck*
Men ändå är det så otroligt kul! =)

God natt!

Tillfällets låt: Seal - Love´s divine

Medvind

Idag kändes det verkligen som att jag hade medvind! =)

Gick längs Götgatan på väg från sjukgymnasten, med en massa bra musik i öronen och så vinden som förde mina steg ännu fortare framåt... =)

Det är skönt med stress ibland.

Idag hos sjukgymnasten hade jag inget speciellt som jag ville ta upp. Det kändes som att den senaste veckan inte hade gett upphov särskilt mycket värk, eller något särskilt att prata om. Jag brukar alltid ha nåt som jag känner behöver lösas.
I slutet idag kom vi däremot fram till att mitt liv har löst sig väldifgt bra sen jag blev dumpad. Plötsligt fick jag vänner och ett jobb och en massa saker att göra. =)

I vilket fall så var det lite av ett mysterium att jag inte hade några akuta problem. Men så kom jag på att det alltid blir lättare om man får prata av sig. Och det har ju jag fått göra - jag som har en ny kompis =)
Tack, för att du gör mitt liv lättare! =)

På kvällen lyckades jag komma iväg och träna oxå. Det va såå skönt! Och jag va så bra på å hänga med i alla rörelser. Jag e nästan vig oxå - tänk! =)

Tyvärr tror jag att medvinden blåste iväg mig lite för långt. För jag lyckades missa ett möte i skolan. Kanske stressar jag för mycket ändå - för jag blir helt off ibland när det e mycket å göra. Det ska ju va ett av dom första tecknen på utbrändhet...

Men, idag av jag glad iaf!! =)
Och så insåg jag verkligen idag att min dejt inte va nåt för mig... *skönt*

Tillfällets låt: Remy Zero - Save me

Världen = liten

Idag insåg jag verkligen hur liten världen är...
Kom ut från sista seminariet vid 6. Och utanför entrén ser jag en bekant rörelse. Det e en arm som någon viftar med på en av bänkarna utanför. Och så sitter han så bekant...
Så nyfiken som jag är går jag ut och tittar. Och där sitter han, människan som jag inte sett sen i vintras.
Och vem är "han"? - Exets bästa kompis. Han är så himla trevlig, supermysig! Enda skillnaden är väl att vi inte pratar om Fredrik och att jag inte längre får några spännande inbjudningar till coola fester i brevlådan. För jag va ju en i gänget, så det va klart att jag skulle ha egna inbjudningar. ;-P

Han hade färdats ända till Socialhögskolan, från hans anns så välbekanta Handels, för att hålla i en vinprovning.
Just det är lite kul, för jag va med och planerade vinprovningen. Och då tänkte jag att han skulle nog kunna hålla i nåt sånt. Men det känns ju inte helt ok att ringa exets vänner...
Men nu hade iaf nån annan i PU lyckats ragga upp honom på en handelsfest. Konstigt, men kul! =)

Så därför är världen liten idag... Och det gjorde mig väldigt glad! =)
(Eller så kanske det e jag som känner mycket folk...)

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Elden

Jag har sån jävla prestationsångest. Och det blir ju inte bättre av att någon säger till mig att jag inte är tillräckligt bra...
- Fan, kan du inte peppa mig så hålla käften! Att säga sånt som inte alls e snällt kommer aldrig att hjälpa mig.
Och då hjälper det ju inte dig heller, eftersom sånt bara får mig att bli ännu sämre...

Jag ska nog lägga av med det här... Ska göra nåt jag blir glad av istället!
Men håller nog ut en stund till, för man vet ju aldrig...
Idag blev jag väldigt ledsen iaf...

Tillfällets låt: Five for Fighting - Superman

Hemlis

Det låter helt förjävligt!
Men ju mer jag lyssnar desto bättre låter det. =)
Nu e bara det största problemet att jag inte lyckas bränna filerna som vanliga ljudfiler. *suck*

Det e iaf typ världens bästa present! =)
(Även om jag låter förjävlig...)
Ibland lyckas jag verkligen överträffa mig själv..!! =P

Tillfällets låtar: Våra egna popkrax =P

Vem fan är Stefan Skog?!

Ja, det är tydligen så han heter, mannen som skickar läskiga meddelanden till min telefon...

Strax efter att jag hade satt mig upp i sängen ringer det... Inget nummer jag har i telefonen så jag svarar inte med namn. Men det är ingen där, bara brus och ljud som av någons steg på grus. Efter ett par hallå ger jag upp och lägger på.
Jag har ju ändå ett namn på A, så det är inte alltför ovanligt att folk ringer mig av misstag när de har glömt att aktivera knapplåset på telefonen.

En liten stund senare får jag ett sms. Hur kom han till telefonsvararen när jag la på? tänker jag då. Men det är inget meddelande på telefonsvararen, utan jag har fått ett vanligt sms, från människan som ringde.
- Alltså har han gått där och lyssnat på mig utan att säga nåt...

Och vad är det för människa som skriver så här? "Jag tycker att du är otroligt sexy. Vet du hur vacker du är?"
- Ja en vanlig flåsare såklart, förutom att de brukar nöja sig med å bara andas i luren...
Ändå fick det där mig att vända mig om och titta ut genom fönstret. Det var ingen där, det är aldrig nån där, för då måste de nästan vara bergsbestigare eller jävligt bra på att smyga på grus... Det kändes bara som ett konstigt sammanträffande att någon kontaktade mig precis efter att jag hade vaknat och dessutom kommenterade hur jag såg ut... Iofs inte i relation till att jag just hade vaknat, men är man smått paranoid så är man...

I vilket fall fick det mig att undra, så jag skrev tillbaka och frågade vem det va och hur han visste vem jag va - jag va arg!
Då fick jag tillbaka följande: "Du vet inte vem jag är men jag vet att du är så het just nu :-) Vad tycker du om i sängen?"

- Där gick han verkligen för långt! Och jag satt en lång stund och spanade ut genom fönstret. Vadå just nu liksom? Och jag satt ju i sängen... Ja, jag e nog bara paranoid. Men det tycker jag att jag har rätt till när jag får läskiga meddelanden...

Sen slog jag upp numret på hitta.se, och fick träff på ett dataföretag. Jag känner ingen som jobbar med data, iaf ingen som jag har gett mitt nummer till...
Jag va ju så nära att få reda på vem det var, så jag ringde till företaget. Gjorde mitt nummer hemligt, så klart. Och där är det en man som svarar. Vad är det för företag som låter sina anställda arbeta på påskdagen?
Jag säger att jag har blivit uppringd av någon på företaget, men vet inte vem. Jag ger honom numret och han säger efter en stund vad personen som telefonen är registrerad på heter. "Stefan Skog".
- Jag känner ingen sån. Jag känner heller ingen som är barn till nån sån, för ett sånt efternamn skulle jag ändå ha kommit ihåg...

Så hur fan har denna Stefan Skog fått tag på mitt nummer?! Då slår det mig att det kanske va han som svarade som hade ringt mig... Men jag har inte fått några fler meddelanden elelr samtal ännu, och jag borde ju ha fått nåt sånt om jag ändå hade ringt och pratat med honom.

Inte heller borde det va nån annan än han som mannen sa att det va, för vem överlåter en företagsmobil på någon annan? Iofs kan den ju ha blivit stulen, men sånt spärrar man väl..?

Jag får hoppas att det va nån som ringde fel och inte alls vet vem jag är egentligen... Sen får jag hoppas att han inte sparade mitt nummer...
Sånt här vill man bara inte va med om. Och man kan ju bli paranoid för mindre...

Sommar?

Ja, det känns så iaf. Har studsat runt i mina nya shorts hela morgonen! =)
Var tvungen å köpa nya när de gamla vägrade stanna uppe. Och äntligen har de som ritar kläder fattat att det går att göra praktiska shorts till tjejer. Förut va jag ju tvungen å gå på herr - det kan jag inte nu, för minsta storleken där e för stor...
Men mina nya är verkligen typiska för mig! =) De kommer bli helt perfekta när jag ska jobba i sommar...
- Hm, hur vanligt är det att se fram emot att jobba hela sommaren..?

Jag hade nog rätt - bruna ägg måste vara godare. Eller så lyckades jag bara koka det perfekt...

Ringde farmor nyss. Hon blev lite ledsen när jag sa att jag inte kan komma förrän på söndag kväll eller måndag morgon. Jag visste ju inte att de skulle vara på landet, då hade jag aldrig tackat ja till andra planer. Men imorgon kväll ska jag iaf åka till landet! =)'

Imorgon ska vi försöka fixa brölloppspresent oxå - kul, kul! =)
Får se hur det går bara... Jag måste ju fixa till och skriva ut texterna innan. Och så gäller det att alla vågar sen...
Hm, jag e nog oxå lite feg, men jag ska!

Nu ska jag iaf trycka i mig sista mackan och springa till bussen - åka hem! =)

Tillfällets låt: Earth Wind and Fire - September

Mår illa

Ja, jag får skylla mig själv. Så e det...
Förstår bara inte varför jag blev så trött igår. Måste ha varit dom där konstiga shottarna som han fick i mig...
Fast mest var det nog för att jag inte dansade, fick inte tillräckligt med adrenalin.
Och va det ju förstås för att jag inte hade sovit så mycket på natten. Men vad gör det, när man får en anledning för att inte sova..? =)

Fixade en massa musik till bröllopsfesten igår. Och så fort jag satte mig vid datorn hittade jag en låt till som bara mååste va med. Det e en massa måste-låtar på listan nu. men jag vill ju bara ge dom det bästa jag kan... =)
Och nu blev det en bra bra låt - dansabstinens...!! *studsar runt lite*

Bröllop måste vara en av de viktigaste händelserna i livet.
- Ja, det går nog emot mina principer att säga så. Jag som sagt att äktenskap är mest juridiskt. Så är det ju. Men själva bröllopet är något av det största man kan göra...
Alla förberedelser, alla vänner, allt det fina runt omkring, festen, presenterna. Och så det här med att lova att älska någon - för resten av livet...
Och livet e långt... Men är man som jag så vore det nog fullt möjligt. Jag som har så svårt å släppa taget om saker. Ändå känns det som att man inte tar giftermål på särskilt stort allvar. "Man kan ju alltid skilja sig, liksom..." Vad händer då med det man har lovat..?
- Vissa saker kan man bara inte lova - så är det. Antar att det är det man har uptäckt och att det därför inte är lika stort att gifta sig.

Hm, måste nog fixa nåt å äta nu. Frukost. - Jag har fått för mig att bruna ägg är godare än vita. Kan det vara så..?

Tillfällets låt: Keane - Everybody´s changing

Kom inte och stör mig bara för att du inte kan göra ditt jobb!
- Precis så kändes det som att dom tänkte...
Jag åkte till Farsta när jag jobbade. Och har man med sig nån som inte kan/vill ta in allt man säger så blir det lätt så att det jag säger inte gäller, utan man måste fråga nån annan. Och nån annan blir ofta nån i nån butik, som ser ut som en expert. Och så står de där och blänger på mig när jag aldrg lyckas få med mig honom ut...
Men det värsta e nästan hur de ser på honom, som om han vore sjuk. Han e en person, fatta det!!

Var så trött när jag kom hem. Men det berodde nog mest på att jag inte sovit så mycket.
Jag va till och med så trött att jag satte larmet en timme för tidigt när jag skulle power-nappa. Så jag sov nästan två timmar - inte alls meningen.
Så fick jag panik, för jag skulle ju plugga... Men det gjorde jag sen.
Och e det inte otroligt vad fort nånting kan gå om man bara ägnar all sin energi åt det..?

Det sköna är att det spelar egentligen ingen roll om jag inte skrev en så bra analys, eftersom det är kommentaren som spelar roll. =)
- Så då är det ändå inte slut på ångesten...
Men det får jag nog ta hand om sen. Allt skjuts upp - livet...

Tillfällets låt: Weezer - Hold me

Så fint

När man är så här trött är det inte konstigt att man känner sig lite extra känslomässig...
Tryckte just igång en Winnerbäck-låt vars intro består av stråkar. Det kändes så fint.

Och så kom jag att tänka på andra fina saker:
- Jag får träffa iaf en mysig människa på fredag.
- Jag är bortbjuden på påsklunch på lördag.
- Jag ska få träffa en kille som jag inte sett på väldigt länge nån gång snart.
- Jag ska försöka ta mig tid att träffa farmor och farfar.
Och så det faktum att jag har suttit uppe alldeles för länge, för att jag tyckte nån var mysig...

Sen kom det mindre fina...
Jag måste berätta för Öberg att jag nog inte kan träffa honom nåt mer. Sånt kan inte jag... Jag kan bara inte säga nej, av rädsla för att göra illa någon. Men det värsta är ju att man kan göra någon ännu mer illa av att inte sätta upp tydliga gränser. Sen kan man ju göra sig själv väldigt illa...

Och så något fint men inte riktigt...
Att man kan bli så glad av något som inte existerar på riktigt. Jo, det jag gör just nu är reellt, men inte allt det som det handlar om. Fast egentligen handlar det ju om att det inte finns.
"Det låter fint - du låter fin." Låter det bekant?
Känns så mycket lättare att veta att du finns. Men ändå känns det konstigt att det liksom inte är på riktigt. Jo, allt du gör är på riktigt, liksom dina avsikter. Men du finns ju egentligen inte. Jag menar att jag inte kan leva mitt liv runt dig, eftersom jag aldrig kan veta om du finns där. Jo, det kanske jag kan veta, och jag kan veta att du aldrig kommer närmare än såhär. Det e nog det som känns så overkligt. Att finnas, göra, säga, men att inte kunna vara allt det på riktigt. Jag e ju så här på riktigt.
Förlåt, blev du ledsen nu? Och om jag gjort dig ledsen, så skulle jag hålla om dig tills du förstår, (för sån e jag), men det kan jag inte...

God natt!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Sagan om en fantasi

Haha!

Ibland måste man bara ta en paus och tänka på nåt annat. Som nu - och va en väldigt kul paus! =)
Ja, jag har tagit en alldeles för lång paus nu. Men vad ska man annars göra..?
- Jo, det är plugga jag borde göra. Men jag kom igång ganska bra tidigare idag, så nu borde det inte vara så mycket kvar. Och det e ju många timmar kvar på dagen.

Sen måste jag nog ut å ta en runda - e så seg...
Och så kan man ju springa in på Willys och stå i massiv kö. Men vissa saker e värda att köa för. Som när man ska köpa nåt till nån annan...

Just nu är jag glad i alla fall - idag är en bra dag.
Kom ihåg det nu...

Tillfällets låt: Third Eye Blind - 1000 Julys

Trött...

Har återfått min känsla av att vara konstant trött... Usch!

Sen är jag nog trött på lite mer än så...
- Att livet aldrig tycks fixa sig nån gång.
Jo, man kanske måste göra något aktivt själv, men det har jag ju gjort. Men sånt blir man också trött av...

Ändå blev jag så glad igår att det höll i sig tills jag vaknade. Och så skänkte jag honom en tanke till lite senare.
- Nej, det är inte den som ni tror, antagligen inte den jag tror heller. Men sånt händer...
Det råkade bara va nån som triggade mig. För jag behöver triggas, få jävlas, få vara jävligt kul å bra.

Dags att fortsätta dagen.

Tillfällets låt: Coldplay - In my place

Han hade rätt...

Fan, jag som verkligen trodde att jag var ett undantag från Nimas regel om tjejer.
Och Jessika som sa att alla andra va så ifråga om hennes vän.

- Nej, jag trodde verkligen inte att jag va sån...

Nej, tjejer vill inte ha snälla killar, så är det bara.

Jag har alltid trott att hans viktigaste egenskap skulle vara att han respekterade mig.
Men så tycker jag tydligen inte, för när jag jag väl får respekt så kan jag inte ta emot den.

Fan också! Det vore så mycket lättare om man kunde kontrollera sina känslor:
- Slippa falla för idioter.
- Kunna falla för nån som verkligen skulle behandla en bra.

Jag e en av alla dom - hela massan med tjejer som inte kan agera utifrån sitt eget bästa.
Men så här kanske det blir när man inte väljer utan blir vald...

Tillfällets låt: The Ark - It takes a fool to remain sane

Hemma!

Äntligen hemma!

Sov alldeles för lite innan lördagen, vilket orsakade en katastrof: jag tappade min vantar. Vet inte om det va redan på perrongen i Farsta eller om det va när jag bytte tåg i fredags... I vilket fall fick jag vara utan vantar under helgen. Och nu har jag heller inga någorlunda fina vantar som är ganska varma... Aja, får väl hitta ett par nya nästa år.

Har haft oförskämt trevligt stundtals nu i helgen - trodde inte alls att det kunde bli så.
Och sen lyckades jag överträffa mig själv ifråga om att sjunga - jag fixade det mesta! Så nu kan jag vara nöjd och sluta ha en sån enorm ångest...
Men det trevliga berodde mest på sällskapet - ok, nån känns fortfarande otrevlig, men shit happens...

Ett annat trevligt inslag var alla dessa sms som hittade in i min inkorg...
Egentligen borde jag nog bli avskräckt av det uppenbara intresset, eller av att han verkar totalt ofarlig. - Eller så är det kanske det som tilltalar mig. Att det inte verkar så komplicerat... Och så är det ju det att han inte sett nåt annat är just det som är jag, så det kan inte va nåt annat.
Men jag antar att hag inte blir avskräckt, eftersom det känns riskabelt ändå - han kan mycket väl komma fram till att jag inte alls är vad han trodde eller det han söker.
Vad gör jag då? - Hittar nån annan såklart! Eller fortsätter att bara ha kul! =)

Det är ju just det: Jag ville inte ha nån just nu, ville inte komplicera mitt liv ytterligare.
Ändå känns det som att det kanske inte behöver bli så komplicerat, utan det kan bli just så bra som det borde vara. Men nu svävar jag ut, gabulerar kring saker jag inte vet något om.
Farligt, sånt där, för då kan man bli besviken.
Men jag vet ändå att jag blir nöjd i vilket fall: Sällskap elelr mera kul! =)

Tillfällets låt: Oasis - Wonderwall

Morgon...
Nej, det är inte morgon när man bara har sovit 2,5 timmar...
När Jessika skickade meddelande om att hon skulle sova, så var det nästan dags för mig att gå upp.
Fan vad bakis man kan vara om man inte har sovit tillräckligt! Och jag som inte drack så mycket... Aja, det kanske blir bättre efter en frukost - när du det ska hända *?*

Och så en annan människa som fick för sig att plötsligt sms:a mig mitt i natten. Tänk om jag hade sovit då - fan vad arg jag skulle ha blivit...

Gårdagen var nog en bra ute-dag.
Jag fick klart beröm för min öppningsreplik. Först då började jag tro på det Jessika sagt. Och så att människan inte försöker supa ner mig. Och så att han typ vägrar släppa mig när jag ska på tåget.
Men något som betyder mycket är iaf att han faktiskt inte försökte nånting - jag fick va jag och min, inte ägd eller nedkladdad av nån annan.
Och sen är det ju såå kul å dansa! Fatta att nån hänger på?! (Ja, Jessika e ju på förstås =) )

Det är kul att gå ut. Ändå misstänker jag att jag var som en del av ett paket. Inte bara gå ut, dansa och ha kul. Utan att även agera singel/"present". *hm*

Slutet på kvällen var segt. Men han uttryckte sig ganska kul. Att jag inte skulle "låta tiden gå". Jag skulle ringa nån gång när jag ville alltså, men inte vänta för länge...
Kan jag sånt? - Näääe... *hm*

Nej, nu måste jag nog gå, så jag inte missar t-banan, för så blir det inte kul.
Just nu känner jag inte riktigt för att sjunga. Men det beror nog mest på illamåendet och huvudontet...

"God morgon, världen!" - nu börjar min dag =)

Mysigt

Nu sitter jag här hos en av de finaste som finns... =)

Kvällen inleddes med att se Karinas spelning. Det var så skönt att träffa lite bra folk. Och så spelade hon ju bra musik - bra, men kort... =S

Och nu har jag fått ett glas tillräckligt sött vin.
Har gjort en massa nödlösningar - Jag har bara det jag går och står i, inte så mycket mer...
Men det får duga: Ta mig som jag är - eller inte alls!

Vet du vad..? - Jag bits... Men det erkänner jag bara när jag ät trött, eller full - som nu.
Så jag bits nog inte egentligen - bara som jag tror...
Vad tror du?

Man ska nog inte blogga när man är full...
Men sorgligt nog så var jag full redan efter en cider... Ja, jag är väldigt lättpåverkad.

Kvällens mål är i alla fall utgång. Och jag är särskilt inbjuden efetrsom jag är singel.
- Just det, singel! För det e en massa singelkillar som ska ut. Och jag ska få dansa!
(Kanske får jag kramas också...)

Nu har jag i alla fall sällskap i fyllan. Hon e fin.
Men hon bekymrar sig för att jag ska blogga elaka saker om henne. Men hur skule jag kunna göra det..? Vissa går det bara inte att tycka/tänka illa om.
Kram, vännen!

(Och jag berättar ingenting om det jobbiga som kommer imorgon - ångest, prestation, osäker, sällskapet - varför går jag med på sånt här egentligen..?)

Plötsligt känner jag mig glad på ett varmt sätt...
- Nej, sånt här är farligt, sånt ska man inte hålla på med.
Och medan jag skriver så bara flinar jag...

- Nej!
Det är farligt att tänka för mycket, att bygga upp föreställningar och förhoppningar.
Jag vet ju att det bara kommer att visa sig vara helt fel...

Ändå måste jag föreviga det här i en blogg. För det va så länge sen: ett halvår. Så vad gör man..? Det är också viktigt att notera det här, så jag kan visa upp det för mig själv sen; titta hur dum du var och hur rätt du ändå hade!

Problemet är att jag har lite allmänna förhoppningar. Tänk om, liksom...?
Men den som jag verkligen tror på har glömt mig vid det här laget. Han har iofs fram till tisdag på sig. För då har det gått två veckor; de två veckorna som killar behöver på sig för att ringa. Och har det gått mer än två veckor, så kommer det aldrig att hända...
Därför får jag hoppas på någon som jagvet kommer vara fel. Men man vet ju aldrig, eller hur..?

Och jag har ju min sista/trygga utväg: När jag är så gammla som nästan 23 kommer jag att va färdigutbildad. Och har jag inte hittat nån då så kanske. Det är nog värt en chans iaf... =)

Kvällens Winnerbäck-citat:
"Stackars dig, stackars mig - det är en konstig värld vi lever i..."
*God natt!*

Ibland tar det slut

Nej, inte bara ibland.
Allting måste nån gång få ett slut...

Därför är det ofrånkomligt att han kommer att dö. Frågan är bara när...
Ibland händer sånt nu och ibland händer det senare.
När jag fick beskedet fick jag panik. Sånt här händer inte... Men det visade sig att det skulle inte hända, inte riktigt än...
För tre månader sen fick jag ett nytt besked. Återigen paniken! Jag bedömde det som att det var två veckor kvar. - Jag hade fel. Ibland är det så härligt att ha fel!
Ingen ny prognos, det är bara att vänta...

Och det enda jag kan göra är att hoppas...
- Bita ihop tänderna, knyta händerna, spänna ihop mig - hålla i mig. Men det kommer inte att göra någon skillnad ändå.
- Gå runt och le, vara glad och försöka göra livet lättare för andra. Men det hjälper inte.

Vissa saker kan inte undanröjas av andra, de måste man kämpa mot själv.
- Men hur ska du orka det..? Du som redan förlorat nästan allt...
Det enda du har kvar är livet, människorna omkring dig och så något som tycks parasitera på dig...

Idag är en dag då jag är medveten om livet och världen. En av få sådana dagar...
Ibland måste jag bara få slippa, glömma bort; förtränga.
Så snälla, fråga mig ingenting, låt mig få vara glad ibland.

Mord

Ja, nu har jag lyckats igen.
Jag har tagit död på ännu en krukväxt - en orkidé. Ja, jag vet att de är otroligt svåra. Men det beror ju oftast på var de står. Och jag tänkte att jag nog hade ett bra läge nu = inte för ljust alltså.
Men nej, den kommer att dö inom en väldigt snar framtid. Och det innan den ens har hunnit blomma ut första gången. Den klarade sig 3 veckor i alla fall.

Jag fattar inte varför jag envisas med att ha orkidéer, jag kan ju ändå inte ta hand om dom.
Aja, det är ju tur att det inte va ett djur iaf.

Jag ville ju bara ha lite fint inne hos mig. Är trött på att bara ha kaktusar och succulenter. Kan jag verkligen inte bättre än såhär?
Nej, tydligen inte. Det är bara att inse; jag har inte gröna fingrar.

Och nu går jag bara här och väntar på att lökarna som jag satte i höstas ska komma upp. Men antagligen har jag misslyckats även med dom, hur nu det är möjligt...

Tillfällets låt: Third Eye Blind - Slow motion

Man har bara tid med sånt man verkligen prioriterar här i livet.
Därför är det så viktigt att vara en prioritet för någon annan, för annars kommer man aldrig att få träffa nån annan människa.
Jag har i alla fall förstått att jag i många fall inte är tillräckligt nära prioritet-status. Och sånt gör ont...

Jag tror att jag är för engagerad. Det gör att jag vill se samma engagemang från andra människor. Men sånt kan man ju aldrig kräva. Därför kommer jag alltid att känna mig ledsen när jag blir bortprioriterad...

Kan jag inte bara bli vald nån gång? Att slippa att själv göra ett aktivt val, slippa ta tag i saker, slippa engagera mig... Kan inte nån bara komma fram till att jag är just det som saknas i den personens liv. - Nej, det handlar inte om partner, utan om vänskap.
För man kan ju aldrig ha för många vänner - eller..?

Jag blev vald en gång nyligen - som objekt i och för sig, men som människa sen. Så plötligt försvann all drivkraft och tjatet minskade, för att plötsligt upphöra.
Men det enda jag saknar är att bli avgudad...
Så varför kan inte nån bara på riktigt få för sig att jag är bra..?

Tillfällets låt: Maroon 5 - Sunday Morning

Desperat!

- Va? Nej du, inte jag i alla fall... =P
Jag behöver inte oroa mig. För jag är hopplös. Och är man hopplös kan man komma undan med vilka desperata handlingar som helst.
- Som att säga ja till ett ytligt Internet-psyko.
Men jag behöver ändå inte oroa mig. Jag kan vara helt lugn. Det är bara till att "hålla ut". För det va väl så han sa..? Han sa iaf också att det kommer att bli han och jag till slut...
- Så jag kan ta det lugnt, jag...
Om det nu inte va för att han va väldigt full, att han inte min typ, att jag inte är hans typ och att vi är väldigt olika. Och så bits jag!

Nej, jag är inte desperatl.
- Men när jag ser nån som jag känner passar in i mitt mönster, så kan jag känna att det vore trevligt att ha någon.
- När jag ska sova på kvällen och fryser så jag skakar, skulle det inte va helt fel med en varm kram.
- När jag är så där jobbigt full av hormoner, skulle det inte va helt fel att ha någon som bara håller i en, får mig att stanna kvar på jorden.
- Och när jag ser att någon annan tycker att jag skulle passa i dens mönster, så kan man väl inte bara ignorera det..?

Nej, jag är inte desperat, men jag kan säkert bli. För just nu har jag ångrat mig i singel-frågan. Ja, singlar har roligare, men ibland kan det vara värt att inte alltid ha sådär superkul, och ibland är det kul att inte va själv; att ha nån att dela allt det roliga med.
Så jag agerar som om jag vore smått desperat. Men är man inte det när chansen erbjuds?
- Nu har jag ju iofs inte blivit erbjuden nånting. Men kan jag inte få va lite desperat ändå..?

Tillfällets låt: Takida - Score

- Nej, ingen snö!

Det lät typ så här: "Kan inte det komma nån brandkille och smälta bort allt..? - Fixa det!"

Så mitt uppdrag var alltså att få bort all snö. - Jag är numera upphöjd till gudomlig status... =P
Ibland är jobbet bara för härligt...
Men jag är inte gudomlig varje dag. Ibland är jag bara bäst eller underbar...

Idag fick jag träffa en trevlig kollega oxå. När jag klev in i allrummet fick jag ett leende och en gest. Men oj, vad jag stirrade! Han hade ju klippt av sig allt hår... Och jävlar var mycket sötare han blev!

Men det kan hända jobbiga saker på jobbet oxå... Idag var det en av föräldrarna som fick spel och hotade en av kollegorna. Ok, det är inte direkt en kollega som jag är så förtjust i, men jag tyckte ganska synd om henne, hon grät ju...
I vilket fall besparade hela incidenten mig ett besök hos föräldrarna. Så vissa hemska saker bidrar till bra saker. Men fan, vilka jävla människor det finns!

Kvällen inleddes med kalas. Och jag fick teckna lite oxå och känna mig lite duktig. Det viktigaste är iaf att försöka - det syns hur glad hon blir när jag försöker. Och sen fick jag frågan om jag faktiskt hade gått en teckenkurs, men det har jag ju inte. Jag är ju bara jag - outbildad, men lättlärd. ;-P

Det går att vara glad fast man är trött och sliten... Som idag, då! =)

Helg-effektivitet

En helg som alla andra:
I alla fall till sin struktur... Under inverkan av tidseffektivitetsmani planerade jag min helg. Sen kan man ju bara gissa hur det gick...
- Mycket att göra, mycket kul, mycket ont.

Det började med fredagen. (Som jag under min nuvarande trötthet kallade måndag - gissa om nån är trött...) Den innehöll 2 timmars dataundervisning, 2 timmars seminarium, 3,5 timmars jobb, 1 timme festpreparering, 5 timmar skolfest + 3 timmars restid. = 16 timmar arbetsrelaterat.
Ganska mycket alltså...
Men bara för att man har mycket att göra betyder det inte att man inte kan ha kul. Jag hade jävligt kul! Framför allt under festtimmarna: dans, dans, dans! *dancin´yeah* (Ojdå, nu har jag visst fått en släng av Benny-layout igen med engelska uttryck.)

Sen kom lördagen. Där jag fortfarande befinner mig.
Dagen inleddes med att bli väckt av brorsans väckarklocka 07.00 - tack! Sen fick nämnda brorsa för sig att knacka på min dörr och säga nåt 07.30. Visst, det var av omtanke, men jag sov efter en fest...
Nästa moment var ännu en väckning 08.30 när mobilen ringde. Och han envisades med att insistera på att han inte visste att det var jag som hade numret han hade ringt. Ändå hade han en hel utläggning av ord till mig. Och mitt bland alla ord kom: "Vad konstig du låter..." - Ja, vad fan tror du, när du ringer och väcker mig?! Och han ville aldrig sluta prata... Han måste ha varit full fortfarande. Men även om han inte visste vem han ringde - varför ringer man till någon alls så tidigt på en lördag? Och en annan fras var: "...du vill inte umgås med mig..." - Va?! Var får man en sån sak ifrån? Jag känenr ju inte ens honom, hur kan han då ha krav på att jag ska umgås med honom i en viss utsträckning - hur kan man alls ha såna krav..? Jag skulle ha lyssnat på Jessika och aldrig ens brytt mig om att säga hej till honom. Men, vem vet, det kanske inte utvecklar sig så som jag befarar...
Dagen fortsatte med jobb, jobb, jobb. Och något av det första som hände var att jag blev ufrågasatt. Vissa kollegor ska bara inte få uttala sig om andras jobb! (Särskilt inte när de vet att man gör ett bättre jobb än de... Och särskilt inte om de är kvinnor, i förhållande till den första omständigheten...) Jag jobbade iaf med ett jävla tempo - bus, skoj, lek, rörelse, slapp: allt! Och hur vet man att man gör ett bra jobb då? Jo, han ber en att hjälpa honom med allt och blir så glad så han studsar när man säger ja! =) Jag älskar mitt jobb...

Ja, det va lördagen. Imorgon är det söndag...
Då väntar åtta timmars jobb. Och sen en släktsammankomst, då jag får öva mig lite på tecken =)

Jag kan bara hoppas på att min effektivitetsmani utvecklas, så jag kan planera in även pluggtider och viloperioder. Men det lär nog aldrig hända...

I vilket fall borde jag sova nu...
God natt!!